Idag så grät jag i skolan, jag svor, grät och var bara allmänt as förbannad. På allt och alla. På måsten och osäkerheten. Jag är grymt trött på att utbildade personer ska säga till mig hur jag ska göra med saker och ting när jag i själva verket inte orkar ett skit. Jag är så jävla less på skolan. Fan vad jag hatar den.

Hade egentligen ridlektion men mitt humör var inte direkt på topp så jag tog beslutet att rida ut på Dina istället. Det gick riktigt bra och hon var suoer fin, tills hon bestämde sig för att stanna och ja, stå där. Efter tjugo minuter ungefär så brast mitt tålamod, efter ett samtal så lugnade jag ner mig och hoppade av. Jag gick en bit, hoppade upp och tog några galoppsprång. Mötte S och vi tog sällskap hem.
Fan jag blir så nojjig och jobbig. Tänk om det blir någon vana? Sist när jag började få problem med henne så hoppade jag av och det slutade med att så fort jag hoppade upp så vägrade hon gå framåt, vart vi än var. Men sådär har hon inte gjort på länge. Idag stannade hon för att hon bestämde sig för det och då får jag inte fram henne, när hon stannar för att hon blir rädd så går hon fram till slut. Åh.. Känner mig så otillräcklig.

Att jag känner så är nog för att skolan känns så hopplös..
Vi har verkligen kommit kågnt hon och jag, det kan ju inte ta stopp nu. Det går jag fan i mig inte med på! Vi ska fram överallt, så är det bara. Imorrn ska jag ut och rida igen!

Ångest. ångest. ångest.
Vad gör jag om hon börjar stanna igen hela tiden?
Åh, suck.
Måste trycka bort de tankarna.

Vi hoppade tre gånger på galoppvägen idag, hon var super fin och det var verkligen roligt!
Min fin fina häst.
Bort med alla negativa tankar nu, imorrn är det en ny dag!

Men jag ska iallafall lägga mig i sängen snart och grina, för så less känner jag mig.
Otillräcklig och bara allmänt slut.
/S