Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
Var att synas, att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
För sex, musik och våld
Var det vackraste som hänt mig
Sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...

Ingen, ingen, ingen, ingen hör...


Längtar tillbaka till publikens vrål, trängas och vara gråtfärdig. Det är så
jäkla mäktigt, att stå i en publik och se ett av sin favorit band i en vacker 
stad, precis som i Arvika. Jag vill tillbaks. Jag vill framåt också, jag vill se
vad framtiden har att erbjuda mig. 

Jag vill så mycket. Ibland känner jag mig vilsen i mitt egna liv. 
Känner mig otillräcklig i en stor värld samtidigt som att platsen är knappt. Kan man någonsin känna sig riktigt
hemma någonstans eller kanske med någon? 

Jag kanske gör saker mer komplicerade än vad de är. Ska jag låta tiden gå? Sätta sina egna spår. Jag skulle gå
i sär, på mitten och alla kanter. Precis nu känns allt tungt och alldeles svinigt jobbigt. 
Känner mig kvävd igen, som att syren inte räcker till. Ska jag någonsin få känna lugn igen? Det är orättvist, 
för hur mycket jag än kämpar och hur stark jag än blir inombords verkar det inte vara tillräckligt. 
För att få känna ett lugn. 
15 måndader har gått, jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt. Men det är fortfarande för kort tid för 
att kunna somna om nätterna?
Det löser sig, någon gång..
/S

Ja, den här bilden får det nog bli. Jag ser glad och förhoppningsvis snäll ut?

Idag var jag och Sofia uppe och red på morgonen och vad härligt det var! Det låg på nollan och (o)smart som jag är drog jag på mig som att det vore minst tio minus. När vi ändå är inne på det så var jag riktigt seg i tankegångarna, jag sparkade på en sten. Vilket fint blåmärke jag fick! Ibland tror jag nämligen att jag får värsta snilleblixten, bra bra Sofie! Kan inget annat än att skratta åt mig själv ibland.

Precis som när jag tror att alla skrattar med mig men i själva verket skrattar de ju faktiskt åt mig. Det gör mig inget, jag äslakr ju faktiskt att skratta även om jag blir alldeles snurrig.

Men tillbaka till stallet, vi red ut och rejsade lite. Hel mysigt! Jag red Mirre herrn, vilken gentleman! Jag tycker om den herrn, hel trevlig. Tänk om alla män skulle vara som Mirre, gosig och jätte trevlig. I för sig vill jag ju inte ha en gentleman som snorar mig i håret så som de flesta hästar gör. Men annars så!

Var första gången jag red på hökhult vägarna efter allt som hänt, kom inga tårar. Sög till i magen när vi red förbi gravarna. Ska gå dit någon dag och gråta lite, som faktiskt hjälper.

Sen så var jag fyrtio minuter härifrån och red en donna förut, för andra gången. Men som sagt, jag vågar inte riktigt hoppas. Vi får se vart det här tar mig.

Imorrn går jag 14-21. Bättrar på mina matlagnings kunskaper som för tillfället ligger på minus, nästan.
/S

En av de boende vill att jag tills tisdag ska ha skrivit ut ett kort på mig som ska hängas upp på kylskåpet. Vad tar man för kort? Skit svårt ju.
/S

Jag tycker verkligen om den låten, Eldvakt.

Praktik var nog precis vad jag behövde. Jag hade inte så höga förväntningar men jag trivs riktigt bra. Ödet eller vad det är, jag tackar dig/den/det för att du/ni/det älskar mig trots allt och ger mig en kick i rätt riktning.
Just nu känns en hel del ljust, inte allt - men jag går i rätt riktning och det tackar jag för.
/S

Kent kan verkligen få en på bätte humör.

Fick sån jäkla ångest när jag såg mig själv på hans blogg.
Jag kan inte säga att jag skäms över något av det eller att jag lägger skuld på mig själv, det känns skönt att skriva - för så långt har jag kommit. Det var inte mitt fel. Det som har hänt har hänt, men visst mår jag ofta jäkligt dåligt av det.
Jag kan inte förändra det som varit, men jag tar rikning mot ett annat liv.
Punkt där.

