Okej, nu kommer det; jag vill ha längre hår.
Jag saknar faktiskt mitt hår.
Förra året precis vid den här tiden så avgudade jag mitt hår, lagom längd med snelugg och det var rött, riktigt jävla rött. Nu är det skabbigt, slitet och alldeles för kort..  Jag erkänner, jag har tröttnat.

Den här bilden har faktiskt aldrig visats förut, tagen 090916.
Det är typ ett år sedan.
Jag har kommit fram till att jag inte längre älskar den där tröjan.
Jag har kommit fram till att jag suger på att sköta mina ögonbryn.
Jag har kommit fram till att jag hade en bra längd på håret då.
Av att döma av bilden.
Jag tror att jag blivit bredare i anisktet, men de vill jag inte egentligen skriva.
Äsh, allt förändras.
Dags att tänka lite positivt!


/S

Innan klockan tre ska jag hunnit duscha, äta, rasta hundarna, ställa filmkameran i hallen, kolla på Grey's. Låter inte så jobbigt va? Nä kanske inte.
Jag vill inte vara sjuk.
Jag är trött att ligga i mitt stökiga rum, ja det är fortfarande stökigt - mina möbler har inte kommit än.
Imorse ringde de på dörren och jag hatar att öppna dörren, såg genom fönstret att det stod en stor jävla postbil där ute så ja, jag öppnade.
En vit tröja, svarta trosor och en hårig filt hängandes över halva mig med flottigt hår. Behöver jag ens nämna att hundarna och tjocka katten var runt mig också? Tur att Minou var på övervåningen. Men till saken, postkillen som störde mig mitt i en fantastisk film, (Hachiko, a dogs story) var snygg.
Fick skriva mitt namn på såndär stor svart appart med en liten penna, de vart inte vackert. Jag kan verkligen inte skriva mitt namn. Jag vet inte ens hur mycket jag ska skriva? De blev typ sskoglu..... haha.
Som tur behövde jag inte lyfta på det tunga paketet - som inte ens var till mig.
Han sa "här kan man inte smyga sig på" och skrattade, nej tack jag vet - tro mig jag har testat! Det sa jag förståss inte.
Det hela var ganska så pinsamt. Men som sagt, jag är sjuk.
/S

Vad är meningen med allt det här? Är det meningen att jag ska sluta leta? Bara ge upp? Jag orkar inte mer motgångar. Ge mig en vändning..
/S

Det här är typ tredje gången jag kunnat sätta mig upp idag, jag är fast i soffan! Allt snorande, hostande tar kål på mig.. Har sån jäkla huvudvärk, migrän? Kan studvis knappt kunna öppna ögonen. Har vart tvungen att mörkläga mitt rum, ljuset skär rent sagt. Jag har feber. Jag hatar det här. Jag grät förut, fick en tallrik med mat men jag råka välta den. Tårarna rann och det gick inte att stoppa, en tappad tallrik var inte det jag grät över, det var allt annat. Det svämmade över, tårarna lättade på det jävla trycket. Jag tycker synd om mig själv. Jag hatar att vara sjuk..
Nu ska jag lägga mig igen och vänta, på att det här ska gå över.
/S

Mamma skulle rida förut så sjuka jag tog med mig två av våra byrackor upp, vi skulle ta en långsam promenad i skogen. De va mysigt, att gå otroligt sakta i en fin skog med två hundar springandes runt sig, de måste jag göra oftare!
När jag kom till gärdet vi skulle korsa så såg jag en orm några meter framför mig, jag stampade hårt i marken utan någon resultat. Gick fram och dutta med skon på den, inget resultat då heller. Så jag tog upp ormen, med fingrarna och la den i diket. Mest för att Mira inte skulle få för sig att hon skulle äta upp den, man vet aldrig med den donnan. Men iallafall, jag tog i en orm! Rebecka kommer säkert kommentera att jag är dum i huvudet.... haha.
Tror jag bröt ryggen på den också, det knakade..
Var inte först efteråt jag insåg hur äckligt det var, mamma sa att en vild orm har massa ohyra på sig. URS!
Kan säga att jag skrubbade händerna ganska ordentligt.
Men iallafall, stackarn.

