Lördagen innehöll födelsedags firande, den sista 17 åringen skulle firas för att hon fyllt 18 år. Vi drog, nästan allihopa till Safiren där Nause spelade. En grym kväll med människor jag tycker om, alkohol och skratt. Har ont i knäet efter att ha fallit handlöst, två gånger. Jag får inte blåmärken lätt, men mitt knä är blått nu.
Men av det som är klart och som jag minns så kan jag skriva, fan vad kul jag hade.
/S

Sitter och väntar på att ugnen ska bli varm, här ska de nämligen lagas lite mat.

Varför är det så mycket enklare att ta bilen till stallet vid halv åtta, än att gå till bussen precis samma tid? Imorse hitta jag en jäkla drös med motivation. Var uppe i stallet vid åtta och mötes av hästarna i stallet, åh det är så mysigt att vara i stallet sådär på morgonen.

Jag och Dina red upp till volten och dressyra. Jag har på en dressyr lektion haft en såndär "aha" känsla och då gick hon super fint. Men hittar inte riktigt den när jag är själv. Det är svårt att rida själv utan att ha någon som står i mitten. Jag hittar känslan några steg, men tappar den sen. Hittar den igen och tappar den. Men det är väl det som är lite av tjusningen, när jag en dag hittar känslan själv och kommer kunna behålla den.

Jag menar förut så var min "aha" upplevelse att hon travade rytmiskt med långa tyglar. Så visst jäklar går det framåt!

Efter passet i volten så red vi ut och galopperade massor på vägarna.
Fin fina häst.

Hon blev kanon svettig så under tiden hon torkade så hann jag med massor. Mockade boxar, sopade, städade, sorterade och hade mig. Om man har en riktig svett-fia så kan man inte ha bråttom hem.

Tre och en halvtimma spenderade jag i stallet och det var härligt. Nu ska jag snart äta, slänga upp fötterna på bordet och försöka plugga.
/S

Har sovmorgon och njuter av det. Tror faktiskt att jag är helt själv i huset. Grymt skönt.

Igår fick Dina tre nålar satta i kroppen igen, två i slutet av ryggen och en på vänstra sidan av halsen. Vilka underverk han gör, mannen med nålar. Skulle själv faktiskt vilja gå till någon och sätta nålar i kroppen.

Men iallafall, ni måste få läsa.
Sovmorgon idag till tio, sovmorgon imorrn till tolv(!)
Fredagen ska spenderas med pojkvännen, massor mys då. Lördagen ska vi fira och förfesta hos Evelina, som var sist ut att fylla arton år av oss. Efter en antagligen hej dundrande förfest så ska vi dansa till Nause. Och på söndagen så ska jag bara ta det lugnt, ligga på soffan och rida en sväng på eftermiddagen.
Efter det är det LOV!

Det där lovet har jag längtat efter, så jäkla mycket. Vad jag ska njuta. Och nollställa. Och hitta motivation.
/S

Sitter på lektion. Visste ni att man medicinerar människor med adhd med mediciner som innehåller amfetamin? Vilken jobbig mening det blev. Den blev krånglig.

Men iallafall, jag är väldigt trött. Åkte till skolan för att se Rebeckas hår (som blev fint!) och för att gå på två lektioner. Jaja! Vet ni vad? Det är lite mysigt att ha en tröja som luktar som ens pojkvän. Sen att tröjan är en stor stickad tröja är bara ett stort plus.
Han var väldigt rar mot mig igår. Eller jag kanske tvingade honom att vara det. Vi spelar Wordfeud och han bara vinner mot mig. Så igår tog jag hans mobil och passade spelet och sedan fick han hjälpa mig att lägga ett ord. Och så fick han fortsätta, han passade ett par gånger så att jag fick komma ikapp. Det slutade dock med att han ledde ändå. Jag har nog helt enkelt ingen talang i Wordfeud? Tar emot lite att skriva det. Men det är nog bara så.



Just, igår började vi även att filma - på riktigt! Och fan vad effektiva vi var. Det var verkligen roligt. Bara det att jag såg lite retard ut ibland.
Råkade trycka bort inlägget, klickade tillbaka och det fanns kvar. TACK!
/S

Rättelse i förra inlägget: Det var mamma som bara fick en tredjedel av soffan. hehe.

Rebecka ha rätt i det hon säger. Dina har en förmåga att se lite galen ut. Lite spooky. Men jag tror att det blir så när hon kollar mot kameran, för nu vrider hon ju ögat mot kamerna och det är då hon får den där blicken + blixten.