Fick sluta halv åtta idag istället för nio. Väl hemma blev jag bjuden på pizza, behöver jag ens skriva att det var gott? Det känns inte som att det är lördag, känns som typ onsdag. Jag tar helg nästa vecka istället!
/S

Känner mig kräkfärdig. Vill bara grina. Va fan, varför var jag tvingen för.
Hade riktigt jäkla tråkigt så jag satt och googlade saker, skrev in mitt namn ihop med vingåker. Först kom tävlingsresultat och blogginlägg och sånt upp. Men när jag bloggade kom det, som om någon kastade salt i ögonen på mig. Jag drog in ett andetag men jag andades inte ut.
Jag kom över något som jag förträngt. En blogg, med text som handlar om mig, med bilder på mig. Hans blogg.
Jag vill inte finnas på den, jag ville aldrig att den skulle finnas. Det är så jävla orättvist, varför har den inte blivit raderad för? Jag orkar inte.
Tänk om man bara kunde radera saker.
/S

Jag bor i en fyrkant med väggarna fulla av tavlor och foton. Jag har Arvika minnen uppsatta på väggen, Maskinen loggan, Volbeat tröjan, Takida flaggan, Två tavlor med Takida's gitarrist och Volbeat's sångare. Jag har priser på väggen som jag lyckats få med både Mira och Robin. Jag har fina ordspråk på mina väggar. Jag har olika kort som speglar hela mitt liv på väggrna. Jag har stora fina kort på Robin och Diver på väggarna också.
Jag älskar mina turkosa gardinner.
Jag älskar att jag har två soffor, ännu bättre att den ena är blommig.
Jag älskar mitt fina bord som knappt syns under allt som ligger ovanför.
Jag älskar min säng som alltid står obäddad och som för det mesta har udda sängkläder.
Sen får jag ju inte glömma min walk-in-closet som är guld värd.

På min lampa är ett A4 papper på tejpat, där står en film och ett namn som jag aldrig vill tappa bort. Min bror tröttnade på att det stod på våran kladd tavla i köket i ett halvår, så han tog ett papper och skrev ner det och tejpade fast pappret på min lampa. Och där har pappret suttit i ett halvår iallafall.
Det skulle vara så lätt att bara skriva upp det i mobilen, men samtidigt - pappret sitter där det sitter.

Sitter och väntar på att tiden ska gå. Har praktik nu i helgen.
Vågar inte skriva något, men kanske kanske har jag hittat något, som passar mig.
Förhoppningsvis på måndag får jag reda på det.
Men som sagt, hoppas hoppas.
/S

Kommer jag alltid ha en rastlös själ?
Ibland är det plågsamt.
/S

Kan något annan än att sakna våren och sommaren? Tänk den dagen då jag kan låta bli att dra på mig termobyxorna när jag ska till stallet, då är värmen påväg. Tänk när allt smälter bort..
Vad vackert det blir då.
Åh, vad jag längtar.
/S

Sitter i soffan med datorn i knäet, har tvn på fast utan ljud samtididgt som Kent skrålar ur högtalarna.

Ska åka till Trollet snart, vi ska dra en runda i skogen. Synd att solen inte är framme, skulle vara härligt.
Är riktitgt trött och seg, det tackar jag hundarna för som väckte mig vid åtta i morse...
Idag blir det hästjakt igen, hoppas hoppas.

För jag blir så dum av dig. Säg bara till när var hur.
Man kan inget annat än att avguda hans texter.

Ikväll ska mina fina vänner infinna sig på en utflyttningsfest och helst skulle jag vilja vara där och skratta och ha roligt. Men den här helgen har jag praktik, så inget farande för mig.
En dag i taget, de löser sig!
/S

Sju dricks glas + ett vinglas
Två tallrikar
Fyra försenade böcker som ska lämnas in i skolbibblan
Tomma och halvtomma vinflaskor
Fulla ciderburkar
Fanta flaskor med små skvättar kvar i.
En chokladkalender ligger kvar i min blommiga soffan.
Halvklara byxor ligger på soffkanten.
Tretton stycken bläckpennor.
Kläder i högar och massor annat onödigt ligger staplat.
Kanske dags att slänga mina tre tomma hårspray's flaskor?

