Även om Kattla nästan alltid ligger bredvid mig och myser så kna jag ite hjälpa det, jag saknar den andra herren. Visst så pratar Kattla väldigt mycket och han kommer alltid springades när jag kommer hem. Men vår gula tjockis är så himla speciell. Jag saknar honom. Han dregglande och hur högt han spinner. Hur han kan ligga helt ensam i ett rum och bara spinna. Det gjorde han idag, hittade honom sovandes på strykbrädan och han spann så att jag trodde att han skulle överanstänga sig. Om man tittar mot en och man börjar prata med honom så sätter han igång och spinner. Jag saknar att bli irriterad på honom, när man sover och han kommer och lägger sig intill ryggen och .. börjar spinna. Man försöker då att putta ner honom från sängen fem eller sex gånger, men den där herrn är så jävla envis så han ger sig aldrig. Det slutar alltid med att jag ger upp och låter honom hålla mig vaken i evigheter.

Jag saknar att han alltid kom springandes och jamade när jag gick från J's lägenhet. Vem sjutton släpper in honom nu på kvällarna? Sover han ute? Väntar han på mig? Skriker han tills någon öppnar?
Herregud, det låter som att jag aldrig mer kommer att träffa honom men i själva verket ser jag honom varannan dag, minst. Men ändå, den där härliga tjockisen är bra mysig.

Har en massa jävla skit i huvudet som nästan gör mig illamående. Får panik om varannat och vet inte hur jag ska göra. Fan. Alltså, verkligen fan.

Och tänker på alla som lider idag, alla som gråter och sörjer. Förstår inte hur livets gång kan bli såhär. Förstår inte hur man kan gå vidare. Hur fan gör man?
Jag saknar en katt som jag ser ofta medan andra saknar någon som de aldrig mer får se. HErregud, jag får till och med dåligt samvete för att jag tänker såhär. Hur blir man av med överkänsligt samvete?
/S

Det är vad jag hoppas på idag. För jag hade minnsan inte tänkt att klä mig så överdrivet varmt idag. Typ korta skinnjackan och leggins. Äh, det ska inte regna fören i eftermiddag. Och min mens spökar med mig, fan vad arg jag blir. Det har hållt på i några dagar, fram och tillbaka, utan någon direkt bomb nedslag. Men sötsöuget efter choklad och det illskna humöret är här. Och mensvärken. Jag höll på att expoldera på ica igår, jag var tvungen att köpa något sött. J sa att vi hade choklad hemma, men va fan. Det dög inte. Jag höll på en stund och velade men sen kom jag på vad jag var sugen på: naturgodis! Och jag blev även arg för att vi missade två minuter av grey's. Taskigt av mig, men just nu känns det som att det bor ett stort jävla monster i mig. Och jag har ju inte ens fått mensen fullt ut ännu..?

Igår hade jag så konstigt humör, jag skrattade så jäkla mycket vid maten. Och det som var roligt, det var att härma Rebecka när hon skrattade. Nästan mobbning, fast på ett snällt sätt - såklart :)

Det är inte ofta en sådan gubbe får pryda min blogg, så känn dig hedrad, lilla du.

Arkiv bilder, here i go.


/S

Men vet ni vad? Det känns inte. Men det gör inget, för jag fyller ju trots allt bara nitton år. Måste vara en fruktansvärt onödig ålder? Och det värsta av allt, när någon frågar mig hur gammal jag är så kommer jag att säga arton. Av gammal vana, så har jag alltid gjort. Sagt fel. Det kommer ta veckor innan jag kommer på att jag är nitton. Nitton jävla år.

Sitter och irriterar mig på grannarna, de väsnas. Har lust att dra igång tävttmaskinen eller höja musiken. Men nej, jag är snäll jag, så jag sitter här med musik som spelar så att den inte hörs och .. tjurar. Fan. Le och hälsa, ja det är så man ska göra. Tänk om jag är påväg att bli en såndär enstörning, som måste bo i en stuga utan grannar på mils avstånd. Nja, jag är nog bara lätt irriterad ikväll.