Idag kommer bli en rätt fartfylld dag. Och måste någonstans i mellan klämma in lite pluggande? Har nämligen ett arbete som ska in på fredag och jag har inte börjat på det. Som jag alltid tjatar om - jag har ingen motivation.

Jag älskar det nya sjukanmälnings systemet! Man behöver inte sjukanmäla sig direkt på morgonen, man kan göra det fem minuter i tolv om man så vill. Och dessutom behöver man inte prata men någon, man behöver bara knappa in sina tio siffror. Nya sjukanmälnings systemet = Inget dåligt samvete.

Nu ska jag ut och galoppa med min fina häst. Hon ska få vaccin idag så de närmsta dagarna kommer bli lugna. Eller lugna och lugna, ska försöka att inte få yrvädret så svettigt. Och det kommer ju antagligen bli lite knivigt med tanke på vilken energi hon samlar på sig. Stumpan lilla.

Men på tal om henne, jag vet inte riktigt hur jag ska definera mina "nära-på-att-ramla-av" tillfällen längre. Igår höll jag på att ramla av (låter så klent?) när hon studsa. Jag stod i ena stigbygeln men fick tag i manen så kunde hålla mig kvar. Men det känns nästan som om jag inte kan säga att jag höll på att ramla av, längre. Det händer ju ganska ofta att hon studsar. Och när jag verkligen höll på att ramla av sist, då kändes det nästan som att jag låg på marken. Då höll jag på att ramla av.

Förstår ni mitt i-landsproblem?
Om jag säger såhär: när jag hinner tänka "Fan vad långt det blir att gå hem" eller "Satan vad ont det här kommer göra."
Då kan jag säga att jag höll på att ramla av. Så ja, jag höll väl på att ramla av igår. För jag hann tänka att jag inte ville gå sisodär 5 kilometer tillbaka till stallet.

Men ja, åka till stallet. Ja juste, det var det jag skulle göra ja.
/S

Igår kväll så beställde vi mat, kebab såklart. Vi drack lite alkohol och kollade idol. Det var mysigt. Och juste, jag tryckte i mig en jätte stor kladdkake bit. Sen var jag egoistisk och tog upp en tredjedel av soffan så mamma fick sitta på kanten. Vår soffa är hemskt obekväm. Jag släckte lampan 21:59. Jag orkade inte ens kolla vem som åkte ut, vilket jag måste ta reda på nu. Men ja, på fredagar är jg trött. Så är det nog bara. Men der var skönt att sova tio timmar. Jag älskar att få sova ostört.

Vi sa det igår, eller det var väl mest jag. Att de visar så mycket reklam om att föräldrarna inte ska bjuda sina barn på alkohol. Igår var det yngsta barnet som bjöd sina föräldrar på det. Visserligen är jag ju myndig och de har ju alltid vetat att jag festat, eller de har väl märkt det.. Men ja, mamma och jag tyckte att det var komiskt. "Vad har du i garderoben?"

Och juste. Den som sa att man inte kan få virus på en mac pro dator ljög så det stod det härliga till. För vet ni? Jag har antagligen fått ett jävla skit virus på min dator nu. Tack vare blogg.se!
Fick upp en ruta där det stod saker, på engelska. Gick till pappa därför att jag inte orkade läsa vad det stod. Han sa att man kunde förhindra animerade bilder, att de inte skulle visas hela tiden på hemsidor för att det drar batteri. Och han sa att jag kunde låta det vara i kryssat på att datorn skulle "ta bort" de bilderna. Och jag vänder mig och och trycker på Save. "Eller vänta!" säger han och jag vänder mig igen. "Det var en mening som var konstigt formulerad, har du tryckt?". Eh, ja. Så ja, gott folk. Jag har antagligen virus på min mac pro dator. För inte försvann de animerade bilderna inte.....
SUCK.
Eller mer, PANIK.
I ren panik så tröck jag in min externa hårddisk och sparade alla mina bilder och viktiga dokument.

Om vädret tillåter så ska jag rida på volten idag!
/S

/S

Har snart klarat av den här dagen. Med tårar och snälla blickar. Tack.

Jag saknar dig. så oändligt mycket.
/S

Känner ett stort behov av att skriva av mig. Imorrn har det gått ett år. Utan Robin. Ett helt jävla år. Jag trodde för ett år sedan att jag aldrig mer skulle le, skratta eller må bra. Jag bröt ihop fullständigt. Veckorna, månaderna efter innehöll bara tårar och ångest. Hur fan gör man? Hur klarar man sig utan sin bästa vän? Sin trygghet.

