Min födelsedag var väldigt lyckad och det känns för jäkla fint att skriva! Fick välbehövliga pengar och fina presenter. Drack ett glas vin och nu på eftermiddagen så gjorde jag en debut, jag köpte tobak på affärn. Rart av henne i kassan att säga grattis till mig också!

Idag klev jag upp vid tjugo över sju och satte mig i bilen med transporten dit kopplad. En timmes träning på vårnäs var inbokad! Jag var riktigt taggad men hade ändå inga höga förväntningar på oss. Kom dit med oputsad sadel och skitiga ridbyxor helt enkelt. Till en början förstod vi inte varandra alls, vi kom inte framåt helt enkelt. Vilket egentligen är rätt vanligt för oss två. Men känslan av att kunna trava flera varv utan att tvärnita, den känslan får mig att rysa. Hennes bjudning och bus är underbart. Kort och gott, hon är häftig!

Visst har vi en väldigt lång väg framför oss, men det känns som att vi kan börja förstå varandra lite mer nu. Hennes knackiga svenska och min tyska som är under noll stärcket, på något sätt känns det som hennes kloka ögon förstår mina förvirrande och överanyliserade tankar som speglas i mina egna ögon. Herregud, det är en häst jag skriver om, en rödhårig donna dessutom. Men hästnörd som jag är, för vad jag tycker om henne!

Justja, tvn vare ja..

/S