Fan vad sjuk jag är. Tycker synd om mig själv.
/S

på hästfronten. Det är många hästar som är skadade nu, både lindrigt och värre. Robin och jag har vart igång lite nu och ridit, helt utan krav. Men senaste skoningen gick inge bra, resulterade sig i att vi fick ta bort ena skon.
Men nu vet vi antagligen varför det inte har funkat, plus att vi ska kolla upp hans bakben igen. Eftersom det är värst med bakbenen vid skoning. Så nu får han vila ett par dagar, tills vi fått på en ny sko fram och bokat tid på atg. Han ska få bli promenadhäst, punkt slut. Han trivs nog ganska bra med det, med lite träning från marken som omväxling.
Men, idag var vi och tittade på häst, eller rättare sagt en ponny. En d-ponny som ska ut på foder, det kändes bra. Han var trött och orkade inte riktigt, men har gått på sommarbete. Ska dit igen på måndag. (:

Ska pussa på min kära ponny ikväll, bara för att jag tycker om honom så fruktansvärt mycket!

Är för övrigt sjuk, suck! Har inte tid med sånt...
/S

Är typ sjuk, är inte sängliggandes - än. Men lär nog bli de snart, suck.
Ikväll ska jag in till stan ett par timmar ikväll, har ingen lust att sitta hemma.

Ska slå på Never back down nu iallafall, ska äntligen ta mig i kragen och se den.
/S

Jag fördrev tiden förut genom att titta på lediga lägehet, inte för att jag ska flytta, utan av ren nyfikenhet vad samhäller erbjuds. Fanns några stycken som jag skulle kunna tänka mig att bo i. Mina krav var balkong, rymligt kök och en garderob man kan gå in i, vilka krav jag har egentligen. Hittade ett hyreshus här i vingåker som uppfyllde mina krav, en tvåa. Okej jag vet, är man själv är det väl meningen att man ska ha en etta, men det vill jag inte, jag vill ha en tvåa. Föresten, vem har sagt att jag ska flytta dig själv?
Det är väl ett tag kvar tills jag flyttar, men drömma kan man väl?
Får faktiskt lite ångest, nästan alla har ju lägenhet.
Efter skolan, då jäklar.

Om jag bestämmer mig för att bo i en lägenhet i vingåker, finns det vissa ställen i det här samhället jag inte kommer kunna bo i. Det finns hyreshus som jag aldrig mer kommer sätta min fot i, ännu mindre bo i. På rak arm kommer jag på fyra hyreshus, ett radhus och två villor som jag aldrig kommer kunna bo i. Ännu ett hyreshus som jag aldrig mer kommer sätta min fot i, alltså fem radhus.
Ett populärt hyreshus nära centrum, två gränslande ännu populärare hyreshus, ett hyreshus på andra sidan bron. Ett radhus mitt i smeten. En villa på andra sidan bron. En annan villa utanför vingåker.
Det känns orättvist.
Ni kan väl nästan gissa varför? Förut i mitt liv var jag i dessa bygnader. Utanför byggnaden finns mina tårar, i den porten finns min ångest, i trappan finns min förtvivlan, i handtaget finns min osäkerhet, i hallen finns mina förhoppningar, i vardagsrummet kommer rädslan och förhoppningarna krossas åter igen men främst av allt finns min röst runt väggarna. Min panik sitter i hela huset. Det är inte bara i lägenheten, det är i hela huset.
Jag skulle aldrig kunna lägga handen på dörren till den första lägenheten, jag skulle aldrig kunna gå upp för trappan jag rusat ner för i andra lägenheten, jag skulle klara av att känna ro i de andra två lägenheterna.
Jag skulle aldrig kunna glömma bilderna i huvudet, hur det såg ut då.
Jag skulle aldrig kunna känna ro.
Jag skulle aldrig glömma, vad som skett inom de väggarna..
Det är orättvist, men det är så det är.
/S

I watched his wildest dreams come true
Not one of them involving you
Just watch my wildest dreams come true
Not one of them involving...

Whoa, I never meant to brag
But I got him where I want him now

Whoa, I never meant to brag
But I got him where I want him now
Whoa, it was never my intention to brag
To steal it all away from you now
But God does it feel so good
Cause I got him where I want him now
And if you could then you know you would
Cause God it just feels so...
It just feels so good

Tatueringstid bokad - nästa fredag ska jag få pinas lite!
/S

Var på evk:n idag, mådde illa när jag satt där och väntade på att få komma in.
Det gick på en kvart.
På tisdagar får jag sluta fem i tre, är hemma kvart i fyra då. Och på onsdagar får jag sluta tio över två, meningen är då att jag ska gå hos bup, då de har tid.
Känns skönt!
Praktiken ska jag få ha i vingåker, kan dock inte nu bestämma vad det blir för tider. Ska dock inte "jobba" mer än åtta timmar om dagen. Praktiken lär blli tung, men får försöka göra det bästa av det.
De lyssnade på mig och vi kom överens, det känns himla skönt!