När man dessutom rycks ifrån någon, chocken är nog svårast. Att inse. Att höra orden, att ta in dom. Att tolka dem. "Han finns inte mer".
Hur var det ens möjligt?

Fan.
Jag saknar honom. Det gör så för jävla ont.

På söndagen innan var vi ju ute och galopperade. Vi galopperade för sista gången. På gräsvägen. Vi busade. Jag stod i fältsits och du längde på steget. Vi galopperade i skogen, för sista gången. Jag pussade dig på mulen för sista gången.

Jag minns Agnes alla kramar hon fick ge mig, Jennifer som jag fick komma till när jag ville bort från häst miljön, Mammas alla stöttande ord, Sofia som grät som hjälpte mig att gråta, Rebeckas sms.
"Sofie, sätt ena foten framför den andra, tillslut så kommer du komma framåt"

En apatisk känsla sköljer över mig, jag mår nästan illa. Huvudet känns tungt och tårarna bränner bakom ögon locken.
Jag måste kliva upp ur sängen imorrn, jag måste iväg. Jag kan inte ligga i sängen hela dagen.

Kommer jag gråta? Kommer jag få ångest? Kommer jag att skratta något? Kommer jag få dåligt samvete för att jag under en stund på dagen kan ha roligt? Kommer det svida när jag ser Dina? Kommer det kännas som att jag ersatte henne med dig? Kommer jag grubbla imorrn? Kommer jag bli förbannad?
Kommer jag att gå till din grav?

Kommer mina ben vika sig? Kommer tårarna rinna då? Kommer orden stocka sig i halsen då?
Behöver jag säga något?
Du vet. Jag behöver inte forma ord för att du ska förstå. Du vet redan.

Hur bär man sig åt?
/S

Hopplektionen i regnet igår gick kanon bra! Dinafina var underbar igår. I förrgår var hon lite av en best men igår var hon super häftig. Vad otroligt roligt det har blivit att hoppa! Trodde jag väl aldrig? Särskilt när man får beröm och känner själv att man utvecklas, åt rätt håll. Underbara häst!

Jag är trött. Skulle helst av allt vilja dra på mig min ziperall och gosa ner mig i soffan och kolla på någon serie, typ som OTH.. Som jag saknar. Men sådan lyx har man inte. Sitter och antecknar om psykiska sjukdomar men kan nog erkänna att mina tankar skenar iväg åt annat håll..

Funderar på vilken mat som det bjuds på, min nya fina mobil och funderar på vilken runda jag ska jaga runt Rebecka på sen i skogen. Över diket? Ödesäng? (Stavas det ens så?) Runt islänningarna? Runt Torp?
Hon vill ta en lugn runda, men det vill hon i och för sig alltid. Men ja, Dina har gått ganska så hårt de sista dagarna så ja, en tant runda skulle kanske kunna sitta bra.

Åh, jag är fortfarande alldeles lycklig över hopplektionen. I helgen ska jag ställa upp några hinder och hoppa igen.

Fan så nice min kamera är. 8 migapixel!
/S

Idag var ett styckat rådjur, blåsten, diken, stenar, hästar, får, bröstan, reflextäcket, skogen, grenar, kossorna, traktorerna, grävmaskinerna, grushögen, sopptunnan och intet läskigt tyckte Dina. En tänkt lugn tur blev istället fyrtio minuter kämpande att hålla sig kvar i sadeln. Har aldrig sett henne så svettig heller.

Har dåligt samvete att vår tänkta mysrunda blev en svett runda.. Men det var då hon som gjorde att det blev en rodeo tur. För det var inte jag som blev rädd och tvärnita sådär 29 gånger eller ville springa in i ett träd.

Vissa dagar undrar jag hur min häst tänker? Igår var hon helt jäkla underbar och idag var det kaos. Hoppas på att det funkar bättre imorrn, då ska vi ju träna.

Som mamma säger, att alla dagar kan det helt enkelt inte gå bra. Och det är väl därför de bra dagarna uppskattas så mycket? För en häst kan man verkligen inte ta för givet.

Hon är rar ändå. Stod lugnt efter ridturen och tuggade på lite hö som jag gav henne.
Kaos ute - lugn inne. Lugn ute - kaos inne.

