Att inse sina egna begränsningar är inte så svårt, däremot att anpassa sig efter dem kan vara svårare än man trott.
Börjar med det jobbiga: efter att ha suttit och gråtit över matten i en halvtimma så bestämde jag mig. Jag orkar inte. Jag kommer nu officiellt att lägga ner allt som har med matte att göra, jag tar det där ig:et och pluggar upp det senare.
"Du är inte en sämre människa för att du har ett ig i betygspapprena.."
Det är så sant så sant men jag kan inte inse det. Men jag måste, för i mitt betygs papper kommer det stå ig. Jag måste släppa på mitt egna kontrollbehov och bara låta det hända. Jag känner mig så jävla värdelös. Jag har alltid haft sådana krav på mig.
Men jag klarar inte av mer nu faktiskt. Jag tog min sista energi till körkortet och nu känner jag mig slut som människa. Jag är så fruktansvärt skoltrött också.
Jag behöver ladda om batterierna. Sommarlov om mindre än en månad. Då ska jag ladda om, helt.
Igår hade jag 18 års firande och det var underbart! Det var många som saknades men de hinner jag träffa många andra helger. Stort hjärta till alla er som gjorde min kväll igår!!
/S