När får man egentligen duscha som senast? Äh, jag ska duscha i vilket fall som helst.

Fan vad irriterad jag är..
Ska ta tag i allt som jag måste göra ikväll.
Men vet ni vad, på måndag då ska jag dra igång och springa igen. Har inte kommit igång sen jag var sjuk, så ja nu är det nog dags.
/S

Äter min första frukost själv. Känns rätt så konstigt, det är ju bara jag och katten här. När jag bodde hemma så åt jag ju med mamma oftast och då hade vi ju både hundar och katter hemma. Saknar Mira. Hon var här en stund igår, tror att hon var ganska så nöjd med besöket. Hon ska få sova här inatt, kommer kännas mer hemma då. Annars så sov jag helt okej inatt, tog ett tag innan jag somande men vaknade inte fören J's alarm ringde. Kattla har fått en baby blå filt av mig, han avgudar den. Det är ju trots allt en mysig film.

Idag ska jag hoppa på bussen en hållplats tidigare än vad jag brukar. Dags att skapa nya rutiner!
/S

Jag sov så himla dåligt inatt. Jag hade mina kuddar i J's säng och det kändes helt fel. Jag har en så himla stark rutin när jag sover hemma, jag ligger på vänster sida på den halv hårda kudden precis tills då jag känner att jag ska somna, då rullar jag över till höger sida och somnar på underbart sköna kudde. Men det funkar inte!

Jag låg på alla möjliga sätt inatt men jag somnade aldrig bra. Visst så sov jag, men inge bra. Dessutom lät det som att bilar körde över våran lägenhet och det visade ju sig att fönstret stod på glänt. Men kanske kan jag sova bättre inatt?

Snorar på som de andra dagarna, ingen feber och huvudet känns bättre. Dina får fortsatt vila, för rider jag idag så kommer jag säkert däcka igen. Så ja, måndag eller tisdag ska jag ge mig ut. Åh, hon lär ha blixtar i huvudet då. Det är enda nackdelen med Dina, att hon får så mycket spöken och blixtar i huvudet när jag blir sjuk och hon får vila.. Men men, det tar vi den dagen!

J ligger fortfarande och sover. När jag sov hos honom så kändes det fel att gå upp, men nu är vi ju hemma hos oss och då känns det bra. Ska ta och kolla i vårt tomma kylskåp efter något att äta.

Förresten, skaffa instagram för sjutton!
/S

Idag har jag flyttat hemifrån. Det har tagit hela jävla dagen. Men fan vad nöjd jag känner mig. Nu är det bara allt små plock kvar och lite saker som ska inhandlas. Nu längtar jag mest över att ta hem mina vänner, släkt och bekanta. Så ja, ni är välkomna hit - allihopa!
/S

Fan. Nu sker det. Allt som jag har väntat på så länge och så otåligt. I torsdags fick Rebecka jobb. Idag flyttar jag hemifrån. På tisdag så får jag mitt sommar schema. På onsdag så bokar vi resa. På söndag åker vi till Charlie.

Fan igen, jag har packat ner alla mina rena underkläder. Och i vilken jäkla kartong var det i då..?
/S

Jag vet inte ens vad jag håller på med. Jag drömmer mardrömmar om utlands resor, att jag blir gul i hyn, att jag tappar bort mina reskamrater, att hotellet rasar och att vattnet är kallt. Herregud, ska jag få resfeber innan jag ens har bokat resan?
Något annat som jag drömmer sjukligt ofta, det är att jag åker iväg med Dina till en duktig fälttävlans ryttare och Dina visar sig varje gång vara en riktig talang. Vi flyger över stockar och ner i vattengravar utan att ens tveka. Det är super häftigt.

Annars så bränner jag sjukt mycket pengar på saker till lägenheten. Jag bli alldeles salig över hur fina saker det finns - så då beställer jag det. Eller så går jag i en affär och jag måste bara köpa de där fina sakerna som finns. Och går det inte att beställa från affären och när min tid inte räcker till, ja så köper pappa det åt mig. Jag köper möbler, ljushållare och allt möjligt.. skit. Men jag vill ju evrkligen ha det, så ja..? Varför inte? (För att pengarna tar slut) Eller?