Sitter nu och försöker få mitt 2 minuter långa föredrag att bli fem hela minuter. Helt omöjligt ju?
Har ingen lust eller motivation till att plugga...
/S

Måste verkligen ta med kameran någon dag snart och ta lite kort på min höst (grininga) donna. Hon är verkligen stoig nu. Brunstig och kittlig. Ska köpa b-vitamin i veckan, kanske blir lite bättre då?

Idag var hon en riktig best i stallgången. Eller okej, hon kunde inte stå still och de där himla bakbenen flög omkring lite hur som helst. Så fort hon kommer ut ur stallet blir hon hur behaglig som helst..? Vi lastträna idag och hon gjorde framsteg, hon gick upp med ena bakhoven på rampen. Känns riktigt bra! Bakbenen är ju som sagt svårast.

Red upp till volten och red först dressyr och det gick kanon bra, galoppen var rund och fin. Hoppade också och jäklar vad bra det gick! Sen när tycker jag att hoppning är roligt? Ville inte sluta idag, hon bara rulla över som om det var världens självklaraste grej. Vi hoppade från båda hållen och alltså, fan vad bra det kändes. Höjde lite extra och hoppade ett räcke på 70 cm. Och för att vara mig på Dina så, känns det jäkligt bra!

Det var häftigt för hon bara rulla över hindret, om och om igen.
Och grejen är den att hon var så behagig att arbeta med, hela passet. Hon brukar ju alltid spänna till i dressyren och då måste jag trava runt på långa tyglar tills hon slappnar av. Idag travade jag tre varv och efter det kunde jag redan skapa kontakt och hon accepterade det.

Efter ridpasset var jag nästan gråt färdig, därför att jag var så jäkla glad. Jag blir så stolt över henne! Det händer så mycket hela tiden! Vem vet, efter vintern kanske jag gör fler omhoppnings svängar än vad jag gör fina galoppfattningar i LB programmet. För efter vintern, då ska jag igång. Jag vill starta henne i dressyr då och nu är jag grymt taggad till att starta i någon hopp tävling också?

Jag kunde inte ha hittat en bättre häst. För jisses vad jag avgudar denna donna!
/S

Jag är inte så duktig på att hålla tal. Jag är inte så duktig att hålla koll på mitt glas.
Jag blir duktig på att dra mitt kort, tjoa om fler drinkar, jag får plötsligt mycket spring i benen, inget känns påfrestande. Mat blir plötsligt godare? Och även om jag inte är bra på att hålla tal så verkar jag tycka att det är roligt. Hösten känns inte längre lika kall.
Och allt detta berodde på alkoholen som jag hävde i mig igår.

Jisses vad roligt jag hade. Även om jag kanske var lite för högljudd, sprallig, lycklig och bara allmänt borta. Jag hade roligt. Jag tror inte att jag har haft såna här minnesluckor sen lumpen festerna som vi var på. Och ja, det är väl tre, fyra år sedan? Men kvällen var helt enkelt värd det.
Vi hade en anledning till att spåra.

De flesta av de andra kör ikväll med, det gör icke jag. Sitter i min ziperall och har ingen aning om hur jag ska spendera kvällens timmar. Det lär ju märkas.
/S

Ska inleda det här inlägget med: jag är så sjukt bakis.
Ska kolla på idol, dricka oboy och må illa nu. Igår hade jag iallafall sjukt roligt!
/S

Jag får vara egoistisk. Det är ju trots allt min blogg?
Är nästan klar för att på börja firandes av Agnes och ja, jag är taggad.

Ha en bra kväll!
/S

"Läs!"
Rebecka läser.
"Fattar du vad jag skriver om?!"

Brutalt.
Sitter i skolan och skriver om den medeltida sjukvården, jag ska göra en keynote om det och redovisa - i grupp. Nästa vecka. De löser sig. NU har jag ju faktiskt tagit tag i det.

Spotify vägrar ge mig timmar och jag är less på att sitta med yt nu när jag arbetar, så jag sitter och lyssnar på lugna favoriter. Skulle hellre lyssna på Rix fm, Mix megapol eller något sånt men de pratar ju bara...



Ikväll ska vi ha födelsedags firande med mat och alkohol. Det ska bli förjäkla roligt. Slutmål: Harrys.
Jag kommer frysa i min lilla kavaj och klänning inatt.
Men vad gör det?
Sjukt taggad.
/S

18 fucking år.
GRATTIS STUMPAN!
/S

Bara för att jag avgudar min rosa one piece! Den är så mysig. Den är det första jag tar på mig på morgonen och det sista jag tar av mig på kvällen. Myspys!

