Bägaren rann över efter det där skrivna inlägget. Det var inte endast på grund av ridningen utan det blev precis som vanligt. Jag samlar på mig allt negativt och bär med mig det tills bägaren rinner över och ja, då blir det katastrof i mitt huvud.

Efter att ha gråtit hejdlöst så sitter jag nu här, med svullna ögon och lugnande musik. Funderar på hur jag ska göra. Har fått lite klarheter i huvudet nu men många tveksamheter återstår att lösa.
Ska försöka prata med min mentor, om det går att ordna en kort dag till.

I tvåan hade jag två långa dagar och nu har jag tre. I tvåan funkade det, nu funkar det inte.

Jag fixar inte det här just nu.
Och det är inte lathet eller bekvämlighet. Jag är livrädd för att folk ska tro det.
Men vardagen funkar inte, jag funkar inte.

Det är inte meningen att man ska vara trött varje dag, vara ledsen varannan dag, tappa motivationen var tredje dag.
Man ska inte sova tio timmar på en natt men ändå knappt komma ur sängen dagen därpå.

Den stora frågan som jag ständigt frågar mig själv, kommer jag någonsin orka med heltid?
Inte de närmsta åren iallafall.
Vissa dagar är bättre och vissa dagar är sämre.
Idag är en dålig dag och idag oroar jag mig för allt tänkbart.
/S