Jag känner för ett sånt där klago inlägg och jag tvingar inte dig att läsa det, braaaa.

Hade slagit vad med min bror, han trodde inte att jag skulle orka jobba tre timmar när jag vart ute dagen innan. Äh, va fan tänkte jag, lätt förtjänta pengar! Men fick så jag teg, dock klarade jag de där tre timmarna, klarade till och med en timme längre. Men efter det var jag slut, helt jävla slut. Vi tog mellan åt några minuters paus och jag satte mig med brak och dunder och la mig sedan raklång på både gräset, vägen och på gärdet. Henke och hans kompisar håller på och röjer undan skog i läppe vid stugan och jag skulle hjälpa till och bära alla träd och alla dessa tjocka grenar till gärdet, där det skulle läggas i en fet hög för att eldas. Vet ni hur jäkla jobbigt det var? AS JOBBIGT!
Hela jag var täckt med lera, svett, kåda och vem vet hur mycket olika äckliga kryp det fanns på mig. Jag tror aldrig att jag blivit så svettig och lerig någon gång, uhrrrs.
Hade bästa taktiken när det gällde träden, resa dom som typ, midsommarstången och sedan välta dem över högen. Åh, jag blir alldeles trött bara jag tänker på det.
Ja, jag är ganska bekväm. So what?

Och vet ni vad? På tal om dagen efter. Jag kan inte somna när jag druckit, längre. Jag har alltid slocknat dirket när jag lagt huvudet på kudden, men nu somnar jag inte! Det är så fruktansvärt jobbigt. Är de det som kallas ångest? Tankarna bara surrar runt, men det är totalt kaos i huvudet. Inatt sov jag nog bara 4 eller 5 timmar. Vad är det bra för? Såhär har det vart de senaste gångerna,fan vad jag hatar't.

Jag är så jäkla trött på att leta häst också, det är inte ens kul längre. Jag vill ha en Robin, fast ungefär tjugo centemeter högre. Eller ännu bättre, om han kunde växa och bli högre. Men inget av de där är möjligt, finns väl ingen häst som skulle kunna ersätta honom. Det är inte det jag vill heller. Jag vill bara ha en häst med krut i, men ändå inte vara ett pucko. En trevlig häst med energi, men inte på ett jobbigt sätt. Jag vill ha en smäcker, pigg häst. Men inte hittar jag det, suck. Tänk vad skönt det skulle vara att hitta något som kunde passa.

Jag är trött på energin är borta, det är allergins fel. För vem säger att det är lätt att trycka i sig fibrer?

Jag är trött på min jäkla självkänsla. Ena stunden kan den va i topp, andra minuten är den i botten. Och det är bekräftelsens fel, till en viss del, eller till en stor del. Vem fan har bestämt att någon annan ska ge mig bekräftelse, bara för att jag ska duga - för mig själv. Sjukt tänkande, hur lyckas man ändra det? Bryta mönster?

Jag blir ledsen av att se min hund som ligger bredvid mig i soffan, troget. Såklart jag blir glad, jag blir mer glad såklart. Men skuldkänslorna kommer, hon förtjänar mer tid än hon får. En promenad om dagen, jag vet. Men hur får man tiden att räcka till?

Och jag är less på att ha dig i tankarna. Förtjänar du det? Vad får jag ut av det, vad får jag tillbaka? Just nu, zero. Jag är så trött på att du ska styra mina tankar. Du skulle kunna tillföra så mycket bra, men du skulle kunna bryta ner allt jag byggt upp. Varför ska jag behöva känna så här för? Det är inte rättvist.

Jag blev stucken av en geting idag. Jag är livrädd för getingar. Det kröp något på mitt ben och jag vifta till så jag snudda den, trodde att det var en fluga. Men så fel hade jag, för jävlen stack mig. Satan vad ont det gjorde.

Snart börjar skolan, finns det ens något litet positivt med det? Inte vad jag kommer på. Eller jo, man träffar alla som man inte träffat så mycket nu på sommaren.

Så, nu har jag nog gnällt klart. Känns skönt. Humöret lättade en aning! 
/S