Efter den här veckan kommer jag ha sinnesjukt högt blodtryck och spänningshuvudvärk som ett jäkla as. Sammarbete kan ta sig någonstans och motivation är bara en myt som aldrig funnits.
Suck.
Jag ska bli precis lika lat och ansvarslös som alla andra.

Eller nej, skulle egentligen hålla huvudet högt och visa att man är en bra person som kan ta ansvar. Ja det ska jag nog göra.. om jag orkar.

Två dagar kvar - håll ut!
/S

Får rysningar av låten!

Har nu vart ute och ridit i det galna vädret, solen har skinit och det har regnat om varannat. Idag var hon en riktigt rodeo donna! Min balans som annars är rätt kass är på väg framåt. Idag när hon bockade så satt jag stabilt i sadeln om man jämför med första bocksprången som hon gjorde med mig, då åkte jag av rätt i backen. Nu orkar jag sätta mig ned och lägga tyngden i sadeln. Det känns så grymt skönt att skriva, jag klarar av att hålla balansen och driva henne framåt. Hon är häftig att rida, helt klart!

Vi har en svacka nu, ett bakslag. Men med sällskap är hon så himla häftig!



Har spenderat mycket av helgen i stallet och hemma hos agge. Och i bilen också då och jag klagar absolut inte, för köra bil är himla roligt!

Idag har jag som förväntat träningsvärk i hela kroppen, ska njuta av känslan!
Nu ska jag göra onödiga saker som man ändå mår bra av och invänta en spännade kväll! Final i mästarnas mästare och utröstning i big brother tillsammans med sällskap - låter fint det!
/S

Sitter och tittar på reprisen av Kvällen är din och ja, häftigt är det.

Har äntligen fått min sovmorgon som jag väntat på hela veckan! Den blev längre än vad jag hoppats på och jisses så skönt det kan vara att sova, ibland. Låter som världens sällsyntaste grej men det blir inte många sovmornar i detta hus!

Min kväll igår var lyckad, vi bänkade oss i stadsparken och lyssnade på en hel del bra band. Ännu fler skräckupplevelser blev det med puttge inblandad blev det också. Bland annat agge som plötsligt säger "Såhär skulle jag göra om dörren lossnade" och kastade sig mot mig var på jag skriker till och släpper ratten. Måste nog seriöst börja överväga att sätta mina impulsiva vänner i baksätet? Som man gör med bråkiga barn..
Min stackars bandspelare höll på att dö igår, jag lovar att det var för agges snusk prat med instrumentbrädan.. Efter några peppande ord från mig så funkade stackarn igen!

Nu ska jag ligga i soffan tills det är dax att åka till stallet!
/S

Mina dagar flyger iväg just nu, alleldes för fort. Jag hinner knappt njuta av den sista och bästa tiden någonsin i skolan: nu när inga arbeten ska göras och vi bara tar det lugnt i skolan. Det är så fruktansvärt skönt att inte göra ett skit i skolan.

Jag är lite ledsen över att alla mina favorit låtar är spärrade på spotte, inte alls roligt.

Skulle ta med Dina till Vårnäs idag och träna var planen men hon hade svullnat efter ett sår på benet så det var bara att lägga jodopax omslag och trösta sig med att det blir fler gånger. Fick istället erbjudet att jag kunde ta Mirre, rida lektion tarckar jag ju gärna inte nej till. Så jag gjorde glatt iordning Mirre!
Det var verkligen jätte roligt att rida honom och jag lär ha sån himla träningsvärk imorrn. Och ja, det ser jag nästan fram emot! Hur konstigt det än låter så är det nästan skönt att ha träningsvärk, man kan ju iallafall ha det med gott samvete.


Mirre pirre!

