"Det tog mig väldigt lång tid att komma hit, men nu är jag här. Det är dig jag vill ha, Carrie."
Big's ord till Carrie i deras återförening, i Paris. Tårarna är inte långt borta kan jag säga. Tänk vad skådespeleri kan göra en känslig, sjukt.

Mitt inlägg raderades för andra gången, vad säger man - tredje gången gillt? Fan vad sur jag är!

Jag skrev om svenska rättsystemet, men vet ni vad, det jag skrev kan jag sammanfatta med ett ända ord, värdelöst! Någon gång kanske jag skriver varför, igen. Orkar helt enkelt inte skriva om, suck.

Sista helgen innan skolan börjar, deprimerande!
Hoppas morgondagen får mig på bättre humör.

Kan inte skryta om att jag är inspererad att börja skolan heller. Med den här inställningen lär det ju bli ett par möten, suck. Men de gör allt så svårt för mig, de vände tidigt taggarna utåt, men förhoppningsvis lyssnar dem på mig, till slut.
Skolan är verkligen inte min grej.
Förra året sumpade jag mitt mål, att vara godkänd rakt igenom. Risk för att det här kommer låta konstigt, men jag fick högre betyg än vad jag väntat mig, av mig själv då.
Och jag gillar det inte, eller jo visst är det roligt att se betyg som är högre än g. Men all den där stressen och pressandet av mig själv, jag tror inte att det var värt det.
Stundtals kände jag inte igen mig, för jag pluggade och pluggade. Det fick aldrig något slut, jag kämpade bara mer och mer, pressen steg så också målen.
Men i år ska jag inte utsätta mig för det där. Kanske något ämne.
Periodvis mådde jag verkligen skit, jag ahde ingen kraft, och allt för de där jävla bokstäverna som skulle stå på ett papper?
Nä, urs. Inte i år.
Jag vill bara klara mig igenom det här året och nästa, ta studenten.
/S