Ja, den här bilden får det nog bli. Jag ser glad och förhoppningsvis snäll ut?

Idag var jag och Sofia uppe och red på morgonen och vad härligt det var! Det låg på nollan och (o)smart som jag är drog jag på mig som att det vore minst tio minus. När vi ändå är inne på det så var jag riktigt seg i tankegångarna, jag sparkade på en sten. Vilket fint blåmärke jag fick! Ibland tror jag nämligen att jag får värsta snilleblixten, bra bra Sofie! Kan inget annat än att skratta åt mig själv ibland.

Precis som när jag tror att alla skrattar med mig men i själva verket skrattar de ju faktiskt åt mig. Det gör mig inget, jag äslakr ju faktiskt att skratta även om jag blir alldeles snurrig.

Men tillbaka till stallet, vi red ut och rejsade lite. Hel mysigt! Jag red Mirre herrn, vilken gentleman! Jag tycker om den herrn, hel trevlig. Tänk om alla män skulle vara som Mirre, gosig och jätte trevlig. I för sig vill jag ju inte ha en gentleman som snorar mig i håret så som de flesta hästar gör. Men annars så!

Var första gången jag red på hökhult vägarna efter allt som hänt, kom inga tårar. Sög till i magen när vi red förbi gravarna. Ska gå dit någon dag och gråta lite, som faktiskt hjälper.

Sen så var jag fyrtio minuter härifrån och red en donna förut, för andra gången. Men som sagt, jag vågar inte riktigt hoppas. Vi får se vart det här tar mig.

Imorrn går jag 14-21. Bättrar på mina matlagnings kunskaper som för tillfället ligger på minus, nästan.
/S