När jag vänder huvudet till vänster så sitter Minuo där, några centimeter bort. När jag tittar på henne så tittar hon på mig utan att vika blicken, när jag fortsätter skriva vänder hon på huvudet och tittar ut genom köksfönstret igen. Ofta när man kommer in i köket så sitter alla hundar på rad och tittar, ibland ser man även katten ligga i hörnet av bordet. Men det mest komiska är att när hundarna inte tror att vi ser så sover de på bordet.

Det jag ville med det här är nog det att, allt behöver inte vara perfekt på ytan. Det funkar ändå.

Fast jag är ledig så är jag uppe ganska så tidigt, men ska hinna besöka Sofia, Upp till stallet och sen är det ridlektion som gäller. Mellan det där vill jag gäran hinna vara lite också, får se vart vi klämmer in det!
/S