Och jag säger att jag vill flytta hemmifrån. Jag har nog alltid levt i en ända stor röra, ibland trivs jag med det och andra stunder vill jag ha det kliniskt rent.
Min obäddade säng med udda sängkläder ser inbjudande.

För det mesta trivs jag med mig själv, visst har jag mina stunder. Precis som att jag älskar att direkt innanför husdörren dra av mig kläderna och dra på mig pjamasbyxorna och en gigantisk stor tröja. Skulle jag kunna ha ridkläder dygnet runt - ja då skulle jag det.

MEN vet ni vad jag hittat? Min mattebok! Jag vände upp och ner på huset och av en slump en vecka senare ser jag en lagom gömd påse, men den där jäkla matteboken liggandes i. Först ville jag riva ur alla siderna, men trots allt - nu är jag inte skyldig skolan femhundra kronor. pust!

Nä, nu skenar tankarna iväg. Ska göra ett försök till att göra något vettigt.
/S

De har börjat sända serien The OC igen och jag tittade på avsnittet som gick förut. Det var ett av mina favorit avsnitt. I slutet när Ryan hittar Marissa i en gränd avsvimmad, hon tog en överdos och han hittade henne och bär henne därifrån. Hur romantiskt är det inte? Okej, hon är ju avsvimmad men vilken kille!
Jag älskar verkligen den serien.


Det är fel scen och fel bild. Det här är taget från den scenen då hon dör.

Jag har tänkt på en sak. Det är alltid killen som räddar tjejen. Jag kommer inte på en ända film just nu som det är tvärtom? Visst är OC en serie bara, men det är samma sak i så många andra serier och filmer. Är det den synen vi har? Tjejer framställs som jäkligt svaga. Är det så det ska vara?

När vi hade etik så snackade vi nästan bara om att det finns två sidor om hur en tjej ska vara. En tjej ska vara oskuldsfull, fin och sköta sig ypperligt. Men den andra sidan ska vara allt som har med sexigt att göra, lättklätt, lättfotad och vidare.
Vad är det för krav som ställs?
Det finns aldrig något mellanting och det gäller väl nästan allt, det mesta känns så extremt eller bara lamt.
Ibland kan jag inte sluta fundera på hur det egentligen går runt, med alla olika åsikter som all världens människor har.

Vad är rimligt? Vad är lagom?
Jag vet inte.
Vem vet det egentligen?
/S

Ikväll är jag lite ängslig. Lite sådär, har för mycket i huvudet. Rensa skallen lite.
DU är en bra person Sofie.
Stark, stark, stark, stark, stark, visst är jag stark?
Klart jag är.
Eller?

Jag har kommit så jäkla långt. Men jag blir så ledsen av att lyssna på Hang With Me med Robyn. Jag älskar låten, kan inte sluta lyssna på den. Men blir nästan grinfärdig.
Ryck upp dig! Dags att bära huvudet högt, det är väl det vi har våra ryggradar till? Att hålla oss uppe.

Att falla i någon armar, att bara så känna sig räddad. Trygg i någon annan.
Men som de säger, älskar du dig själv är du inte långt ifrån att kunna älska andra. Klokt.

Jag är stark.
Imorrn klockan 7 på morgonen ska jag plinga på glasdörren och hoppas på att någon glad person öppnar. Så jag kan få le och skratta, det är jag ju trots allt bäst på.
/S

Jag blir tokig, jag kommer inte på vad en låt heter. Har skickat sms till Agge och frågat men hon sover nog. Alltså låten "Jag kan inte dansa lika fint som du" typ? Jag sjöng ju på den igår! Jag är nästan hundra på att det är en av Krunegårds låtar. Jag blir galen!
Tänk att jag en gång avskytt Krunegård och även Kent(!?) och nu avgudar jag dem. Sinnesrubbat.
Kan inte få nog.

Vad fan heter låten?

Ska försöka plugga lite teori sen. Senare blir det stall, stall och ännu mer stall.
/S

Melissa Horn såhär på en tisdagskväll.

Idag var jag och bowlade med praktiken plus ett par stycken till, fast jag bara fick femtio (!!) poäng så hade jag riktigt kul! Bowling är skit kul men bra på det är jag icke. Men någon måste ju förlora?!
Jag trivs hittils riktigt bra på min praktik! Skrattar jag inte så sitter jag och ler eller gosar med katten. Springer runt lite gör jag också.

