Idag var det sista dagen på praktiken, både skönt och tråkigt. Måste dock dit någon dag, glömde mina papper!
Ska ta en välbehövlig sovmorgon imorrn.
Och snart ska jag sticka över till Agnes, vi ska kolla på film och fira att vi har höstlov nu!
/S
Imorgon är jag ledig, då ska jag åka in till stan och handla, sedan bär det av till Anna med P&R. (pr, haha.. taskig humor)
Vi ska köpa med oss massor godis och annat gott och ha en idolkväll, kommer blir gör mysigt!
Idag har jag vart på praktiken, det var roligt.
Men vad jag är arg, jag är förbannad, på allt. Haft en sådan dag. Hemskt.
För övrigt har korten kommit nu och jisses vad fina de är. Blev alldeles skakig i benen när jag såg det största kortet som är 51x70 cm, as fint verkligen! Ska se om jag hittar ramar imorrn i stan.
Beställde små kort som nu sitter fint uppsatt vid min säng.
Trots att jag är ledig imorrn så tänkte jag försöka stiga upp vid halv 10 snåret, skulle behöva ut och gå med min hund en sväng.
Vi hörs!
/S
En vecka har gått.
Jag saknar dig.
i sexton minuter skrev jag ett inlägg, när jag råkade trycka bort det fick jag tårar i ögonen. Det var ett fint inlägg. Om hur bra jag trivs på min praktik och hur jag lyckas ta mig igenom dagarna, fast han är borta.
En sak tänker jag skriva om.
Först sa jag att den värsta dagen i mitt liv var när första slaget kom, andra gången jag sa det var när jag klev ut ur rättsalen och tredje gången jag sa det var för sju dagar sedan. Tjugonde oktober, för hela min vardag föll i tur då. Han vandrade vidare, utan mig. Upp.
Har nog inte insett det än, att han iinte finns i livet än.
Min älskade vän.
Vänta på mig, där uppe.
Tjugonde oktober förklarar jag härmed som den värsta dagen i mitt liv.
Jag saknar dig. 
Livet är grymt.
/S
Det finns en dag för varje person, det gäller bara att hitta den.
Jag är inte tragisk jag är bara ledsen. Femhundra tretton kronor har jag spenderat på massor kort, förstoringar på min älskade häst. Det känns rätt, det känns skönt. Jag vill bara ha honom här.
Jag har inte orkat berätta vad som har hänt, folk läser min blogg och tycker väl antagligen att jag är tragisk. Men jag är inte redo att mötaa världen utanför mina fyra väggar. Jag kan knappt öppna fönstret.
Jag har bara berättat för ett par stycken, de andra läser min blogg men de förstår inte. Jag kan inte ens skriva ordagrant vad som har hänt.
Vad ska jag göra? Han är borta.
Det ända jag tänker på är hans kloka ögon, som jag senast såg i måndags, fem dagar sedan. Och nu kommer jag aldrig mer få det, se hans kloka ögon.
De första dagarna grät jag bara, sedan skrek jag bara, dagarna fylldes med tårrar igen och nu känner jag mig bara apatisk. Vad fan ska jag göra?
Var och la vita rosor på graven idag. Kändes hemskt.
Fikade hos Sofia sen, vi pratade och skrattade också. När jag satte mig i bilen så sjönk allt igen.
Fick reda på kvällen att min ena morbror ligger på sjukhuset, blandat kaos i huvudet, vi slängde oss in i bilen och kom fram till sjukhuset i Norrköping när besökstiden var slut, men fick komma in en timma ändå. Han var verkligen dålig, gjorde ont att se. Vart fan är mitt liv påväg? Vad leder det här till? Varför just jag?
Jag orkar inte, inte hur mycket som helst.
Låt mig få sörja.
Knäckt.
Känner mig helt jävla apatisk.
Vad i helvete ska jag ta mig till?
För jag orkar inte.
Från halv tio till halv fyra tittade jag på oth, jag hängde med i serien. Men sekunderna mellan ett avslutat program och början av nästa kändes allt skit.
Mamma skjutsade ut mig till effe vid halv fem. Hon fick mig att le, och prata, hon fick mig att skratta. Några gånger skrattade jag så jag fick ont i magen. Att kolla på idol med familjen Karlsson med massa onyttigheter var bra för mig. Jag fick en stor dos tröst genom att bara få vara i en positiv miljö. Det tackar jag för.