Och jag packar, som ett jävla as. Jag har hela tiden sagt att allt mitt porslin är nedpackat. Men icke. När jag gick ner i matkällaren igår fick jag en chock! Det fanns hur mycket som helst som jag vill ha med mig. Plåtburkar från farmor och gammalt porslin från barndomen.. det var plötsligt fint och nu helt självklart att jag skulle ha med det. Till min lägenhet, eller okej vår lägenhet. Vi kommer ha så sjukt mycket dubbletter.

Jag fick panik när jag vaknade imorse och tänkte att det var fredag, herregud. Men insåg snabbt att det var torsdag och blev lättad. Jag behöver inte börja oroa mig fören imorrn, skänt himla skönt.

Det ända jag är stressad öve rjust nu, i detta ögonblick är att jag inte vet när jag ska hinna kolla på det inspelade DH avsnittet. Det är inspelat med hjälp av J's boxer och jag tvivlar på att det är samma boxer som vi ska ha? Panik över det, måste hinna kolla på avsnittet innan vi flyttar. Fy så töntigt det låter.. Men har blivit för bekväm för att kolla på lilla datorn. Och va fan, de känns skönt att ha såna små problem ibland!
/S

När skuldkänslorna tar över. När man blir orolig över saker. När man inte kan sluta le. När man inte kan sluta skratta.
Vilka känslor behåller man? Vilka vill jag behålla?
"Det är alltid fel människor som har dåligt samvete."

Men hur fan gör man sig av med de känslorna?

Och när man är så glad att man nästan spricker, ska man behålla de känslorna för sig själv? Eller ska man dela med sig? Blir de känslorna mindre eller större om man delar med sig?
Ska man hålla vissa saker för en själv?

Tänk vad några ord kan ge en dåligt samvete. Och tänk vad några oväntade positiva ord kan göra så att man spricker av glädje.
De orden som jag fick skrivna till mig igår tog långt in i själen. Och där kommer de att sitta, så många år till. Och bäst av allt, orden kom från någon som inte ens känner mig. Fick nästan tårar i ögonen. Jisses. Undra om hon var medveten om hur glad jag blev?
/S

Fy fa-a-an vad ont det gjorde. Kanske är det smidigt men inte är det smärtfritt iallafall. Hur mycket ska man egentligen behöva utstå som tjej? Nä men okej, det var just en grej som gjorde fel. Ni som är med i svängarna kan nog gissa exakt vad det avr som gjorde så jävla ont. Klantigt, så klantigt av mig. fast jag har blivit varnad så ja, samma tabbe skedde här.

Nog snackat om det, för jag har mensvärk. Och det gör också ont. Och jag har en finne på läppen! Eller på linjen. Igår var jag så himla svullen i hela läppen och mamma sa att man inte ska klämma finnar. Och den här var inte speciellt mogen.. Men någonstans i bakhuvudet så ekade Agnes röst om att man måste klämma finnar. Så jag kompromissa. Jag stack en nål i den. Och jäklar vad skönt det var efteråt! Är inte alls svullen nu.

Är inte så taggad på att åka på kryssning heller. Mensvärk och ful finne, yes!
/S

R klagar på att jag inte bloggar. Kanske ska ta mig i kragen och göra det. Har inte så mycket motivation dock. Folk tjatar mest om mösspåtagning och om gamla Svea, som är ensam.

Jag är lite bitter. Men bara lite. Trivdes så himla bra med långt hår på andra ena sidan och kort på den ena. Och jag saknar den blonda färgen. Jag saknar den röda. Jag saknar allt. Kan jag göra min ena sida lång? Nja, tyvärr. Anledningen till detta förvirrade skrivandet är att jag ska klippa mig idag. Jag ska klippa mitt korta hår. Eller ja, försöker få en fungerande möss frisyr. Lite tråkigt känns det. Men ja, vad gör man? Man väntar helt enkelt.