Jag skulle behöva sätta lite fart och ta tag i mitt liv, helt enkelt. Ska hoppa in i duschen, sminka mig, fixa håret, äta och köpa något till morsdag som jag för övrigt helt glömt bort! Just ja, bilen lär vara lite törstig också..
Ikväll blir det Majrocken!
/S

Hade tänkt att åka till stallet efter skolan, men såg att de sände det absolut sista avsninttet på The OC, fick sån nostalgikänsla så jag la mig i soffan och tittade. Jag grät massor i slutet, serien har sånt underbart slut så man måste faktiskt gråta, så är det bara.

Den här dagen har vart känslosam, både med tårar och skrattanfall. Vi lunchen så skrattade vi så tårarna rann och krampen i magen var hemsk.
På psykologitimman fick vi tillbaka en uppgift som vi skrev i början av kursen. Jag tänker inte skriva hela men en bit kan få komma med:
Vem är jag?
"Jag vill skriva att jag är en glad person som skrattar och ler mycket. Men samtidigt gråter jag ganska mycket. När jag får mycket på axlarna så bryter jag ihop. Har också rätt så hetsigt humör och har kort stubin.

Jag är pratig och omtänksam. Bekräftlese sökande, osäker och taskig självkänsla.

Jag är fortfarande i nu läget väldigt osäker och rädd för förändringar. Jag hoppas att när jag läser detta har kommit längre i jakten på mig själv, att hitta en trygghet i mig själv och att jag är mer självständig? Kan jag somna om nätterna? För det gör jag inte nu.

Var stolt över dig själv Sofie."

Vi fick en uppgift som läraren skulle spara, som vi skulle få läsa i kursens slut.
Jag fick tårar i ögonen när jag läst klart brevet, jag lyckades stoppa känsloruset som for igenom mig. Hade ju vart just snyggt om jag började grina hejdlöst i klassrummet..
Jag har inte tagit med allt som sagt, så det är svårt att få fram något vettigt med det här inlägget.

Men jag vill komma fram till att jag är samma person, absolut. Så mycket har jag inte förändrats och det är väl på något sätt bra? För jag är ju ändå jag. Men jag har nog kommit en bit på vägen, jag har kommit längre idag än sist. När jag skrev det där var jag en rätt trasig människa med alldeles för mycket tankar snurrande i huvudet.

Jag minns så väl alla sömnlösa nätter som jag hade då, hur otroligt trött jag var och rädd, framförallt. Visst kan jag ha sömnlösa nätter ibland och jag sover bäst när jag sover hos någon annan eller i sällskap med någon annan.

Jag är inte lika hård mot mig själv längre.
Fick kanske inte ut de orden jag ville, men iallafall: min dag har vart känslosam.
/S

Idag så grät jag i skolan, jag svor, grät och var bara allmänt as förbannad. På allt och alla. På måsten och osäkerheten. Jag är grymt trött på att utbildade personer ska säga till mig hur jag ska göra med saker och ting när jag i själva verket inte orkar ett skit. Jag är så jävla less på skolan. Fan vad jag hatar den.

Hade egentligen ridlektion men mitt humör var inte direkt på topp så jag tog beslutet att rida ut på Dina istället. Det gick riktigt bra och hon var suoer fin, tills hon bestämde sig för att stanna och ja, stå där. Efter tjugo minuter ungefär så brast mitt tålamod, efter ett samtal så lugnade jag ner mig och hoppade av. Jag gick en bit, hoppade upp och tog några galoppsprång. Mötte S och vi tog sällskap hem.
Fan jag blir så nojjig och jobbig. Tänk om det blir någon vana? Sist när jag började få problem med henne så hoppade jag av och det slutade med att så fort jag hoppade upp så vägrade hon gå framåt, vart vi än var. Men sådär har hon inte gjort på länge. Idag stannade hon för att hon bestämde sig för det och då får jag inte fram henne, när hon stannar för att hon blir rädd så går hon fram till slut. Åh.. Känner mig så otillräcklig.

Att jag känner så är nog för att skolan känns så hopplös..
Vi har verkligen kommit kågnt hon och jag, det kan ju inte ta stopp nu. Det går jag fan i mig inte med på! Vi ska fram överallt, så är det bara. Imorrn ska jag ut och rida igen!