Så fort jag satte mig i bilen sent på kvällen så kändes det bokstavligen, som ett helvete. Utan slut. Ena sekunden kan ett leende titta förbi, andra gråter jag. Jag vet inte hur länge jag kommer må såhär.
Jag vill bara ha det som de va förut.
Jag saknar honom..
/S
Känner mig helt apatisk. Det ända jag orkar nu är att andas in, ut igen. Gång på gång. Kommer jag någonsin förstå vad som har hänt?
Två timmar klarade jag, sen gick jag hem. Har ingen livslust.
Mår illa och är alldeles utmattad. Idag ahr jag gråtit ännu mer. Chocken börjar uratra sig, ännu mer.
Orkar inte.
Jag orkar inte. Det spelar ingen roll hur mycket jag än gråter, tårarna tar aldrig slut.
Jag vill bara ha dig här.
Jag har frågat mamma, vad hände? Hon svarar och förklarar. Jag frågar igen, igen, igen och igen. Hon förklarar hela tiden vad som hänt och varför och hur. Men jag förstår inte. Jag frågar igen.
I söndas galopperade vi, vi red i form på gärdet. I måndas promenerade vi. Jag pussade honom och släckte nattlampan. I tisdas jobbade jag kväll, när jag kom hem sa mamma att han hade ett sår på benet och att han inte kunde stödja på det. Jag blev jätte ledsen, men vi prata om det och sa att det blir atg för en undersökning.
Idag efter lunch skicka mamma sms och sa att vetrinären skulle komma ut, men han åt och hade ingen feber.
När jag går ut från huvuddörrarna efter praktiken så suger det till i magen.
Hemma möts jag av mamma, hon gråter. Jag minns inte ens vad hon sa, men hon sa nog att de försökte, försökte med vadå? Jag skriker rätt ut, jag skriker så högt jag kan, rösten skär men jag fortsätter. Tårarna kommer och jag skriker, sjunker ihop. Jag bara skriker. Jag vill inte höra, jag kan inte lyssna på vad hon säger. Jag bryter ihop, totalt. Panikångest.
Efter två timmar kan jag lyssna någerlunda, men jag förstår inte. Han hade ju bara ett sår, han kunde ju inte stödja på benet? Vi skulle ju behandla och komma igång igen. Jag blir arg och skriker igen. Hav fyra fanns inte min vän i livet längre. Jag kom hem fyra. Jag anklagade mamma och skrek på henne, jag ville vara med. Men ville jag verkligen det egentligen? Choken. Jag kunde knappt andas. Mamma ville bespara mig det. Hon ville att min sista bild av honom skulle vara med hans vakna ögon tittandes på mig.
Nu förstår jag vad hon menade med det, flera timmar efteråt. Men det gnager, vrider och vänder i mig. Hur i helvete ska jag klara det här? Jag orkar inte, jag kan inte, Jag vill inte! Jag vill ha min älskade vän.
Han har hjäpt mig till den jag är idag. Han har hjälpt mig att resa mig upp, han har alltid funnits där. Vi skulle ju ha flera, massor år tillsammans till. Det här räcker inte!
Jag förstår inte. Han är borta. Jag bara gråter.
Jag måste lufta innan jag expolderar.
Imorrn ska jag gå till han och mitt ställe och gråta, dit kommer jag alltid kunna gå.
Nu är han där uppe tillsammans med de andra och bossar.
Jag ska hitta något fint att markera graven med, något som alltid kommer kunna ligga där.
Vad jag älskar dig min käraste vän. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt nu. Du kommer alltid finnas runt mig, i närheten. 
Jag vet inte hur jag ska göra. Det kom så plötsligt allt.
Sist jag såg honom stod han frisk som en nötkärna i sin box och nu finns han inte längre. Vi galopperade ju i söndags.
Jag tror aldrig att jag vart såhär förtvivlad. Han var så stor del av mitt liv.
Jag kommer aldrig mer få pussa honom på mulen, hans lena mule.
Det finns ingen häst i världen som luktar så gott som Robin.
Min älskade.
Vad ska jag ta mig åt?
/S
Tanken aldrig mer får mig att gråta.
Vad ska jag göra av mig själv? Jag vill inget nu längre. Allt blev nattsvart..
Någon praktik blir det iallafall inte imorrn.
Förtvivlan.
/S
I två timmar har jag försökt att förstå, men tårarna bara rinner.
I söndags var vi ute och galopperade.
Men idag finns du inte längre.
Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna klara mig utan dig, hur ska jag orka?