Har prov redan på måndag, det känns därimot inte så skönt.. Men läraren sa att man får göra om provet tills man klarar det, vilken lättnad!


Måste ju påstå att jag är söt där, ellerhur? haha.

Köpte en kalender idag som jag faktiskt ska försöka använda, flitigt.
Jag har ingen aning om vad jag ska ha för kläder imorrn, ska nog ta och rota i min garderob lite..
/S

Om man ändå kunde få någon ledtråd på vad som är fel, tänk om man kunde förstå vad som är så himla fel.
Blir helt förtvivlad, jag vet inte vad som är fel.
Tillslut fick vi på Robin skorna, men lätt var det inte.
Sparkar och stegrar, han är så arg.
En lösning, är vad jag behöver.

Jag har en sticka i fingret, det gör ont.
/S

Ska snart åka till stallet, ska promenera till hovslagaren, dags för skoning!

När jag kommer hem ska jag skriva en lista hur jag önskar att få det i skolan, tider och sånt. Hoppas bara att dom vill lyssna..
Jag ska kolla hur stor nästa tatuering ska vara, så mamma kan boka tid imorrn.
Duscha och raka benen, sen ska jag sova, förhoppningsvis.
Är nog inte hemma fören halv åtta ikväll, förhoppningsvis lite tidigare, beroende hur min käre ponny tänker uppföra sig.

Håller iallafall tummarna för imorrn.
/S

känns det bättre.
Samlade mig och åkte till min älskade (läs, häst) och tillbringade lite tid med honom. Först gjorde han mig förbannad genom att slita sig, blev rädd - jag fick ont i fingrarna. Sprang ett par meter och kom tillbaka, blängde lite på honom, men vem kan vara arg på honom egentligen? Inte jag iallafall.
Sadlade och stack iväg, vi red en skogstur, öronen var spetsade framåt precis hela tiden. Vi galopperade på stigarna och jisses vad härligt det var! Han riktigt krökte på nacken och tuggade på bettet och i skogsbacken släppte jag honom, vilket ös det blev! Han är så busig, min ponny. Vad jag tycker om honom!
Ridning är nog den bästa "medicinen" när allt känns tungt, jag tänker inte stoppa i mig antidepressiva eller sånt skit, stallet gör det så mycket bättre.

Spenderade kvällen med Agnes och Mathilda. Vi kollade klart på Instängd 2, brutal var den. Blev så rädd att jag spillde halva skålen ostbågar över Agnes, förlåt för det!
Vi skulle titta på någon annan hemsk film också, men den funkade inte - istället blev det BS gamla film, haha. Nostalgi! (:

Förövrigt är min hund alldeles för söt, hon ligger bredvid mig, så fort jag tittar på henne så börjar hon att vifta på svansen.

Imorrn ska jag ta de lugnt, hästarna ska skos på eftermiddagen. Blir nog en pers, Robin gillar't inte.
Dags att försöka sova kanske?
/S

Idag är en sån dag.
Känner mig som ett jävla offer.
Och jag bröt ihop.
Det ligger en geting i mitt glas bredvid mig och sprattlar, men jag orkar inte.
Hemskt, de känns helt förjävligt.
Jag orkar inte..
/S

Jag avskyr getingar, de är grymt läskiga.
Bara så ni vet, om ni inte redan märkt det.

Jag har lust att skriva, skriva massor! Men första gången på länge har jag fått en idé torka..
Eller egentligen inte, jag har massor förvirrande saker i huvudet som jag vill få bort, men nej.
De som kan sjunga och skriva låtar har det för jäkla bra, tänk att få uttrycka sig? Brutalt.
Undra om det är deras sätta att skriva av sig?
Man skulle ju bli galen annars, tack blogg.se för att jag får använda dig.

Det är dags att beställa taturingstid. Ska ut på praktik om sju veckor, skulle vilja tatuera mig innan det. Annars måste jag vänta elva veckor till, vem vill det? Ska se till att mamma ringer på måndag.
Jag har fler tal tatueringar jag vill göra, men ska börja med två fjärilar tror jag, på armen.
En sak har jag lovat mig själv när det gäller tatueringar, tills jag fyllt arton år ska jag hålla mig på armar och händer. Sedan ska ryggen börja fyllas.
Det är konst, konst på kroppen - som visar vem jag är.
Mitt sätt att få må bättre?
Jag avgudar dem, de är mina och alldeles fantastiska.



som sagt, jag älskar att skratta.