Ångest. ångest. ångest.
Vad gör jag om hon börjar stanna igen hela tiden?
Åh, suck.
Måste trycka bort de tankarna.

Vi hoppade tre gånger på galoppvägen idag, hon var super fin och det var verkligen roligt!
Min fin fina häst.
Bort med alla negativa tankar nu, imorrn är det en ny dag!

Men jag ska iallafall lägga mig i sängen snart och grina, för så less känner jag mig.
Otillräcklig och bara allmänt slut.
/S

Min lördag var galet bra!
Börjde min morgon med att vara i stallet, som jag redan har skrivit om? Sen styrde vi bilen mot Österåker där vi kollade på fotboll och jag ska dirket erkänna att fotboll är roligt att titta på. Sen om det är själva sporten som är rolig det är diskussionsbart helt enkelt. Efter en liten tripp runt i skogarna med alldeles för snäva svängar så skjutsade jag hem Effe och sedan hamnade vi på vogtan's altan där de fortsatte sitt vindrickande och medan jag njöt av godiset som fanns kvar lämnat. Efter en stund blev vi rastlösa och tog en tripp med en annan bil, en grym bil att köra. Den bilen var det ju bra drag i om man jämför med min lilla rostiga bil! Jag avgudar känslan av lite okontroll, särskilt när adrenalin kickarna kommer. Egentligen handlade det nog mest om tur, ingen skicklighet alls där. Men kul var det!

Igår kväll såg jag även filmen The Machinist med en väldigt mager Christian Bale. Det var en såndär konstig film som total vänder framåt slutet. Även om jag fortfarande inte riktigt fattar alltihopa som hände så var den bra. Jag tycker om filmer som total vänder, när de slutar som man inte alls hade tänkt sig.

Sen kväll och tidigt morgon blev det, klev upp vid sju och gick ner till bilen och hämtade R sedan körde vi mot ridskolan. Det var nog den bästa morgon jouren vi haft, bara två ridskolehästar gick inne och de där ute skulle ju bara ha hö. Så ja, skön morgon helt enkelt! R skulle vara kvar i stallet så jag höll henne sällskap till de andra kom. Vi pratade om mat, sån där god mat som man bara vill trycka in allt i munnen, samtidigt. Typ som kebab, köttfärssås, tacos, pommes och så kom vi fram till att godis ska man trycka in en hel näve i munnen. Det är godast då. Jag fick rysningar när vi pratade om hur gott det är med fritrerade pommes, åhhh. "Det riktigt knullar i munnen" som R säger. Sant!

Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på tv. Ska försöka plugga lite sen, allt ska in på onsdag, senast..
/S

Efter att ha fått sovit i hela elva timmar så känner jag mig som en hel människa igen.
Åke upp till stallet och longerade min donna och vi pussades lite extra, det var ju mysigt framtills jag fick solkräm i hela ansiktet och att hon nös mig i nacken, också. Men hon är bra rar ändå!
Om en stund ska jag plocka upp hejjarklacken för att styra bilen mot Österåker där vi ska kolla på match! Ikväll har jag ingen aning om vad jag ska göra och det känns rätt så skönt ändå.

Jag borde ha blogg förbud sådana dagar som igår.
/S

"Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna klara mig utan dig, hur ska jag orka?
Kan inte förstå att du inte finns längre.
Min första kärlek, min bästa vän. Jag vill bara ha dig här.
Sex och ett halvt år.
Det går inte, jag kommer aldrig klara det här.

20 Oktober 2010 - det snöade för första gången i år.
Och du finns inte längre.

Jag bröt ihop och jag klarar inte av att resa mig upp igen.
Tårarna bara rinner, för du kommer aldrig tillbaka."