Vad får man av 13 trianglar?
En tobelerone!

Jag skrattar verkligen hela tiden nu. Måste ju bero på stressen och alla krav som inte finns nu när jag inte är i skolan. SKÖNT! Därimot blir fler sms iväg skickade, saknar alla mina kära klasskompisar! Hoppas ni har det bra på praktiken!
Ledig imorrn, gött va?
/S

Vad jag är nervös! Imorrn ska jag infinna mig på praktiken klockan 4. Det hade vart bättre om jag hade börjat typ, 7. Då hade jag vart för trött för att vara nervös! Jag kommer hinna springa runt i huset som en dåre och bara vara nervös imorrn. Nya människor och nya rutiner, jisses! Vem fasen kom på det här med att vara nervös?

Som mamma säger om och om igen, det kommer gå bra. Händer det något pinsamt, skratta bort det. Kanske inte sånt där klassiskt skrattanfall, jag får lägga band på mitt kära skratt. Har inte heller bestämt vad jag ska ha på mig, ingen för kort och inget urringat.

Tänk på mig imorrn vid klockan fyra, för jag lär vara lika nervös då som jag är när jag väntar på slutresultaten på en dressyrtävling eller när jag ska hoppa en bana med Omega. Pirr i magen och skakande knän!

Tänk på något annat, krig, svärd, blod. Undra hur ont det gör att få ett svärd i magen?
Det funkar iallafall när Rebecka ska prata i telefon och då får jag ju INTE skratta.
Känns lite dystert, kan tänka på komplicerade ord som Hippopotomonstrosesquippedaliofobi eller Transientintermodulationsdistortion?



Eller den här bilden kan jag ju tänka på, den känns komplicerad.
Nu ska jag ta mina förvirrade tankar och kolla om det erbjuds något bra på tvn. Enn dumburken som min favorit tant alltid sa.
/S

Dom har ändrat om datumena på stjärntecknana och nu är jag tydligen en vädur. Efter sjutton år kan jag ju inte bli en vädur, jag är ju en oxe! Jag stämmer in så äckligt bra på oxens personlighet (i stora drag) och jag tänker icke gå med på att bli en vädur. Jag förblir en oxe!



Har fått tag i min praktik plats nu, ska infinna mig där klockan fyra på måndag. Det blir nog bra trots allt!
/S

För jag behöver verkligen raka benen och så är raklöddret slut. Jag har ingen ork att gå till affärn heller. Får se om jag hittar något vettigt att använda istället?

Blev ingen skola för mig idag.
Har istället hunnit med att rida en långtur, röjt i stallet och fixat och ätit på joan's med Sofia. Första gången jag åt där, förutom fikat då. Och jäklar i havet vad gott det var! Slog på stort och köpte fläskfilé och ja, det var verkligen gott. Har även kommit fram till att jag inte är så duktig på att äta, alltså grejen att få in maten i munnen. Jag tappar, spiller och geggar. Kul när jag ska äta med mina blivande svärföräldrar, "vilket vackert bordskick du har Sofie!" Haha, aldrig!

Nä, juste raklödder var det.
Har föressten tre vettiga saker jag ska göra imorrn: Vara med på idrotten, charma till mig en ny mattebok och rida Jessie.
Nu ska mamma visst visa mig något spännande på hennes dator, bäst att rusa!
/S

Sen på måndag då är det dags för praktikperiod igen.

När jag väl har tid att sitta framför tvn och dega då är det iallafall inget sevärt?


Visst vill man bara ha sommar nu?
/S

Just nu sitter jag och nördar mina youtube favoriter, om och om igen.
Daniel Adam Ray har en hel del låtar som jag har som favoriter, disney låtar och student låtar också.

