För andra gången i mitt liv har jag gjort det här nu. Sist var i slutet av månad januari, nästan för fem år sedan. Fem år är en otroligt lång tid, men ändå inte? Fem år går snabbt. Kommer ihåg hur dåligt jag mådde den dagen, men tror nästan att mitt sällskap på stolen bredvid var ännu nervösare än vad jag var. Jag kommer ihåg att vi tittade på varandra och jag var alldeles varm av nervositet. Hon la upp det så konstigt så vi trodde nog båda det värsta innan vi pustade ut. Jag minns att jag kramade min vän när vi kom ut, henne som jag fortfarande kan berätta allt för.
Den här gången var hon inte med, hon vet inte ens om det. Vi har inte träffats på några veckor så ja.. Hade modet nog att gå dit själv iallafall. Jag gjorde det nog mest för att lugna nerverna, även om jag ska dit igen. Så känns det nog bättre nu.


Tretton ynka år och vara livrädd, jisses vad jag minns det väl.
Jag är tacksam att det ändå gått fem hela år.
Tankeställare - borde ta bättre hand om mig själv.

Skulle kunna göra något vettigt, som att plugga. Men har noll motivation och det jag läser nu går inte in. Vem bryr sig om hur många som sitter i regeringen? Eller vem som gör vad?
De får hög lön och sitter antagligen i skönare stolar än vad jag gör.

Jag visar bhn på bilden, ser jag nu. Fint? Ja, den är ju mysig iallfall.
Men, jag har faktiskt hunnit med det som jag hade planerat att göra. Förutom att plugga. Jag har rakat benen, tvättat tatueringen, lyssnat på spotify, lagt balsam i håret och köpt Agnes present. (jag vet att du läser, hehe!)
Ja och så har jag ju vart hos min rödhåriga donna också.

Nu ska jag värma på lite kött och potatismos och invänta grey's.
/S