Jag har en sån kväll. Ängsligheten tar över.
Stängde av ljudet från tvn, pinade mig att läsa vad jag hade skrivit på bloggen för sju månader sedan.
Det är sällan jag gråter nuförtiden, jag vet inte om jag har blivit starkare eller om kroppen bara inte orkar.
Bryter ihop, blir apatisk.
Blir beroende, kan inte vara själv - avskyr det. Tvingar ändå mig själv.

Ikväll spelar ingenting någon roll. Men om ett par timmar är det en ny dag, nytt datum, lördag. Imorrn kommer jag kunna vara som vanligt, jag kommer skratta.
Men just nu känns inget värt, ska lägga mig i sängen och hoppas på att den här natten inte blir sömnlös.
/S

Sju månader.
Jag såg datumet nu, tjugonde maj.

Får panik.
Jag var ute och vandrade i skogarna där uppe och jag tänkte på honom, på oss. Det känns inte verkligt och det kommer det nog aldrig att göra heller. Det känns som att han fortfarande ska stå och vänta på mig när jag kommer.

Sitter och pinar mig själv, orkar inte trycka bort känslorna. Jag låter det ske, jag tillåter mig själv att känna. Det är en sån här kväll som jag skulle göra mig själv en tjänst och göra något annat, men jag fastnar i soffan.
Blir apatisk.

Klockan var tio i fyra. Det var en onsdag. Det var bra väder ute, sådär lagom höst väder. Jag log när jag gick mot dörren, fram tills jag såg mammas tårar.
Åh, jag vill inte tänka på det. Jag orkar inte. Orkar inte säga att jag inte orkar.
Jag saknar honom, varje dag.
Men idag är det värre.
För idag har det gått sju månader..
Utan honom.
/S

För det första: man får faktiskt inte parkera i en fil framför ett rödljus, vid en infart till en mack bara för att äta glass. Men bör reagera när bilarna framför en åker, det bildas en kö bakom en och att någon av de tutar. Man bör då inte fortsätta att äta glass och undra vad alla håller på med. Sen att alla i baksätet börjar skratta något hysteriskt är ju en annan sak.
Så få kortslutning i huvudet på grund av en glass - check.

Ibland är jag rätt körd. Som R sa, hade du gjort sådär på uppkörningen hade du kuggat direkt. Allt vett jag har fått av att läsa körteori är antagligen bortsupet eller så har det bara försvunnit? Men hur lätt är det att kolla på vägen när R skriker, kolla katten eller hästen eller ja, vad som helst. Av ren reflex tittar man ju?

Idag på lektionen så fick jag rysningar, vi tittade på film om förlossningar. Rysningarna fick jag inte av allt äckligt slem och blod som visades, nej utan jag rös för att det var fint på något sätt? Åh, jag vill ha barn.
Men iallafall, efter filmen så började jag skratta för helt plötsligt kommer kommentaren "Min katt födde i min säng" när vi pratade om hurvida man vill föda i hemmet eller inte. Agge började också skratta, men åt en helt annan grej. Hon skrattade för att hon fick upp en bild i huvudet att man inte kan få in en dräktig ko i en bil? Vi trodde att vi skrattade åt samma sak, men så fel man kan ha. Det jag skrattade åt var ju helt klart roligast.



Det ser ju faktiskt lite mer hemtrevligt med bilder, ibland?

Har sett halva filmen From hell, helt klart sevärd!
/S

Jag tror att jag har missat att skriva att vi har sex vecka nu? Det har vi iallafall och det vi gör i stort sett är att se på film, film, film och åter massa filmer. Visst pratar vi mycket också, egentligen massor. Och vi får även veta sånt som man kanske inte vill veta, som att våran 64 årige lärare fortfarande har sex eller förlåt porrar sig med sin man. Åh, pinsamt det blev i klassrummet när hon sa det. Men rart för henne, antar jag?