Ibland funderar jag på hur hjärnan hinner reagera och hur jag hinner säga något utan att hinna tänka efter. Är det så lögner kommer till? Jag vet inte. Idag på bussen fick jag ångest, det sög till i magen och jag tryckte på stoppknappen och sa ganska argt till mina vänner att jag skulle kissa, fast jag nyss gjort det och så klev jag av. (förlåt för att jag snäste) Men jag trodde att jag skulle tuppa av, jag fick smått panik och behövde komma av bussen. Väl ute på fast mark började jag gråta och det tog flera sekunder innan jag började gå i rätt riktning. Jag drog efter andan och kollade rätt upp, torkade tårarna och gick framåt. Fick sån där kvävningskänsla. Ibland kan jag verkligen inte visa mig svag, jag ville ju inte säga ”jag måste kliva av bussen för att gråta”. Är det då hjärnan kommer på något helt annat, som jag säger utan att tänka? Visst skulle jag kunna sagt som det var, men det är svårt. Svårt att bekänna, att visa sig svag helt enkelt.

 

Anledningen var att jag såg ett alldeles för bekant ansikte som jag ständigt försöker att undvika att se. Min skola ska vara en neutral byggnad som jag ska kunna känna mig någorlunda säker i och så dyker hon upp där. Jag kommer knappt att se henne, men det är principsaken, att hon finns innanför murarna som en spion. Förhoppningsvis så skiter hon fullständigt att jag finns, men det är själva grejen: att hon är där. Jag vill inte.
Hur gör man? Biter ihop och grinar lite till? Jag är trött på dessa känslor. Jag vill kunna hålla huvudet högt.

 

Nu är det officiellt, min matte bok är borta.. igen.
/S

Alltså, reklam. Man hinner ju tröttna, det är ju reklam hela tiden.

Har inget roligt att skriva, mer än att jag har hö i håret. Hade stalljour förut, när man kört fyra kärror hö så kan man inte annat än att vara full av hö. Myselimys!
Ska på hästjakt imorrn igen, en timmes bilresa bort.
Vi får väl se hur det går!
/S

Tjugotre dagar.
Fått order att testa nya "må-bra" saker.
Jag klarade mig i tjugotre dagar utan att bryta ihop, förstår ni? Jag som fick panikångest attacker minst tre gånger i veckan och brytit ihop. Tack vare en rosa bok har jag inte brytit ihop. Efter två minuter innanför våran blå dörr idag så bröt jag ihop igen, men bara lite. Men nog för att såra min kära mor, tror jag.
Och allt det tack vare sista lektionen idag. Kunde knappt hålla tårarna borta när jag såg planeringen, "Film om kvinnomisshandel". Det ska vi se runt vecka 18. Det vände sig i magen. Jag blev arg och samtidigt alldeles förtvivlad, grejar jag det här?

Det rann över när jag kom hem. Jag blir ledsen på mig själv. Men nu ska jag klara tjugotre dagar till.
/S

Dirpy är nedlagt, mitt älskade dirpy. Vad sjutton ska jag göra nu då? Måste dra en klurare, vart ska jag få tag i min musik nu då på ett smidigt sätt?

"It was a blast, guys, it really was."
Visst, visst säger jag med lite halvt panik sådär.

Ibland önskar jag att jag inte vore en sån klantig person så jag kunde ha en dyr mobiltelefon med spotify på. Det är inte ens någon idé att fundera på't. Att min kära gråbit lever efter allt vin spillande och mina tjugo minus ridturer, det är ett under. Snälla gråbit, lev för evigt så jag slipper sörja dina utslitna och rara knappar. Jag älskar dig fast du vägrar starta ibland fast jag slår in rätt pinkod. Du är ju för rar, ändå.
/S

Jag kan inget annat än att älska ordspråk och kloka citat.
/S

Jag satt och funderade på vad jag i nuläget skulle välja för låtar.

Bröllop: I only wanna be with you - Volbeat I want to hold your hand - The Beatles I want you - The Beatles

Dop: Helt klart någon disney låt, typ som En värld full av liv eller Du finns inom mig.

Begravning: Helt klart Sagan om lilla Sofi - Benny Borg och någon mer, antingen Gabriellas sång - Helen Sjöholm, Mannen i den vita hatten (16 år senare) - Kent, Falla fritt - Melissa Horn eller The time of my life som är med i filmen Dirty Dancing.

