Jag har glömt att säga att jag har införskaffat mig ett vackert körkort!

När jag sitter ensam i bilen och Dolly Partons låt Love isn't free skrålar ur högtalare så får jag rysningar. Känslan av frihet tillsammans med den kvinnans underbara röst. Och i kurvorna trycka på gasen lite extra, det är underbart. Jag älskar verkligen den känslan.
Sen är det ju underbart att ha hela bilen full av sjungande vänner, då oftast till alldeles för gammal musik. Kanske lite pinsamt att vi kan alla låtar utantill?
Det gör mig inte så mycket ändå.

Min bil är charmig. Ratten är sne, för att få in ettans växel måste man först trycka in tvåan, bagageluckan är icke låsbar, alla dörrar måste vara stängda för att kunna låsa bilen, Sätena är sunkiga och går knappt att rubba, Korsdrag är ända sättet att få in luft i bilen då fläkten inte fungerar, det går att köra iväg med handbromsen i, den är rostig och kassettband äre som gäller. Just ja, idag gick handtaget sönder på passagerar sidan också.

Men jag avgudar min bil, den är min min min. Den får vara hur sunkig som helst men den startar alltid och är rolig att köra. Jag hjärta Puttge.
/S