Samtidigt får jag ingen ordning på mina känslor, vill jag ens ha dig här?
Något i mig säger att det är en självklarhet, vad skulle jag göra utan dig?
Men ska det behöva få mig så jäkla nedstämd hela tiden?
Jag vet inte vad jag vill, för du ger ingen som helst klarhet i det.
Du gör det svårare, jobbigare, men samtidigt så mycket bättre?
Men är det meningen att jag ska vänat på dig, hela tiden?
Jag tror jag förtjänar mer än så..
Blir galen på allt, ska något var lätt någpn gång? Ska något vara självklart?

Inlägget blev nog bara en ända röra. Men det är det i mitt huvud nu med, hur får man struktur på sina förbannade tankar?
Ingen jävla aning.
/S

Vägrat inse det.
Föll för frestelsen och det är så dags nu?
För när man inte kan få något är det plötsligt så intressant.
Suck, på mig själv.
/S

Tiden på bup avbokades när jag fick reda på at vi skulle sluta redan vid elva. Hade ingen större lust att vänta tills halv två då.

På måndag ska jag på evk, lyckat att få ett möte planerat bara efter en dag?
Nä, den här gången var det jag som ville ha ett möte, fortast möjligt.
För jag vet redan nu att jag inte kommer klara av vårat schema..
Måndagen är inget problem, därimot så skulle jag behöva vara hemma kvart i fyra på tisdagen istället för halv fem, ja fyrtiofem minuter gör mycket för mig. På onsdagar är tanken att jag ska gå på bup vid halv tre, så jag kan få vara hemma vid fyra. Torsdagar kommer bli ett helvete för mig, först idrott och inte hemma fören halv fem, fredagarna kommer jag klara.
Men jag behöver få hjälp med tis&ons.
Hoppas dom inte är så motsträvliga, för inget har förändrats på en sommar, för mig iallafall.

Jag är fortfarande trött, det har med intoleransen att göra. Det är jätte kämpigt att försöka få i sig så mycket fibrer, för inget glutenfritt innehåller fibrer, visste ni det? Det är jobbigt.
Intoleransen gör mig periodvis väldigt deprimerad, kraften försvinner.
Jag har svårt att somna, jag har svårt att släppna av.
Och sen förföljer det förflutna mig, sammanbrotten finns fortfarande där också.
Men det är väl det jag ska få hjälp med..
Jag hatar att åka buss.

Mitt mål just nu är att skratta minst en gång om dagen. Just nu är det målet ganska lätt, skrattar cäldigt mycket vissa dagar. Känns ljuvligt!
/S

Imorrn får jag fiskgrattäng med räkor och potatis. (?!?)
Kan man ens äta det tillsammans? Låter helt vrickat.
Juste, jag måste komma ihåg att jag ska till bup imorrn med, komemr glömma det, ja lovar't!
Nu börjas det igen, min glutenfria mat ska väljas, vecka för vecka.
Och det betyder skola.
Jag vill inte gå i skolan, men jag vill inte heller jobba, finns det någon framtid för mig?
Jag har alltid sagt att jag ska bli hemmafru eller jobba halvtid, kan man bli hemmafru fast man hatar att laga mat?
Måste hitta någon som kan försörja mig helt enkelt.
Eller okej, nej. jag vill inte bli försörjd, eller jo?
Jag vill jobba minimalt iallafall.
Ser ni?
Jag vet inte vad jag vill.
Jag vet inte ens om jag vill hoppa på vid stationen eller utanför mig imorrn när bussen kommer.
Jag vet inte om jag vill ha en mac dator, som min bror säger, jag kommer ju ändå bara få betala för reperationen av tagentbordet, hela tiden. Ja, jag spiller.
Jag vet inte vad jag ska ha på mig imorrn.
Jag kom inte ens ihåg vilken tid bussen brukar komma på morgonen.
Jag vet inte vart mina nycklar är.
Jag vet inte om jag ska fortsätta vara röhårig.
Jag vet inte hur jag ska göra med mitt rum, väntar på nya möbler så de ser förjävligt ut..
Jag vet inte hur man fyller på olja i en bil och jag vet inte heller vart man sätter startkablarna.
Men jag vet vart bränslepumpen sitter.
Jag vet vilken väska jag ha imorrn.
Jag kan mitt mobilnummer utantill.
Jag vet att jag inte vill plugga vidare.
Jag vet att jag behöver en till exetern hårddisk.
Jag vill ha lite av Carrie's självkänsla, henens mod.
Jag vet att jag snart ska beställa en tatueringstid.
Jag vet att jag borde sluta med det jag gör nu och försöka sova, eller något istället.
/S

