Jag blir helt känslomässigt störd av att titta på serier som One Tree Hill, grymt bra serie. Men som sagt det är en serie och jag gråter till den, vissa scener. Ens eget liv verkar så simplet, men som sagt det är en serie. Jag blir alldeles svag i knäna att titta på't, men ändå fortsätter jag. Blir som ett beroende?

För övrigt måste jag bo i samhällets kallaste hus. Jag gillar vårt hus annars, vad jag än ibland kan säga. Det är ju ändå mitt hem. Kallt eller inte, här bor jag.

Ibland får man känslan av ensamhet, att man är ensamast på jordklotet, ungefär. Men världen är full av människor, som kanske känenr likadant till och med. Det är tragiskt vad lite folk man träffar på. Tänk om det fanns en person som klickade lika fint tillsammans som ett hörn i ett pussel gör med första biten ut mot ett vackert mösnter gör. Och tänk om man aldrig möter den personen. Tänk om man missade den chansen, men i för sig det skulle du aldrig veta av. Se, jag blir alldeles salig av serier som oth.


Jag saknar sommaren, friheten, umgänget i solen, allt skratt och jag saknar arvika..
/S