I tjugosju minuter satt jag i sal ett här i skolan och skrev ett nationellt matte prov. Man hade hela nittio minuter på sig. Jag svarade helt enkelt på det jag kunde, resten la jag ingen energi på. Min mamma brukar alltid säga "Det du inte kan till tävlingen kommer du inte att lära dig på framridningen heller."

Kloka ord helt enkelt. En del säger att det är av ren lathet man inte pluggar till prov, men jag menar, det jag inte lärt mig under det här året kommer jag ju knappast att lära mig kvällarna innan?
Men iallafall, skrev provet och gav det till läraren som suckade besviket åt mig och frågade mig om jag verkligen var klar, hundra procent klar svarade jag. Jag gick ut ur skolans fulaste klassrum och styrde tunga steg mot syv som log åt mig när jag kom in. Jag lättade på mina tankar, jag har ju trots allt planerat att gå dit hela terminen. Jag frågade om det var kört för mig, om jag är en värdelös person bara för att jag satt ynka tjugosju minuter. Hon började skratta och sa att alla ungdomar som kommer in till henne ställer precis samma frågor, är det kört nu? Efter lite peppande ord från henne så känns det bättre.

Fan så töntig jag är. Det är inte kört för mig bara för att det kommer stå ig i matte på mitt slutbetyg. Skärp dig!

Men ja, vad ska jag göra nu då? Sitta här och glo?
Jag skulle ju kunna göra något vettigt och då menar jag sova, gå och lägga mig på någon av de sköna sofforna och bara sova. För min nästa lektion börjar inte fören klockan tolv.
SUCK!
/S