Jag menar, jar har verkligen utnyttjat det här sommarlovet. Jag har gjort massor!
Jag har vart hos min morfar, parken zoo, träffat mina kusiner massor, badat, ridit, vart med på guldsporrarna, VART PÅ FESTIVAL, festat, vart bakis, vart på måndagsfika, vart i ullared, träffat mormor, vart med mina fina vänner - men framför allt har jag njutit.
Okej, jag glömde säkert att skriva hälften vad jag gjort, men ni förstår poängen!
Varför ska jag behöva ha ångest över att sommaren är slut för? Jag har ju haft en uuuuberbra sommar. Varför klaga?
De är väl sånt jag gör.
Men skit samma, min sommar har vart härlig!
/S

Bröderna Karlsson var bra! Typisk svensk komedi, vad jag skrattade vissa scener. Sånt där som verkligen inte ska hända, ruuuligt!

Smulan ligger bredvid mig och spinner, han spinner på som en galning. Nu när jag tittar på honom ser jag att han dregglar, som vanligt! Där har vi en till snubbe som avgudar mig, jag lovar. Han vill alltid ligga på mig när jag har datorn i knät, om jag halvligger med soffan så tycker han att han får plats att ligga ovanför datorn, men han är för fet. Det är också sant, han är biff. Men han är söt och kelig, vad jag tycker om honom!

Tanken dök upp i skallen nu, undra hur ens djur skulle vara som människa?
Nu när jag ändå är inne på smulan så skulle han vara världens underbaraste, men lat. Han skulle vara jätte rar, men man skulle gå i taket, för han skulle vara så fruktansvärt lat.
Min andra kära katt skulle trivas bäst med sig själv, jag vet inte. Hon är svår, hon är social ibland, men vissa dagar vill hon bara vara för sig själv.
Min älskade hund Mira är rena donnan, en riktig dam. I hennes tidigare liv måste hon vart en rik grevinna som aldrig behövde få sluts under sina välskötta naglar, jag lovar! Spänstig kvinnofigur som bossar runt med alla, prima.
Minou som är latare än Smulan ser jag som en man, med ölmage, sittande på en bar med ögonen klistrade på tvn där fotboll är påslaget. Kunde inte fått till det bättre alltså!
Våran uppmärksamhet primmadonna Pepzi skulle antingen vara någon sportfåne eller någon som sliter arslet av sig och skriker efter uppmärksamhet.
Hästen Diver skulle vara en förvirrad man som bara blir galnare ocg galnare för varje år som går, eller en snubblig människo verison av ferdinan.
Och min också älskade Robin skulle vara grabben med målmedvetna planer, kanske lite grinig emellanåt, dock för att fostra alla snorungar, som han ser det då.

Nä, tacka vet jag dem som djur - i deras bästa klädsel.
Ointressant inlägg kanske, men jag kände för att skriva och det var det här som kom upp i huvudet.
Nu ska jag krama min hund, för att hon är så jäkla rar.
/S

Jag somnade igår, det tog inte flera timmar, det tog bara några minuter.
Undra om det var alkoholen, musiken från grannen, hunden som låg vid kudden, mörkret i rummet, eller var det bara av trötthet? Jag vet inte, men skönt var det. Sömnlösa nätter tar kålen på mig.

Ikväll ska jag på bio med mamma, ska bli roligt. Vi ska se Bröderna Karlsson, hoppas på att den är bra! (:
/S

Klockan är snart tre och jag kommer inte kunna somna inatt, plus att jag druckit kväll. Det tar sömnen ännu längre bort, än vad den är i vanliga fall..
Det här de här jag hatar, att inte kunna somna.
Vad skulle göra allt lättare?
/S

Dygnen är för korta.
Jag kan inte sova, kommer jag någonsin kunna sova, som förr?
Jag hinner inte med.
Men största problemet är nog sömnen, jag blir galen på att jag aldrig kan slappna av när jag ska sova. Helt spänd, hela jag är spänd. Varje ljud rycker jag till på. Rycker det i fönstret blir jag alldeles stel, det är min skräck. Jag tror alltid det värsta.
Ibland vaknar jag och är säker på att han är i rummet, då vågar jag inte öppna ögonen. Jag kurar ihop mig mot väggen, magen vrider sig, tårarna kommer, men värst är paniken.
Jag hatar att sova.
Det är inte sömnen jag hatar egentligen, det är paniken jag hatar.