Killar är tydligen överlag väldigt sexistiska? Iallafall enligt samhället. Men då sjutton skulle de som säger de höra på oss när vi sitter i sjukhus resturangen och äter, där eller i bilen sker väldigt sexistiska diskussioner, dagligen nästan. Mitt nöje igår var att hålla lågan uppe så stackars R fick kvävlingar, oh vad brutalt det låter? I för sig fick hon kvävlingar när hon kände lukten av Agges mat idag också. Men jag skrattade åt R igår, för hon sa något i stil med "Jag är glad att jag inte är kille för jag skulle nog ha komplex över min snopp och inte för storleken eller så, mer för att den skulle vara så ful."
Hon är bra rar hon!

Jag är för full
Du är för ung
Jag ser dig prata med hör inte ett dugg
Letar mig ut
Blinkande ljus
Andas, andas allting snurrar runt

Har fastnat för Maggio nu, hennes texter alltså, rysningar!

Jag har för övrigt hittat en alldeles utmärkt kandidat för R, men hon vägrar lyssna på mig. Hon säger att han inte är man nog att kunna dra en lina. Men den här killen, med lite torrschampo, en gitarr och lite peppsnack, då snackar vi. R drömmer nämligen om en lite halvt sönderknarkad man som har rösten och talangen till att kunna spela gitarr. Hon ska helt enkelt försörja en poetisk knarkande gitarrspelare. P ska ha en Ernst enligt mig, hon håller nog inte riktigt med. Agge har alltid sagt att hon ska ha Lil Wayne men nu har hon ändrat sig? Nu ska hon ha finaste Joel Kinnaman som alltid vart min kandidat, ja efter en händig bonde då. Börjar inse att vilken kille som helst som kan laga mat och hålla koll på mina nycklar skulle duga.

Ja förresten, mina bilnycklar försvann idag. Hålla koll på nycklar har aldrig vart min starka sida men det skulle jag ju aldrig erkänna? Nä just, jag har bara otur när jag lägger mina nycklar på något bra (dåligt?) ställe. Så är det bara. 

Idag blev det ett rätt flummigt inlägg, men lite så känner jag mig idag.
Har vart alldeles för många deprimerande inlägg på sistonde.
/S

I tjugosju minuter satt jag i sal ett här i skolan och skrev ett nationellt matte prov. Man hade hela nittio minuter på sig. Jag svarade helt enkelt på det jag kunde, resten la jag ingen energi på. Min mamma brukar alltid säga "Det du inte kan till tävlingen kommer du inte att lära dig på framridningen heller."

Kloka ord helt enkelt. En del säger att det är av ren lathet man inte pluggar till prov, men jag menar, det jag inte lärt mig under det här året kommer jag ju knappast att lära mig kvällarna innan?
Men iallafall, skrev provet och gav det till läraren som suckade besviket åt mig och frågade mig om jag verkligen var klar, hundra procent klar svarade jag. Jag gick ut ur skolans fulaste klassrum och styrde tunga steg mot syv som log åt mig när jag kom in. Jag lättade på mina tankar, jag har ju trots allt planerat att gå dit hela terminen. Jag frågade om det var kört för mig, om jag är en värdelös person bara för att jag satt ynka tjugosju minuter. Hon började skratta och sa att alla ungdomar som kommer in till henne ställer precis samma frågor, är det kört nu? Efter lite peppande ord från henne så känns det bättre.

Fan så töntig jag är. Det är inte kört för mig bara för att det kommer stå ig i matte på mitt slutbetyg. Skärp dig!

Men ja, vad ska jag göra nu då? Sitta här och glo?
Jag skulle ju kunna göra något vettigt och då menar jag sova, gå och lägga mig på någon av de sköna sofforna och bara sova. För min nästa lektion börjar inte fören klockan tolv.
SUCK!
/S

Bestämde mig för att testa att rida ut själv idag, i hällregnet! Till en början gick det mer bakåt än framåt men efter att ha lurat in henne rakt in i skogen så gick hon ut på vägen i rätt riktning efter att jag fått övertala henne då. Sen när vi kom in på nästa väg så släppte det och vi både travade och galopperade. Jätte härligt var det!