I nuläget, som sagt.
/S

Som mamma säger, jag tänker för mycket. Jag är rädd för att det ska bli fel. Jag är rädd för förändringar. Jag är rädd att fortsätta. Jag är rädd för att tro på mig själv. Jag är rädd för det som är okänt.
Och då ska jag fatta viktiga beslut, när jag inte tror på mig själv.
Jag vill ju bara att det ska bli rätt.
Sitter och kollar om och om igen på filmen, jag spolar tillbaka och tittar. Jag tittar på min glappande hand och min skänkel som är på tok för långt bak. Jag ser hur ringrostig jag är. Kan inte koncentrera mig på de fina och luftiga gångarterna hästen har. Jag ser bara det negativa.
Ska jag någonsin kunna fatta några vettiga beslut?
/S

Är inte i rätt skick att blogga, har tankarna på helt annat håll. Har dom på hästfronten, helt förvirrad. Vill jag? Vill jag inte? Kan snabba beslut bli rätt? Jag behöver mer tid, memorera och sortera.

Att köpa häst är fan inte lätt på någon fläck alls. Rena jakten!
/S

Slog på fyran av en slump och En riddares histora började precis.


Hedge Ledger spelar huvudrollen och han är så jääääklars snygg!
Synd att jag ska upp tidigt imorrn annars kunde jag ha suttit här och drägglat genom hela filmen.
Jäklar i havet vad han är snygg!

Mot Nyköping och Gnesta imorrn! Håll tummarna för mig!
/S

Nu ska jag spendera mina sista dagar med ro, nej juste det går ju icke, de är planerade. typiskt mig. Har ju inte planerat lla timmar på dygnet, men såhär ser det ut:
Imorrn beger jag mig till österåker och spenderr tid med Effe.
På söndag åker vi på hästjakt, vad jag sla göra på kvällen det märks. Ska rida Trollet på dagen också.
På måndag ska jag hinna klippa mig, hämta min lön och ha körlektion.

Jag lyckas alltid spara allt till de sista dagarna, men det är väl så? Sista rusningen. Sen kan det väl bero på att jag är en rastlös person och har gärna för mycket att göra än för lite.
Umgås med mina kära vänner sitter ju heller aldrig fel!

Idag har jag jobbat 12-17 och sen gick jag till badhuset med mina kära småkusiner. Sedan spelade vi på nitendot hela kvällen. Hel mysigt!

Jag har blivit sämre på att roa mig på kvällarna, men samtidigt har dte vart så mycket blandade känslor som vart påväg att kväva mig. Jag uppskattade verkligen nyår, jag hade jätte roligt! Vi får väl se när nästa kväll med alla brudar blir, den är välkommen illafall!

Ska förbruka lite mer el nu tillsammans med min tv.
/S

Per Oscarsson avled i husbrand dagen innan nyårsafton tillsammans med sin fru. Så himla hemskt.
Vad ledsen jag blev när jag läste om det.
Sorligt!
/S

Some women choose to follow men and some women choose to follow their dreams. If you're wondering which way to go, remember that your career will never wake up and tell you that it doesn't love you anymore.

Klokt sagt, men vem behöver inte lite kärlek? (läs drama)
/S

Ska jobba idag med men sen är jag ledig framtills fredag!
Igår när jag gick till jobbet så låg Smulan in gosad i min filt på soffan, när jag kom hem fem timmar senare så låg han kvar på samma ställe. Det måste ju vara underbat att vara en katt?
/S

Jobbade idag, helt okej. De hade bytt kassasystem, lite komplicerat, men roligare.
Var ute och red i mörkret, det är inte riktigt min grej. Är ju tyvärr ganska mörkrädd, men tur att Trollet är stadig och orädd!

Mamma berättade för mig idag på lunchen vad jag ska göra på torsdag och jag kan bara skratta än så länge. Men jag kommer bli riktgit nervös för jag avskyr det jag ska göra då, egentligen. Men det ska göras, lika bra att ta tag i det. Träningsvärk lär jag ha på fredag iallafall!
Imorrn ska jag jobba igen, sen är jag ledig två dagar!
/S

Nu är det ett nytt år, 2011 då. Jag firade nyår med at både skratta, skrika, dansa och gråta. Var det en bra kväll? Ja! Mer om den tar vi någon annan gång, för nu ska jag jobba! Plus poäng till mig där va, jaja.
/S