Kan inte förstå att du inte finns längre.
Min första kärlek, min bästa vän. Jag vill bara ha dig här.
Sex och ett halvt år.
Det går inte, jag kommer aldrig klara det här.
20 Oktober 2010 - det snöade för första gången i år.
Och du finns inte längre.
Jag bröt ihop och jag klarar inte av att resa mig upp igen.
Tårarna bara rinner, för du kommer aldrig tillbaka.
Ibland funderar jag över det, är de värt det?
Att hålla på med hästar är verkligen en berg- och dalbana.
Ibland måste man stanna upp och känna nuet, annars blir man galen.
Jag ställde mig den frågan igår, är de det här jag vill syssla med?
Jag var mest ledsen bara, igår hade jag tankarna på annat håll.
Men ja, det är nog trots allt värt det. Jag skulle aldrig klara mig utan den där varma mulen mot kinden, en kram runt halsen när Robin har sin gosiga vinterpäls, spränga fram i galopp, mysiga barbackaturer, lite skräckblandas förtjusning när man hoppar, känna svetten rinna längs ryggen efter ett hårt dressyrpass.
En stilla promenad med hästen vid ens sida.
Baksidan med hästar är dessa skador och allt dess like. Och ibland gråter jag för det, men jag skulle nog tappa en del av min framåtbjudning här i livet om inte hästar fanns i mitt liv, som ridläraren skulle uttrycka sig. Det kan vara tugnt att hålla på med hästar, särskilt att ha egna - men man får så mycket tillbaka.
Jag skulle nog aldrig kunna ge upp hästlivet, de har funnits där så länge jag kan minnas. 
Snart är det dags att åka till praktiken, är inte så taggad. Men vem är det halv sju på morgonen? Att gå upp halv sex är inte riktigt min grej, i vilket fall som helst.
Trodde aldrig att jag skulle säga det, men mammas glutenfria bröd är gott, det är luftigt och ja, gott helt enkelt. Dags att häpna!
/S
Får ont i magen av det jag kommer skriva nu, men tillbaka till ruta ett, igen..
Min älskade vän, varför blir det såhär för?
Min första stora kärlek, kärlek vid första ögonkastet.
Imorrn ska jag upp och burra in ansiktet i hans man och gråta en skvätt, min käre har ont och det gör minst lika ont i mig att se honom såhär.
Hoppas det blir mindre smärtsamt denna gång..
En dag i taget.
/S
Jag blir helt känslomässigt störd av att titta på serier som One Tree Hill, grymt bra serie. Men som sagt det är en serie och jag gråter till den, vissa scener. Ens eget liv verkar så simplet, men som sagt det är en serie. Jag blir alldeles svag i knäna att titta på't, men ändå fortsätter jag. Blir som ett beroende?
För övrigt måste jag bo i samhällets kallaste hus. Jag gillar vårt hus annars, vad jag än ibland kan säga. Det är ju ändå mitt hem. Kallt eller inte, här bor jag.
Ibland får man känslan av ensamhet, att man är ensamast på jordklotet, ungefär. Men världen är full av människor, som kanske känenr likadant till och med. Det är tragiskt vad lite folk man träffar på. Tänk om det fanns en person som klickade lika fint tillsammans som ett hörn i ett pussel gör med första biten ut mot ett vackert mösnter gör. Och tänk om man aldrig möter den personen. Tänk om man missade den chansen, men i för sig det skulle du aldrig veta av. Se, jag blir alldeles salig av serier som oth. 
Jag saknar sommaren, friheten, umgänget i solen, allt skratt och jag saknar arvika..
/S
Skulle behöva ta en kall dusch.
Få perspektiv på livet.
Ibland är min värld svart på vitt.
Jag ser inget annat än hårda linjer.
Känner mig tom, men samtdigt explosiv.
Min ram börjar multra bort, spricka.
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
You can stand me up at the gates of hell
But i won't back down
Gonna stand my ground
Won't be turned around
Lika lite som ni förstår er på det här inlägget så lite förstår jag mig själv.
Klockan är strax över halv tolv och imorrn ska jag stiga upp vid halv sju. Är inte speciellt taggad, men har man stalljour så har man.
Tycker för övrigt lite synd om mina föräldrar som får skjutsa och hämta mig alla möjliga tider på dygnet. Förstår inte egentligen att de ens ställer upp? När jag får körkortet blir det ändring på det iallafall..
Fredagen var rolig innan det spårade ut totalt, det var även ganska så grymt så länge som det varade. För dansa kan ju aldrig vara tråkigt?