Imorrn ska jag ta samma runda igen, på torsdag ska jag longera henne och på fredag ska jag testa att ta en lite längre sväng.
Är en stolt ägare till ett rart sto.
/S

Nu har jag äntligen intagit soffläge tillsammans med goda jordgubbar som jag hittade i kylen. Just nu känns det rätt bra, skjuter undan tankarna en stund.

Imorrn ska jag åka upp och mysa med min häst och jag ska även testa att rida ut med henne utan sällskap. Förhoppningsvis så går hon framåt utan att vi ska behöva kriga så mycket. Hoppas iallafall att hon har en bra dag imorrn!
/S

Fan, jag känner mig så jävla värdelös. Har berättat för läraren att jag ger upp, att jag skjuter upp det, att jag accepterar mitt ig.
Folk tycker säkert att jag är urlöjlig. Det är mitt första ig, mitt första riktiga ig. Men jag pallar inte.

Förut var det skönt att gå och sortera alla tankar och känslor men nu är det för jävligt. Vi har gått in djupare nu och jag blir alldeles apatisk. Vill inte minnas, vill inte känna, vill inte prata.

Blir less på mig själv, på allt.
Jag vet att det vänder, det gör det alltid - till slut.
/S

Börjar med det jobbiga: efter att ha suttit och gråtit över matten i en halvtimma så bestämde jag mig. Jag orkar inte. Jag kommer nu officiellt att lägga ner allt som har med matte att göra, jag tar det där ig:et och pluggar upp det senare.

För ett par timmar sedan skrev jag om hur mycket jag avgudar min bil. Nu efter att ha lyssnat på alldeles för deprimerande musik så har jag dragit ner mig själv igen, som så många gånger jag gjort det.
Imorrn ska jag ta sovmorgon, Effe kommer till mig på eftermiddagen och på kvällen ska vi fira mig.

Tänk posivit. tänk posivit. tänk positivt.
Tänk positivt ditt jävla as.



Någonstans i huvudet dyker tankarna upp, på honom. Vad gör han ikväll? Mina tankar vandrar sällan över till honom nu längre, men ikväll är de där, men bara för en kort stund. Lockar att skicka ett sms, bara för att visa att jag lever - fortfarande. Men jag vet att jag bara duger när han känner för det. Han är orättvis. Men ändå går mina tankar åt honom. Jag föll för charmen men blev nog avtrubbad av hans stora självkänsla som svalde hela mig. Jag kände mig trygg med honom, på något vis. Han var ingen idiot, han hjälpte mig framåt.

Jag vet inte ens varför jag skriver det här på min blogg för? Nästan inte alls kryptiskt, nästan genomskinligt är det. Tröstande? Nej, ångestframkallande.
Förtydligande: jag skriver inte om idioten. Jag skriver om någon som jag trodde tillförde något i mitt liv. Men vad fel jag hade?
Over you, over you, over you, over you.
Spelar låten om och om igen, igen och igen.

Skärp till dig.
Han tillför dig inget positivt längre.
Där var ordet igen: tänk positivt!!
Imorrn ska jag skratta.
/S

Jag har glömt att säga att jag har införskaffat mig ett vackert körkort!

När jag sitter ensam i bilen och Dolly Partons låt Love isn't free skrålar ur högtalare så får jag rysningar. Känslan av frihet tillsammans med den kvinnans underbara röst. Och i kurvorna trycka på gasen lite extra, det är underbart. Jag älskar verkligen den känslan.
Sen är det ju underbart att ha hela bilen full av sjungande vänner, då oftast till alldeles för gammal musik. Kanske lite pinsamt att vi kan alla låtar utantill?
Det gör mig inte så mycket ändå.