Och nej, jag tycker inte att mamma och jag är lika. Alls. Finner ingen större likhet? Kanske näsan..?
/S

Gigantisk bild jag vet men bloggar från mobilen så vet inte hur man ändrar storleken då. Men iallafall, skulle skriva att jag avgudar den här katten. Han har världens mysigaste personlighet. /S

Jag längtar till söndag kväll. Då ska jag efter jobbet stanna till på en pizzeria och beställa en pizza med köttfärs.. och ett ägg. Jag förstår att ett ägg på en pizza låter otroligt läskigt, men jäklar vad gott det är. Jag ska nämligen jobba ett tolv timmars pass och då är jag fan i mig värd en sådan fin pizza. Så ja, jag ser fram emot söndag kväll. Idag är det fredag.. förmiddag.

Och Markus är verkligen underbar. Hans nya skiva ger mig rysningar. Alla album brukar alltid ha någon låt som är lite sämre än de andra men med hans nya Mänsklig värme så kan jag inte ens bestämma mig för vilket låt som är den bästa - alla är så jäkla bra. Hans texter för verkligen avtryck också.

Och ja, nu i två nätter i rad har jag drömt sorliga drömmar och vaknat på en blöt kudde. Har någon slags natt kris? Drömmer att jag blir ensam lämnad med en otrolig längtan och att jag fastnar i något som jag inte vill vara i. Jag grät som värst i drömmen när han stängde dörren och lämande mig kvar, gråtandes i ett kalt rum. Jag bara skrek och benen skakade. Herrejösses, det var bara en dröm som tur var. Men klart att det suger till i magen när man vaknar. För jag förväntar mig att han ska ligga där i soffan när jag öppnar dörren. Att han ska le mot mig. Och ibland tar jag av mig jackan och går förbi honom. Ibalnd hälsar jag på den andre killen som stryker sig mot mina ben. Jag tar nog honom lite för givet. Kanske. Men det är väl mänskligt, det är väl så man gör ibland. Vissa dagar så kryper jag ner dirket bredvid honom istället. Måste man göra det varenda dag? Tänk om man tröttnar på det? Man kanske måste gå förbi ibland. För när jag lägger mig bredvid honom och andas in, då blir jag sådär jätte kär. Sådär jobbigt längtande kär. Sådär så att det gör ont. Sån där jobbig känsla helt enkelt. Samma sak när jag är sådär trött på kvällen och ligger och halv sover på hans axel, det är lättare att gå hem då. Jag blir grinig när jag vaknar och mutrar men han bryr sig inte. Det är lättare att gå hem då, för då längtar jag bara efter min säng. Jobbigare är det när jag ligger bredvid med huvudet på hans axel och inte vill gå därifrån, då känns timmarna oändligt långa.
Äsh, nu vet jag inte ens vad jag avamlar om längre. Har inte tid att älta en massa skit som Markus sjunger bredvid mig.

Det är lättare att en en relation med djur. Katla, Mira eller Dina skulle aldrig säga nej till mig. Visserligen gör väl inta många andra det heller.

Kalla kårar, idag har jag kalla kårar. Men tänker bort de tankarna. Kan ju försöka i vilket fall som helst.
Jag ska nu titta upp från datorn och prata med de två som sitter bredvis mig. De säger nämligen att det ser ut som att jag har fått ett tak i huvudet..
Ska nog försöka le lite mer idag.
/S

Vad gör man en fredag kväll? Jo man bli lite smått känis kåt och kramar och pussar en b-kändis på kinden..? Katrineholm levererar! Men ja, något för full och något för klämmig - då menar jag inte klämkäck! Hehe.. Men ja fan, jag hade riktigt roligt. Nästa gång kanske jag satsar på att inte få lita många luckor mellan minuterna.

Ja annars händer det inte så mycket. Eller jo det gör det egentligen, men jag orkar inte skriva. Eller jag vet inte ärligt talat om ni bryr er?
/S