Dina fick också vara med på ett hörn. Vi red först en dressyr lektionen och den gick så himla, himla bra! Hon var kanon fin verkligen. Hoppningen gick också bra, fast jag åkte i marken eller leran.. Efter lite krigande så blev hon fin. Vore ju konstigt om hon inte testade mig i hoppningen, så mycket som hon testat mig i dressyren och i skogen. Men skam den som ger sig. Jag tycker ju lika mycket om henne ändå. Men måste jobba på att bli mer bestämd, men jag menar när har jag någonsin vart tuff i hoppningen? Aldrig är svaret. Hoppning är väl nyare för mig än för henne. Men hoppningen lär nog bli riktigt rolig när vi börjar komma mer överens. Även fast hon testade och höll på igår så tyckte jag att lektionen i helhet var väldigt rolig.

Man inser inte fören man har ramlat av hur tung ens kropp är, egentligen. Och mjuk..? Tur att jag inte har så långt till marken från Dina ändå.

Igår kväll red jag Omega på lektionen och jäklar vad svårt det är. Mellanåt gick han riktigt fint men ibland blev jag lite för stark i handen. Det är så jäkla svårt att gå direkt från Dina till honom. Hade ju lektionerna efter varandra igår. Dina är mer som en mjuk studsboll som far omkring och Omega är mer som ett tåg som bara går framåt..? Okej, nja. Den jämförelsen lät lite taskig. Men han är så mycket häst. Dina är i och för sig också väldigt mycket häst, men det är svårt att förklara - hon är så ja.. jag vet inte, men jag är ju så van med henne. Hon blir ju aldrig stark, utan bara het.

Ska ta och äta något, sen ska jag hem till Rebecka - vi ska projekta!
/S

Jag saknar verkligen sommaren.
Uppskattade man den verkligen förut? Fullt ut?
Fast jag kanske gnällde ibland så älskade jag värmen. Och jag vill ha den, nu.

Måndag morgon, det brukar kännas deprimerande. Men inte idag. Vi gav varandra komplimanger idag och det är nog en sådan sak man borde göra oftare? Bekräftelse. Vi satt vid fönster bordet och alla fick ge en komplimang var så tre komplimanger fick man. Jag blir nästan lite generad ibland men idag kändes det skönt och lite busigt.

Blev tillsagd i resturangen, de bad mig att dämpa mig. Första gången någonsin på gymnasietiden, eller okej. Första gången i resturangen. Och det är ju oftast där jag skrattar. Allt kanske är så mycket roligare där? Nja, sockerkick.. Jag älskar att skratta.

Om tio minuter börjar vår lektion, eller ja mentorstid. Om fyrtio minuter så ska jag iväg och prata, prata och prata. Och nej, jag vill inte. Inte idag. Är på ruskigt bra humör och nu ska jag dit, känns inte roligt alls.

Kan inte låta bli att flina när jag ser Rebecka. Hon sitter med hörlurarna i öronen och håller händerna för öronen. Kanske vill hon höra bättre? Hon ser lite.. wierd ut? hehe, nä. Hon är söt hon!
/S

Hur är det ens möjligt att en bondkatt kan få stora tovor? Satte mig i soffan med katten förut och satt och plocka i tovorna lite och ja, de lossnade ganska så bra. Vet inte om hon redan börjar sätta vinterpäls? Hon pratade hela tiden och klöste i soffan men hon låg kvar. Jag vet inte om hon förstod att jag hjälpte henne fast det gjorde ont. Och den här stackars katten som  avskyr att på ompysslad, om hon inte väljer att bli kelad med själv. Alltså, tjejer?

Den här helgen har gått fort, men det har vart en välbehövligt lugn helg. Har inte pluggat så mycket som jag borde ha gjort, har spenderat mer tid framför tradera.. hehe.

Igår så lastträna vi och jisses vad förvånad jag blev. Hon har de andra två gångerna stannat framför transporten och så har vi fått övertala henne i några minuter att hon ska sätta upp ena hoven på rampen. Igår så klev hon på, med två hovar utan att tveka. När vi backade av henne så blev hon en aningen förvirrad - men vi tar det i små steg. Det är dags för den där bruden att börja fundera.