Nog med alla tankar, jag ska vara klar halv sju. Jag ska hinna äta, sminka mig och allt det där och här sitter jag i handduk..
Der fram emot kvällen!
/S

"Det tog mig väldigt lång tid att komma hit, men nu är jag här. Det är dig jag vill ha, Carrie."
Big's ord till Carrie i deras återförening, i Paris. Tårarna är inte långt borta kan jag säga. Tänk vad skådespeleri kan göra en känslig, sjukt.

Mitt inlägg raderades för andra gången, vad säger man - tredje gången gillt? Fan vad sur jag är!

Jag skrev om svenska rättsystemet, men vet ni vad, det jag skrev kan jag sammanfatta med ett ända ord, värdelöst! Någon gång kanske jag skriver varför, igen. Orkar helt enkelt inte skriva om, suck.

Sista helgen innan skolan börjar, deprimerande!
Hoppas morgondagen får mig på bättre humör.

Kan inte skryta om att jag är inspererad att börja skolan heller. Med den här inställningen lär det ju bli ett par möten, suck. Men de gör allt så svårt för mig, de vände tidigt taggarna utåt, men förhoppningsvis lyssnar dem på mig, till slut.
Skolan är verkligen inte min grej.
Förra året sumpade jag mitt mål, att vara godkänd rakt igenom. Risk för att det här kommer låta konstigt, men jag fick högre betyg än vad jag väntat mig, av mig själv då.
Och jag gillar det inte, eller jo visst är det roligt att se betyg som är högre än g. Men all den där stressen och pressandet av mig själv, jag tror inte att det var värt det.
Stundtals kände jag inte igen mig, för jag pluggade och pluggade. Det fick aldrig något slut, jag kämpade bara mer och mer, pressen steg så också målen.
Men i år ska jag inte utsätta mig för det där. Kanske något ämne.
Periodvis mådde jag verkligen skit, jag ahde ingen kraft, och allt för de där jävla bokstäverna som skulle stå på ett papper?
Nä, urs. Inte i år.
Jag vill bara klara mig igenom det här året och nästa, ta studenten.
/S

Imorrn, eller vänta nu - idag ska jag till österåker till effe.
På kvällen väntar stadsparken, då ska vi hejja som aldrig förr!

Om Rebecka inte kommenterar det här inlägget blir jag faktiskt besviken!
Nå, ser du vad jag gjort?
Jag har använt min rubrik till att skriva en rad ur en av KOL'S låtar, faktiskt!
/S

När man tröttnat på ett klädes plagg så slänger man in den i garderoben, när man tröttnat på sitt hår så klipper man sig. Men va fan gör man när man tröttnat på sig själv? Förändrar sig? Ja, men hur jävla lätt är det..
Jag är trött på att människorna som bor under samma tak gör min vardag svårare än den redan är.
Är så less på alltihopa nu.
/S

Jag har nog inte insett förns nu att jag faktiskt ska tillbaka till skolan. Såg nya schemat förut, suck. Det här kommer bli ett jobbigt år, värre än förra. Det känner jag mig på. Kan ju bara gissa på hur många jävla evk:n möten jag kommer få gå på - igen. Det här med skolan är verkligen inte mig grej. Jag vill inte tillbaka.
Det här året kommer jag tvingas gå regelbundet på bup igen också, hur fan ska jag orka med allt?
De ända målet jag har med skolan är att jag ska kunna ta studenten.

Nu ska jag ta vara på sista dagarna på sommarlovet.
/S

Undra vem som drog den allra första lögnen? Varför använde personen en lögn? Vem såg till att lögner förblev ett okej sätt att slippa sanningen på. Varför anser vissa att det är lättre att dra en vit lögn någon gång ibland? Drar man vita lögner för att inte såra? Varför är det ibalnd så svårt att säga vad man tycker, på rak arm. Fan ta den som kom på att man kan ljuga.

Visst kanske lögner används för att inte såra i stunden, men när sanningen kommer fram då? Är det då så jävla smart att undanhålla något? Bättre att vara ärlig, även om det ibland sårar. För en lögn skadar väl ändå mer. Hellre sårad av sanningen än sårad av en lögn, är det inte så man säger?

Skulle nog dra mig ut på en promenad med hunden, skulle faktiskt behövas.

På tal om lögner så finns det en som ljuger för mig väldigt ofta och aldrig vet man om det är sanning eller lögner som man ser, vem kan förutspå det? Klart.se ljuger om vädret hela tiden, det ska regna nu, men gör det de? Nej! Hoppas han ändrar sig och ger mig sol resten av veckan!
/S

Jag känner för ett sånt där klago inlägg och jag tvingar inte dig att läsa det, braaaa.