Idag har jag och effe slöat, vilket var behövligt. Åkte till stallet och motionerade båda pållarna, Mr B har dock inte fått upp så mycket flås än, så kan ju säga att jag var trött i benen efter våran ridtur. Vänster galopp är jobbig än så länge, men det ska de väl bli ändring på?
Spenderade resten av kvällen tillsammans med Agnes & Mathilda, vi tog en mysig lördagskväll med film och prat.
Pretty woman är en grym film, man blir bokstavligen kär i filmen.
Godnatt!
/S
Visst låter det mycket? Det är 5 timmar och 30 minuter. Halv nio till två. Imorrn jobbar jag de timmarna. Sen blir det utgång och jag är taggad! Jag ska bju effe på mat och sen hoppas jag på att någon styr upp en förfest, sen drar vi vidare! Och jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska ha på mig, har två altenativ att välja mellan. Beslutsångest?
Hoppade idag på lektionen med Omega, det var jätte roligt! Tror dock att en viss Rebecka kommer behöva låna en rullator på praktiken imorrn.....
Okej, nejnej. Men det är synd stackarn!
Måste hoppa in i duschen!
/S
När jag vänder huvudet till vänster så sitter Minuo där, några centimeter bort. När jag tittar på henne så tittar hon på mig utan att vika blicken, när jag fortsätter skriva vänder hon på huvudet och tittar ut genom köksfönstret igen. Ofta när man kommer in i köket så sitter alla hundar på rad och tittar, ibland ser man även katten ligga i hörnet av bordet. Men det mest komiska är att när hundarna inte tror att vi ser så sover de på bordet.
Det jag ville med det här är nog det att, allt behöver inte vara perfekt på ytan. Det funkar ändå.
Fast jag är ledig så är jag uppe ganska så tidigt, men ska hinna besöka Sofia, Upp till stallet och sen är det ridlektion som gäller. Mellan det där vill jag gäran hinna vara lite också, får se vart vi klämmer in det!
/S
Men först säger jag grattis till min käre vän Agnes Berggren som fyller år idag!
Hon ska få en fet kram nästa gång jag träffar henne!
Tillbaka till rubriken.
Jag är så jäkla glad, allt känns så himla rätt!
Det var verkligen jätte roligt på praktiken idag, känner mig riktigt hemma där nu! Lyckades äntligen pricka in en lunchdejt med Rebecka, vi satt mest och skrattade - vi hade mycket att prata loss om!
Fick sluta lite mer än en timma tidigare, jag ville nästan inte går därifrån. Det låter inte alls som mig, men så var det. Imorgon är jag ledig, på fredag jobbar jag 08:30-14:00 på dagverksamheten och sen är jag ledig tills tisdag klockan 14:00. Det är skönt kan jag säga er, men kommer längta efter att stiga upp på tisdag, det låter inte heller alls som mig. haha!
Vad flummigt det blir det här.
Jag tog mitt bekväma arsle och gick hem, men det gjorde inte ett dugg, min vinterjacka och stickade tröja värmde gött! Jag struttade fram, jag log hela vägen och jag hade bara positiva tankar!
Just nu känns allt så jäkla bra, just nu känner jag mig stark.
Jag behöver det här!
Jag älskar såna här dagar när de kommer, jag känner mig helt obeskymrad om allt här i världen, för jag är glad!
Riktigt jäkla glad.
Jag kan inte sluta le, för idag är det verkligen min dag!
/S
jag och min mage, alltså.
vaknade med kramper, går snart tillbaka till sängen.
måste få säga, det är tröttsamt att leva med min mage ibland.
/S
Börjar om en timma, är inte så värst taggad. Har vart ledig sen torsdag, det kallar jag skönt!
När jag kommer hem ikväll ska jag slänga mig i sängen, åh jag längtar redan..
Vi hörs och ses!
/S
Och Mira har tagit min kudde
Idag har jag vart ute och motionerat båda herrarna. Jag och Robin tog en sväng i skogen först, härligt väder var det idag! Sen tog jag och Bejna ett svettpass på gärdet, vet inte vem av oss som var svettigast efteråt!
Imorrn får mamma ta stallet, jobbar 13 - 20, tyvärr. Men sen jobbar jag tisdag & onsdag och är ledig torsdag. Jobbar fredagkväll, till 20, festligheter efter det?
Sen är min helg till för festligheter och annat roligt!