Red upp till volten och red lite dressyr, det gick bra det. Hon var lite töntig i början men om jag låter bli att göra något komplicerat av det så funkar det ändå. Mamma satte upp ett litet räcke till oss och vi hoppade, massor. Det blev inte ett ända stopp men några för tidiga språng. Men vad gör det? Det var roligt! Hennes otroliga hoppglädje börjar smitta av sig sakta men säkert till mig.

Efter det så sadlade jag Mirre, vi tog en längre tur i skogen. Kortade två hål i lädrena och lät honom sträcka ut galoppen i skogen och vad roligt han tyckte att det var. Jag tror att vi båda njöt av att bara rulla fram i större galoppsprång.

Det är otroligt nyttigt att rida andra hästar än sin egen ibland. Jag blev förvånad flera gånger om hur lugn och snäll Mirre är egentligen. Han är verkligen en gentleman. Speciellt vid ett tillfälle när jag red så var jag tvungen att le. De håller på att gräva ner el kablar längs del av grusvägen och i början av det så står det två vägmärkes skyltar, som man måste rida genom. Med Dina måste jag skritta, driva, hålla mig kvar och säga "framåt". Mirre och jag galopperade på vägen och jag började driva och sa "framåt", men kom på mig själv. Kände efter och han var inte alls spänd så jag ställde mig upp i sadeln och vi galopperade förbi skyltarna i samlad galopp. Det var trots allt en häftig känsla.

Visst så kan det vara frustrerade ibland att ha en sån känslig häst. Men jag tycker ju ändå att det är roligt när Dina busar, studsar och håller på. Det är lite hennes sätt att uttrycka sig. Sen kanske det är mindre roligt när hon tvärnitar i galoppen för att hon blir rädd. Men det hör till, det är ju ändå hon. Men ja, det är nyttigt att rida andra hästar. Så att man inte fastnar i sin egen och förändrar sin ridning helt. Man ska ju kunna rida alla slags hästar oavsett.



Men nu då. Jag är ensam hemma och jag njuter av tystnaden och lugnet. Har ingen aning om vad jag ska göra framtill lunch och jag trivs med den tanken.
/S

Lugn helg, jajmen. Spar krafterna till nästa helg? Då fyller nämligen min fina vän
hela arton år. Det ska firas!

Men ja, har nu skrivit klart min apu uppgift och den blev en aningen gnällig, men så
är det. Sitter och funderar på vad jag ska göra nu? Fördriva tiden till eftermiddagen,
ska rida i volten då nämligen. Skutta över lite små hinder och dressyra lite.

Jag var ju så ledsen för att Dina vart så spänd men igår red jag ut och då var hon underbar. Bara om jag är lugn och inte bryr mig när hon gör saker mer komplicerade
än vad dem är, så funkar det.

Skulle kunna börja med min muntliga redovisning i svenskan, men nej.. Det är lördag. Nu har jag inte lust att plugga mer!

/S

Har funnit en kärlek som lär stanna - tatueringar.
/S

Bägaren rann över efter det där skrivna inlägget. Det var inte endast på grund av ridningen utan det blev precis som vanligt. Jag samlar på mig allt negativt och bär med mig det tills bägaren rinner över och ja, då blir det katastrof i mitt huvud.

Efter att ha gråtit hejdlöst så sitter jag nu här, med svullna ögon och lugnande musik. Funderar på hur jag ska göra. Har fått lite klarheter i huvudet nu men många tveksamheter återstår att lösa.
Ska försöka prata med min mentor, om det går att ordna en kort dag till.

I tvåan hade jag två långa dagar och nu har jag tre. I tvåan funkade det, nu funkar det inte.

Jag fixar inte det här just nu.
Och det är inte lathet eller bekvämlighet. Jag är livrädd för att folk ska tro det.
Men vardagen funkar inte, jag funkar inte.

Det är inte meningen att man ska vara trött varje dag, vara ledsen varannan dag, tappa motivationen var tredje dag.
Man ska inte sova tio timmar på en natt men ändå knappt komma ur sängen dagen därpå.

Den stora frågan som jag ständigt frågar mig själv, kommer jag någonsin orka med heltid?
Inte de närmsta åren iallafall.
Vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre.
Idag är en dålig dag och idag oroar jag mig för allt tänkbart.
/S

Perfektionist.
Bilden av perfektionisten som en effektiv, krävande och alltid högpresterande individ är raserad.
I en doktorsavhandling i ämnet perfektionism visade Saboonchi att det finns ett tydligt samband mellan perfektionism och ångest, ilska och kroppsliga symptom som trötthet, yrsel, sömnsvårigheter och huvudvärk.