Min bil är charmig. Ratten är sne, för att få in ettans växel måste man först trycka in tvåan, bagageluckan är icke låsbar, alla dörrar måste vara stängda för att kunna låsa bilen, Sätena är sunkiga och går knappt att rubba, Korsdrag är ända sättet att få in luft i bilen då fläkten inte fungerar, det går att köra iväg med handbromsen i, den är rostig och kassettband äre som gäller. Just ja, idag gick handtaget sönder på passagerar sidan också.

Men jag avgudar min bil, den är min min min. Den får vara hur sunkig som helst men den startar alltid och är rolig att köra. Jag hjärta Puttge.
/S

Idag vaknade jag tidigt fast jag la mig sent igår. Sitter med datorn i sängen och väntar på att få gå upp, för i vår familj får man inte gå upp fören man blivit firad. För idag fyller jag år!!


Skratta har nog alltid vart min grej?

Arton hela år? Vart tog alla åren vägen? haha.
/S

Har nu påbörjat mitt psykologi arbete, är inne på den fjärde sidan nu och jag är inte klar ännu. Det känns för jäkla bra på något sätt? Skrev massa fakta för att få komma till analys delen, oh den gillar jag! Har även kollat genom lite teori prov och så. Hade körlektion idag och ja, vad ska jag säga? Jag börjar sätta backning runt hörn och fickparkering nu.
FAN SÅ HÄRLIGT!

Ska tillåta mig själv att sitta här och njuta av min spotify lista ett tag till, som för övrigt var till mycket stor hjälp förut när jag pluggade.

Och helt plötsligt så känns saker och ting så mycket lättare?
/S

Sitter i skolan vid en av de segaste datorerna och har musik i öronen. Sitter och väntar på bussen hem.. Suck på mig. Men jag var faktiskt med på idrotten och jag lämnade in en idrotts uppgift också. Men nu orkar jag inte, nu ska jag hem.
Jag ska hem och sova och plugga, sedan ska jag in till stan igen och ha körlektion.

Jag ska skärpa mig. Jag måste. Men var är energin till det? Jag var i skolan i tisdags och igår och imorrn ska jag hit igen, hela dagen.
Men jag har redan börjat gå ner i spar fart, för nästa onsdag är det bara en månad kvar. Det är väl nu man borde lägga extra krut på allt? Nejnej, jag går ner på en lägre växel och hoppas att jag tar mig igenom det.

Suck.
/S

Det går rätt bra för mig nu, peppar peppar... Men ändå kan jag inte njuta? Jag har inte orken. Skulle helst bara vilja lägga mig rak lång på golvet och sucka högt.

Jag har räknat ut att jag inte har vart med på sex idrottslektioner, i följd. Jag måste skärpa mig? Men jag orkar inte. Känns så jävla ovärt, avskyr verkligen torsdagar.
Ikväll orkar jag inte med mig själv.
/S

På engelska nationella idag på den muntliga delen sa jag att jag borde börja ta en dag i taget. Jag skulle vilja kunna göra det, men just nu idag är det inte möjligt. Men på sikt? Just nu går jag på autopilot känns det som. Är trött och stressad. Ingen bra kombo..

Har inte sminkat mig sen i lördags och håret har sedan dess bara vart uppsatt. Vart är energin? Oh, jisses. Jag håller på at bli en zombie.....
/S

Kvällar och nätter är helt klart trevligare med sällskap, så är det bara.
Jag kan idag le fast jag är trött och alldeles seg i kroppen, för även om har svårt att hålla mina känslor i styr på överskattade kvällar så kom det inga tårar denna kväll. Efter att fått lätta på min ångest och fått skratta, så kändes det som en helt vanlig kväll.

Kryptiskt är inte riktigt min grej, men den här gången avslöjar jag nog inte allt för mycket mellan raderna?
Men iallafall, ibland får man vara lite kryptisk.

Börjar få riktig abstinens också, har inte ridit sen tisdags tror jag. Skulle ha ridit i eftermiddag men donnan ska skos bak och det betyder att hon ska få lugnande så ingen ridning idag. Men imorrn ska jag äntligen få ut och galoppera! Att det kan vara så härligt?
/S