Här sitter jag och jäspar, jag som haft sovmorgon flera dagar.
Dags att göra något vettigt!
Har ännu inte gjort klart arbetet...
/S
Är det ens sunt? Antagligen inte. Men behöver rensa skallen.
Mamma och jag köpte gott från affären och hyrde filmen The Bounty Hunter som faktiskt var väldigt bra!
De där två är ett sånt där perfekt par som är som natt och dag, de är så jäkla olika - men ändå lika på något sätt. De får iallafall varandra i slutet igen, jag vet att det bara är film.
Men tror ni på det?
Att det finns någon som kompletterar en själv? Någon som man skulle kunna leva med utan att tröttna på? Någon som kan avsluta ens meningar? Två personer, som matchar?
Som ett pussel.
Jag vet inte om jag tror på det, men jag skulle vilja det, jag skulle verkligen vilja se det..
Är de det vi alla söker?
Någon som kan komplettera oss, till en bättre levnads status? En ganska skrämmande tanke.
Men frestande.
Nej, nu lägger jag tankarna åt sidan en stund. Min bror har nämligen vart snäll och fixa alla säsonger av OTH, nu ska jag titta på det och antagligen grina lite grann till det också.
/S
Tänkte att jag skulle slå på en film i morse så satte mig och bläddrade bland utvalet. Hittade väl inte dirket någon jag fastnade för. Blev dock sugen på att titta på någon wallander film. Och vet nu vad? De har bytt ut Henning Mankell's svenska version av Wallander till en engelsk verison med helt andra skådespelare. Så kan dom ju inte göra, helt plötsligt? Själva storyn i filmen var spännande men skådespelarna var inge vidare. Jag älskar att sjunka ner i soffan och slå på wallander, det vill säga den svenska wallander. Fan vad besvkiken jag är nu.
Tog upp dokumentet och skrev några rader om behandlingsformer förut, men tröttnade. Som sagt, att åter skriva fakta är inte riktitgt min grej. Resten av arbetet jag än så länge har skrivit är mest åsikter och sånt. Fakta skulle ibland behöva vara lite intressantare.
Det känns som att det är söndag.
Aja, ska väl sätta lite fart, snart. Mat måste fixas.
/S
För det första, Jay Smith i idol är så himla grym. Han är en blandning av sångarna i Takida/Volbeat, alltså grym. Hoppas att han kammar hem hela skiten!
Igår, alltså i fredags så var jag ledig. Vilket var väldigt skönt! Var på frukostdejt hemma hos Agnes, hon bjöd på lyxfrukost, åt mig skapligt mätt kan jag säga! Vi gjorde en lista som vi sedan mest skratta åt... haha.
På eftermiddagen så red jag och mamma runt på gärdet, vi joggade mest omkring. Jag satt upp Mr. B och krävde lite mer än joggning, vi red ett kort dressyrpass. Trava runt på serpentiner och galopperade några varv, det gick bra men jag fick jobba arslet av mig. Men nu jäklar, han har gått ner tre hål redan. På onsdag kommer hovslagaren, så då kan vi rida lite längre sen.
På kvällen åkte jag tillbaka till Agnes. Vi hade en såndär chill drick/idol/mat/popcorn/godis/film kväll, var välbehövligt! Mathilda var också med. Vi kollade på tonårs/tjej film och skrattade åt det mesta.
Åh vad skönt säger Mathilda och särar på benen, haha!
Just nu sitter jag här vid datorn, kunde inte sova. Pappa är på rally sm och mamma är på dans sm.
Ska nog ta och äta frukost.
Skulle behöva göra klart ett arbete, men vem har ork till det?
/S
Idag går jag på smal pass, 4 ynka timmar. Känns så grymt skönt! 16:00 - 20:00, men i morgon jobbar jag hela dagen lång.
Så ja, vad ska jag göra nu? Skulle behöva plugga och även hundarna skulle behöva röra på sig.
/S
Som ni kanske förstår med rubriken så vill jag skriva nu att detta kommer bli en tuff månad, minst sagt. Kommer nog inte blogga lika mycket nu i Oktober, har nämligen praktik nu i en hel månad. Följer min handledares tider och de var inte så fina direkt. S1 passet är exempel 07:00 - 21:00, kul? Njaaaa. Annars jobbar jag mest mellan 07:00 - 16:00, vissa dagar är det 13:00 - 21:00. Snällt att låta mig sluta nio på kvällen för att sedan börja sju på morgonen nästa dag. Ingen big deal tänker ni väl, men tänk på att jag har två hästar att motionera..