- Ställ gärna höga krav på dig själv - utan att känna någon ängslan. Sikta gärna högt, men tillåt dig göra misstag.

Blir så grymt ledsen på mig själv, att jag låter mig påverkas så grymt mycket av väder, andra människor och stress. Allt ska se perfekt ut och allt ska kännas perfekt. Blir arg och frustrerad när det inte funkar. Måste lära mig att kontrollera mina egna känslor, på hästryggen ska de skjutas åt sidan. De ska inte påverka hästen. Men de gör dem ibland, idag gjorde dem de.

Tycker själv att dressyren kändes kass, att det gick pest och pina. Kan inte alls inse att jag stundtals hade bra kontakt med henne. Jag ser det inte.
Varför gör jag såhär?
Mitt första mål med ridningen var att kunna rida framåt. Nu ska plötsligt allt funka felfritt varje gång jag rider på volten. Varför tillåter jag den känslan?
Vi är två individer.
Vi har dåliga dagar och idag kanske var en sådan dag.

Är alldeles för hård mot mig själv. Och henne.
Måste ändra inställning. Hur gör man? Var börjar man?

Jag har prov imorgon. Det är fredag. Jag har inte pluggat. Jag orkar inte. Har ingen motivation.
Känner mig bara allmänt värdelös och konstig nu.

Imorgon blir inte lätt.
/S

Snart rullar jag mot vingåker. fan så nice.
Rebecka är inte bitter. Hon tycker att babsan är skön. Och hon vill inte ha hjälp. Hon facebookar med sin bror. Sängen är typ 160 cm. De ska hiva upp den för balkongen. Hon tycker att Anton är sämst. Hon skrattar. Så jävla bra säger hon. Sen stampar hon i golvet och säger "Antooooon". Nu pillar hon på sin mobil.

Bra tidfördrivning.
Busigt!
/S

Idag är jag på ganska så bra humör, faktiskt. Ska ta bilen in eftersom vi haft sovmorgon, vilket var grymt skönt. 10 timmars sömn, det tackar man inte nej till! Men iallafall, två lektioner. Två jäkla lektioner. Härligt säger jag!
Kom på igår innan jag somnade hur otroligt tacksam jag är att jag inte läser matte b eller engelska b. Bara svenska b och ja det är väl genomlidligt?

Om en kvart ska jag plocka upp agge, så ja. Kläder var det ja.
/S

För andra gången i mitt liv har jag gjort det här nu. Sist var i slutet av månad januari, nästan för fem år sedan. Fem år är en otroligt lång tid, men ändå inte? Fem år går snabbt. Kommer ihåg hur dåligt jag mådde den dagen, men tror nästan att mitt sällskap på stolen bredvid var ännu nervösare än vad jag var. Jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och jag var alldeles varm av nervositet. Hon la upp det så konstigt så vi trodde nog båda det värsta innan vi pustade ut. Jag minns att jag kramade min vän när vi kom ut, henne som jag fortfarande kan berätta allt för.
Den här gången var hon inte med, hon vet inte ens om det. Vi har inte träffats på några veckor så ja.. Hade modet nog att gå dit själv iallafall. Jag gjorde det nog mest för att lugna nerverna, även om jag ska dit igen. Så känns det nog bättre nu.


Tretton ynka år och vara livrädd, jisses vad jag minns det väl.
Jag är tacksam att det ändå gått fem hela år.
Tankeställare - borde ta bättre hand om mig själv.

Skulle kunna göra något vettigt, som att plugga. Men har noll motivation och det jag läser nu går inte in. Vem bryr sig om hur många som sitter i regeringen? Eller vem som gör vad?
De får hög lön och sitter antagligen i skönare stolar än vad jag gör.

Jag visar bhn på bilden, ser jag nu. Fint? Ja, den är ju mysig iallfall.
Men, jag har faktiskt hunnit med det som jag hade planerat att göra. Förutom att plugga. Jag har rakat benen, tvättat tatueringen, lyssnat på spotify, lagt balsam i håret och köpt Agnes present. (jag vet att du läser, hehe!)
Ja och så har jag ju vart hos min rödhåriga donna också.

