Bröderna Karlsson var bra! Typisk svensk komedi, vad jag skrattade vissa scener. Sånt där som verkligen inte ska hända, ruuuligt!

Smulan ligger bredvid mig och spinner, han spinner på som en galning. Nu när jag tittar på honom ser jag att han dregglar, som vanligt! Där har vi en till snubbe som avgudar mig, jag lovar. Han vill alltid ligga på mig när jag har datorn i knät, om jag halvligger med soffan så tycker han att han får plats att ligga ovanför datorn, men han är för fet. Det är också sant, han är biff. Men han är söt och kelig, vad jag tycker om honom!

Tanken dök upp i skallen nu, undra hur ens djur skulle vara som människa?
Nu när jag ändå är inne på smulan så skulle han vara världens underbaraste, men lat. Han skulle vara jätte rar, men man skulle gå i taket, för han skulle vara så fruktansvärt lat.
Min andra kära katt skulle trivas bäst med sig själv, jag vet inte. Hon är svår, hon är social ibland, men vissa dagar vill hon bara vara för sig själv.
Min älskade hund Mira är rena donnan, en riktig dam. I hennes tidigare liv måste hon vart en rik grevinna som aldrig behövde få sluts under sina välskötta naglar, jag lovar! Spänstig kvinnofigur som bossar runt med alla, prima.
Minou som är latare än Smulan ser jag som en man, med ölmage, sittande på en bar med ögonen klistrade på tvn där fotboll är påslaget. Kunde inte fått till det bättre alltså!
Våran uppmärksamhet primmadonna Pepzi skulle antingen vara någon sportfåne eller någon som sliter arslet av sig och skriker efter uppmärksamhet.
Hästen Diver skulle vara en förvirrad man som bara blir galnare ocg galnare för varje år som går, eller en snubblig människo verison av ferdinan.
Och min också älskade Robin skulle vara grabben med målmedvetna planer, kanske lite grinig emellanåt, dock för att fostra alla snorungar, som han ser det då.

Nä, tacka vet jag dem som djur - i deras bästa klädsel.
Ointressant inlägg kanske, men jag kände för att skriva och det var det här som kom upp i huvudet.
Nu ska jag krama min hund, för att hon är så jäkla rar.
/S