På helgerna kommer jag vakna till liv, så vi ses nog då va?
Har skrivit upp tiderna i almenackan på väggen, mår bara illa av att titta på det.
Imorrn lämnar jag huset vid halv sju, låter inte så himla lockande va?
Jag som ahde tänkt att jag skulle plugga ikapp under praktiken, de kan jag ju glömma!
Ska lägga mig raklång i soffan nu.
På återseende!
/S
Med tårarna i ögonen såg jag transporten rulla bort från stallplanen..
/S
Jag avskyr den meningen.
Det är alltid roligt med nytt, absolut. Men jag avskyr att slänga/ta bort/skicka iväg saker/grejer/annat. Tex, som sälja en häst, byta byrå, byta dator/mobil och slänga något gammalt plagg. Är det ens normalt att känna så? Få skuldkänslor för att man byter ut en sliten byrå? Eller byta upp sig med en bättre dator? Jag får dåligt samvete.
Bilden är tagen från ägarens blogg.
Låt mig presentera Robin's nya boxgranne, Mr B!
Miramis, Berenad, Bejna - kärt barn har många namn?
Dena herre ska få bort lite sommarmage och få upp lite flås, vi ska lära känna varandra, sedan är planen att vi ska trimma på torsdagskvällar på Vårnäs tillsammans med de andra tjejerna. Känns jätte roligt!
Det är också en enorm lättnad att Robin tycker om sin nye granne. Vi släppte ihop dem förut i stora hagen, till en början lukta de på varandra och Bejna skrek lite. Sedan blev det en liten uppvisning, med två tjocka herrar i fokus. Jisses vad snygga de var när de sprang! Robin krökte på nacken och sprang med spenstiga steg, Bejna lyfte svansen högt och längde på steget. Robin tyckte att det var spännande att visa upp sig för sin nye vän, för bralla är väl aldrig fel?
Kan säga att herrarna inte ville komma in på kvällen senare, efter att jag stått och tittat på dem en stund så kom Robin dock travandes.
Även denna bild är tagen från ägarens blogg.
Diver släpptes i hagen bredvid, han verkade inte bli så ledsen, han visade glatt upp sig för nykomlingen på andra sidan stängslet. Han tror ibland att han är en unghingst på nytt, farbrorn lilla.
På återseende!
/S
Plockade upp mobilen och tryckte mig fram till inställningar. Klockan på datorn var 23:37, jag ställde om mobilen så den går en minut före, sextio sekunder före min dator. Känsla av att vara före, jag är en minut före de andra. Kändes bra, men så himla konsigt. sextio sekunder.
Känns för övrigt konstigt när man tänker på att vi är styrda av tider, timmar, minuter, sekunder, ynka sekunder. Vi kan försova oss med timmar, missa bussen på minuten, tappa förståndet på sekunden. Någon bestämde bara vad klockan var.
Det är det här jag menar, typiska kvälls tankar som förekommer i mitt huvud. Stänger av tankarna för ikväll.
Kollade på en "kill" film förut, den var bra. Skrattade ganska brutalt vissa scener, såklart var det en komedi.
/S
Jag visste var du varit
var du en gång kom ifrån
Och en gång var din historia också min
Som musik man bara hör
när man kan tala samma språk
När man delar alla hemligheter
Stora som små
Och jag stal något du ändå ville ge mig
Försökte älska det jag tog
Men ärligheten, respekten, kärleken bara dog
Har leget i min soffa sen i måndags förmiddag, hemskt. Echinagard är en medicin fullproppad med olika örter, vet inte om det hjälper, men hoppas på det.
Var sugen på utgång i helgen, men förskyllningen hindrar mig tyvärr.. Men det finns ju fler helger på året som tur är.
Imorrn hämtar vi Mr B, ett nytillskott är nog vad vi kan behöva. Snart är jag nog tillbaka på träningarna, efter att hans sommarmage blivit lite mindre. Ska bli så härligt, komma igång igen. Diver åker antagligen på söndag, känns för jävligt, men samtidigt bra - på något sätt. Han kommer förhoppningsvis få massor kärlek i sitt nya hem.
Men tungt är det, de kan vi inte ljuga om.
Livet går vidare, nya beslut ska tas, på något sätt så löser sig allt ändå?
Kommer alltid att minnas käre farbrorn med glädje iallafall, galne farbrorn.
Han är så fruktansvärt söt.
/S