Hade slagit vad med min bror, han trodde inte att jag skulle orka jobba tre timmar när jag vart ute dagen innan. Äh, va fan tänkte jag, lätt förtjänta pengar! Men fick så jag teg, dock klarade jag de där tre timmarna, klarade till och med en timme längre. Men efter det var jag slut, helt jävla slut. Vi tog mellan åt några minuters paus och jag satte mig med brak och dunder och la mig sedan raklång på både gräset, vägen och på gärdet. Henke och hans kompisar håller på och röjer undan skog i läppe vid stugan och jag skulle hjälpa till och bära alla träd och alla dessa tjocka grenar till gärdet, där det skulle läggas i en fet hög för att eldas. Vet ni hur jäkla jobbigt det var? AS JOBBIGT!
Hela jag var täckt med lera, svett, kåda och vem vet hur mycket olika äckliga kryp det fanns på mig. Jag tror aldrig att jag blivit så svettig och lerig någon gång, uhrrrs.
Hade bästa taktiken när det gällde träden, resa dom som typ, midsommarstången och sedan välta dem över högen. Åh, jag blir alldeles trött bara jag tänker på det.
Ja, jag är ganska bekväm. So what?

Och vet ni vad? På tal om dagen efter. Jag kan inte somna när jag druckit, längre. Jag har alltid slocknat dirket när jag lagt huvudet på kudden, men nu somnar jag inte! Det är så fruktansvärt jobbigt. Är de det som kallas ångest? Tankarna bara surrar runt, men det är totalt kaos i huvudet. Inatt sov jag nog bara 4 eller 5 timmar. Vad är det bra för? Såhär har det vart de senaste gångerna,fan vad jag hatar't.

Jag är så jäkla trött på att leta häst också, det är inte ens kul längre. Jag vill ha en Robin, fast ungefär tjugo centemeter högre. Eller ännu bättre, om han kunde växa och bli högre. Men inget av de där är möjligt, finns väl ingen häst som skulle kunna ersätta honom. Det är inte det jag vill heller. Jag vill bara ha en häst med krut i, men ändå inte vara ett pucko. En trevlig häst med energi, men inte på ett jobbigt sätt. Jag vill ha en smäcker, pigg häst. Men inte hittar jag det, suck. Tänk vad skönt det skulle vara att hitta något som kunde passa.

Jag är trött på energin är borta, det är allergins fel. För vem säger att det är lätt att trycka i sig fibrer?

Jag är trött på min jäkla självkänsla. Ena stunden kan den va i topp, andra minuten är den i botten. Och det är bekräftelsens fel, till en viss del, eller till en stor del. Vem fan har bestämt att någon annan ska ge mig bekräftelse, bara för att jag ska duga - för mig själv. Sjukt tänkande, hur lyckas man ändra det? Bryta mönster?

Jag blir ledsen av att se min hund som ligger bredvid mig i soffan, troget. Såklart jag blir glad, jag blir mer glad såklart. Men skuldkänslorna kommer, hon förtjänar mer tid än hon får. En promenad om dagen, jag vet. Men hur får man tiden att räcka till?

Och jag är less på att ha dig i tankarna. Förtjänar du det? Vad får jag ut av det, vad får jag tillbaka? Just nu, zero. Jag är så trött på att du ska styra mina tankar. Du skulle kunna tillföra så mycket bra, men du skulle kunna bryta ner allt jag byggt upp. Varför ska jag behöva känna så här för? Det är inte rättvist.

Jag blev stucken av en geting idag. Jag är livrädd för getingar. Det kröp något på mitt ben och jag vifta till så jag snudda den, trodde att det var en fluga. Men så fel hade jag, för jävlen stack mig. Satan vad ont det gjorde.

Snart börjar skolan, finns det ens något litet positivt med det? Inte vad jag kommer på. Eller jo, man träffar alla som man inte träffat så mycket nu på sommaren.

Så, nu har jag nog gnällt klart. Känns skönt. Humöret lättade en aning! 
/S 

Kvällen var rolig till en början, blev seg - sen gick det bara utför, galetgaletgalet. Men när skrattade jag såhär mycket senast? Så de va inte så tokigt. Att ragga upp skjuts leder till galenheter, spelar ingen roll om det är en ft bil eller en moppe....... haha!