Nu ska jag värma på lite kött och potatismos och invänta grey's.
/S

Jag ska göra en muntlig redovisning om en forskare, Paul Ekman. Han kan tydligen se om en människa ljuger? Man vill tydligen inte möta honom.. Kanske kan bli spännande? Äsch, jag vet inte.
Jag måste också plugga till provet på fredag, hur fan styrs vårt land? Ingen aning. Behöver jag veta? Nej. Bitter.
Jag måste även skriva bindeord, b-i-n-d-e-o-r-d. Tråkigt.
Har jag glömt något?
Javisst, apu uppgiften. Och ja den uppgiften är nog bara en ända stor klagan..

Jag är nog bitter därför att jag är lite nervös.

Det här inlägget blev bara jag, jag, jag och endast jag.
Ska försöka fortsätta läsa om mannen som kan se om jag ljuger..
/S

Jag är velig.
Bestämde mig igår för att jag skulle ta bilen, själv. Kom på att jag bara skulle få sova en halvtimma längre, bestämde mig innan jag la mig att jag skulle ta bussen ändå.
Kom på när jag vaknade att en timma kan gå ganska så jätte fort när man ska hinna byta om, äta och ta ut pengar och vara på plats - i tid. Så ja, bilen blir det ändå. Själv.
Fan vad trist.

Idag ska jag tatuera mig. Jisses vad ont det kommer göra.
Är nog ganska så dumdristig ändå, tog ännu ett ställe på kroppen där det kommer göra riktigt ont.



Igår fick jag frågan om jag har blivit punkare. Kort hår? Rött hår?
Hade det vart 2006 så hade min självkänsla sjunkit men idag så ler jag och säger bara nej.

Fick precis läsa "Ha en underbar dag".
Sånt som får en att le och bara tycka att allt känns helt okej, plötsligt.
/S

Sitter vid datorn utan glasögonen = huvudvärk.
Men har slarvat bort min nyckel så nu ligger mina saker i R's skåp och ja, hon har lektion..
Måste nog be vaktmästaren att klippa låset, suck. Har ingen extra nyckel ju.

Har vart och pratat idag, lättat på lite tankar och så. Men det var jobbigt. Vi har den senaste tiden bara pratat om positiva saker, sånt som får mig att må bra. Men nu är det dags igen, att prata om lite jobbiga känslor. Såna känslor som jag gömmer undan, sådana som jag försöker strunta i att känna. Eller något sånt.



Första skoldagen idag iallfall. Är trött. Vill hem och sova.
Men ja, det är skönt att vara tillbaka här igen.
/S

Sitter och lyssnar på Melissa Horn och små tittar lite på Sex and the city filmen som visas på tvn. Njuter av tanken på mitt nyfärgade hår och att jag slipper ta bussen imorrn. Får ångest när jag tänker på provet som ska göras på fredag. Prov, redan? Sämst.

Jag har lust att skriva massor, men får inte fram några bra meningar. Kanske skulle spara skrivandet till praktik uppgiften, som säkert ska vara inne den här veckan. Åh, jag har inte tid. (Egentligen ska det stå lust)



Konsten att roa sig - det kan man nog allt.
/S

Igår var jag ledig skönt nog. Tog sovmorgon, kollade på grey's och stack ut och red. Det var himla varmt och skönt igår. Sånt väder skulle det kunna vara oftare tycker jag. Sedan blev det dags för att handla, vi skulle ju ha en ät (vad du vill) skiva och jag dissade mina kära frysta räkor ocg istället köpte vi potatisgratäng, grillad kyckling och fetaost. Och självklart massor annat onyttigt. Rebecka var lite bitter till en början, hon ville ha potatissallad istället men jag och P körde över stackarn lite, potatisgratäng skulle det vara. Och just ja, fetaost och tanken på kärringvagnar det var inte Rebeckas favorit heller. Men det styrde upp sig till slut, hon belv gladare. Måste bero hur mysigt vi hade det?

"Kan du sära på benen?"
Vi gjorde en dubbelsäng av hennes två sängar, jag och Rebecka fick den skönaste och P och Anna fick glidarn, som kanske inte gled så mycket?
Rebecka satte sig mot väggen och hon fick glatt sära på benen så jag fick ha kuddar mellan och sedan låg jag skönt, men händerna runt hennes vrister. Och varenda gång The grudge bruden kom fram så knep jag hårt och hon skratta och sa att det var som 3D - de kanske ska göra så på biosalonger? Fi fan.

Sen blev det lite snack, välbehövligt nog. Från tunnhårighet till förlossningar. Från djupa meningar till skratt.
Nu ska jag göra något vettigt av den här dagen.
/S