Hur är det ens möjligt att en bondkatt kan få stora tovor? Satte mig i soffan med katten förut och satt och plocka i tovorna lite och ja, de lossnade ganska så bra. Vet inte om hon redan börjar sätta vinterpäls? Hon pratade hela tiden och klöste i soffan men hon låg kvar. Jag vet inte om hon förstod att jag hjälpte henne fast det gjorde ont. Och den här stackars katten som  avskyr att på ompysslad, om hon inte väljer att bli kelad med själv. Alltså, tjejer?

Den här helgen har gått fort, men det har vart en välbehövligt lugn helg. Har inte pluggat så mycket som jag borde ha gjort, har spenderat mer tid framför tradera.. hehe.

Igår så lastträna vi och jisses vad förvånad jag blev. Hon har de andra två gångerna stannat framför transporten och så har vi fått övertala henne i några minuter att hon ska sätta upp ena hoven på rampen. Igår så klev hon på, med två hovar utan att tveka. När vi backade av henne så blev hon en aningen förvirrad - men vi tar det i små steg. Det är dags för den där bruden att börja fundera.

Red upp till volten och red lite dressyr, det gick bra det. Hon var lite töntig i början men om jag låter bli att göra något komplicerat av det så funkar det ändå. Mamma satte upp ett litet räcke till oss och vi hoppade, massor. Det blev inte ett ända stopp men några för tidiga språng. Men vad gör det? Det var roligt! Hennes otroliga hoppglädje börjar smitta av sig sakta men säkert till mig.

Efter det så sadlade jag Mirre, vi tog en längre tur i skogen. Kortade två hål i lädrena och lät honom sträcka ut galoppen i skogen och vad roligt han tyckte att det var. Jag tror att vi båda njöt av att bara rulla fram i större galoppsprång.

Det är otroligt nyttigt att rida andra hästar än sin egen ibland. Jag blev förvånad flera gånger om hur lugn och snäll Mirre är egentligen. Han är verkligen en gentleman. Speciellt vid ett tillfälle när jag red så var jag tvungen att le. De håller på att gräva ner el kablar längs del av grusvägen och i början av det så står det två vägmärkes skyltar, som man måste rida genom. Med Dina måste jag skritta, driva, hålla mig kvar och säga "framåt". Mirre och jag galopperade på vägen och jag började driva och sa "framåt", men kom på mig själv. Kände efter och han var inte alls spänd så jag ställde mig upp i sadeln och vi galopperade förbi skyltarna i samlad galopp. Det var trots allt en häftig känsla.

Visst så kan det vara frustrerade ibland att ha en sån känslig häst. Men jag tycker ju ändå att det är roligt när Dina busar, studsar och håller på. Det är lite hennes sätt att uttrycka sig. Sen kanske det är mindre roligt när hon tvärnitar i galoppen för att hon blir rädd. Men det hör till, det är ju ändå hon. Men ja, det är nyttigt att rida andra hästar. Så att man inte fastnar i sin egen och förändrar sin ridning helt. Man ska ju kunna rida alla slags hästar oavsett.



Men nu då. Jag är ensam hemma och jag njuter av tystnaden och lugnet. Har ingen aning om vad jag ska göra framtill lunch och jag trivs med den tanken.
/S