Tiden på bup avbokades när jag fick reda på at vi skulle sluta redan vid elva. Hade ingen större lust att vänta tills halv två då.

På måndag ska jag på evk, lyckat att få ett möte planerat bara efter en dag?
Nä, den här gången var det jag som ville ha ett möte, fortast möjligt.
För jag vet redan nu att jag inte kommer klara av vårat schema..
Måndagen är inget problem, därimot så skulle jag behöva vara hemma kvart i fyra på tisdagen istället för halv fem, ja fyrtiofem minuter gör mycket för mig. På onsdagar är tanken att jag ska gå på bup vid halv tre, så jag kan få vara hemma vid fyra. Torsdagar kommer bli ett helvete för mig, först idrott och inte hemma fören halv fem, fredagarna kommer jag klara.
Men jag behöver få hjälp med tis&ons.
Hoppas dom inte är så motsträvliga, för inget har förändrats på en sommar, för mig iallafall.

Jag är fortfarande trött, det har med intoleransen att göra. Det är jätte kämpigt att försöka få i sig så mycket fibrer, för inget glutenfritt innehåller fibrer, visste ni det? Det är jobbigt.
Intoleransen gör mig periodvis väldigt deprimerad, kraften försvinner.
Jag har svårt att somna, jag har svårt att släppna av.
Och sen förföljer det förflutna mig, sammanbrotten finns fortfarande där också.
Men det är väl det jag ska få hjälp med..
Jag hatar att åka buss.

Mitt mål just nu är att skratta minst en gång om dagen. Just nu är det målet ganska lätt, skrattar cäldigt mycket vissa dagar. Känns ljuvligt!
/S