Nä, bäst att sova? Ska jobba i skogen imorrn, suuuuuuuuuuuck. Hoppas på bra väder.
/S

Snodde några meningar från Rebecka Waher's blogg:

Förändringar i förhållandet till anhöriga som att:
ständigt gräla, aldrig ringa hem, ringa hem mitt i natten

Förändringar i skolan eller på jobbet som att:
ha svårt att koncentrera sig, få försämrade studieresultat

Beteendeförändringar som att:
inta konstiga kroppsställningar, stirra ihållande, få extrema
religiösa idéer, använda narkotika

Förändringar i det yttre som att:
ha på sig bisarra kläder, inte sköta den personliga hygienen

När du läst dessa rader, vad gissar du på att det handlar om då? Ungdomar, Tonåringar?
Vet du vad, det trodde jag först att det handlade om, men det är symtomen för schizofreni.
Det känns som att det handlar om tonåringar när man läser det. Att schizofreni och tonåringar har samma symtom, det känns väl bra? haha!
Nä, det är inget att skratta åt, men lite, konstigt känns det ju?

Jag hade det förresten bra i Dalarna, det är otroligt vilken skillnad på luft det är. Där uppe kändes det så rent och tro mig, jag blev trött av att vara där uppe. Men känslan av luften, det var härligt. Och tysnaden var uppenbar, knappt inga bilar och knappt inget folk, heller. Det var skönt. Men skulle nog bli galen om jag skulle vara där längre, för människor måste man ju se? Lapppsjukan kallas väl de. Men två dagar räckte, för de var skönt att få komma hem igen!
Men måste ju säga att jag saknat morfar, vi träffas ju inte så ofta. Vilket är synd!
Men han blev glad när jag följde med till skjutbanan och sköt lite, med hans studsare. Lärde mig faktiskt hur geväret funkade, otroligt nog.

Var lite ringrostig efter ett år, men mindes hur man laddade geväret och avfyrarens känslighet, för de krävs inte hårt tryck med fingret, det avfyras lätt ändå. Hade dock glömt smärtan mot axeln när man var för nära, haha. Inte skönt att få trycket i nyckelbenet, de funkar så länge man inte har axeln mot geväret.

Jag höll mig på högra pappret och mamma på vänstra.


Vi tog också flera promenader i sakta mak. Gick ut på bryggan och kände på vattnet, var för kallt för att bada. Men njuta av utsikten var inte helt fel!

Nu ska jag sträcka ut mig i soffan och slå på tvn.
/S

/S

Såg PA 2 med Agnes förut, stundtals var den läskig och vid ett tillfälle skrek vi faktiskt. Vi tittade på den otextad och vet ni vad, jag förstod fakstiskt en hel del. Men iallafall, det jag ville skriva var, att ettan var nog bättre - tror jag.
Har man sett ettan så kan man lika gärna se tvåan, det som var synd var att det inte fanns någon koppling mellan de två filmerna. Jo, föresten, typ tre sekunder i början, alltid något!

Det känns just nu, ikväll att jag går på autopilot. Det känns som jag vore kvar i sängen men alla känslor och tankar bara virrar runt alla dessa väggar. Vad vill jag? Hur orkar jag? Vad ska jag göra? Och om saker som jag inte kan påverka. Det är nog det kärvaste, att inte kunna göra något åt det. Visst något kan man göra, men hjälper det?
Jag är så jävla trött på allt som dyker upp i mitt huvud nu, vem fan kom på det här med att tänka, överdrivet mycket?

Skulle nog behöva sova, men vem kan somna när det är rena katastrofen i huvudet? Inte jag iallafall.

Sitter i sängen med min älskade dator, hunden ligger bredvid och snarkar. Jag är trött och har ont i kroppen, så går det när man ramlar av stolar - ni vet.

Gårdagen spenderads i Julia's lägenhet och det var välbehövligt! En stor tumme upp på det. Och min lördags kväl spenderades hemma hos en av mina morbröder, skönt att få träffa lite släkt också.

Förtvivlan. En stor känsla med mycket bakgrund. Jag insåg i kväll att idioter finns det överallt. Mina släktningar bjöd på en del historier, om just folk som saknar spärrar. Hela bilresan hem tänkte jag på det här, vissa har turen att slippa dessa människor, men andra gör inte det. Tragiskt.

Känner mig annorlunda, känner mig nere, känner mig glad, känner mig alldeles förvirrad, igen. Som de säger, "Hellre smärta än ingenting". Stämmer det? Vill man hellre känna smärta, än ingenting? Jag vet inte vad jag skulle. Jag vet iallafall att jag är trött och att jag norde sova.
/S