Åh.
Jag vill bara flytta ut ur det här huset, ha något eget. Slippa ta hänsyn åt de andra.
Fan vad skönt.
/S

"Vi har sju minuter kvar, vad ska vi lyssna på?!"
"Markoolio!"
"Ja, rider igen!"

Jag bara älskar när vi skrattar och har roligt. Jag mår bra av det. Tack för att ni gjorde min kväll!
/S

Ibland behöver människor veta att de räcker till, bekräftelsebehov.
Varenda människa är på något vis unik, på sitt sätt.

"Du får stå kvar, för jag går nu. För jag är starkare än du. Ja jag är starkare än du. Det har jag lärt mig nu."

Jag är stark.
Vissa dagar blir jag ängslig och förtvivlad, men man måste sjunka ihop för att kunna sträcka på sig.
Jag har sett så mycket mer än vad andra sjuttonåringar har gjort och det mesta vill jag ha osett. Men jag lär mig att leva med allt jag vart med om, för man kan inte ändra på det som hänt.
Jag kan påverka mitt liv, jag kan ta egna beslut som får mig att må bra.

Jag kan inte ändra de där timmarna i rättesalen, jag kan inte ändra på hur han var, jag kan inte ändra på hur beslut togs, jag kan inte ändra på att folk inte såg, jag kan inte ändra på alla panikångest attacker, jag kan inte ändra på psykiska och fyskia men, jag kan inte ändra på hur det året förstörde mig, hur det året bröt ner mig.
Jag kan lära mig att leva med att jag haft blåmärken och ärr över hela kroppen. Jag kan lära mig att tro på det som finns i nuet, för mig.

Jag kommer nog alltid att ha svårt för uttrycken "stryk skulle .... ha" eller "slå in pannbenet på ...."
Förut grät jag, idag stannar tankarna bara upp.
Varför använder man sådana grymma uttryck? Jag dömer absolut ingen som använder de. Men jag vill inte göra det själv.
Vid ett tillfälle sa jag "Det har jag fått tillräckligt".
Det var grymt sagt av mig och det gjorde fruktansvärt ont att säga det, men ibland är brutal sannig nödvändig.

En dag ska jag dela med mig, öppna ögonen hos folk. För de tror att det inte händer, men det gör det. Bakom stängda dörrar sker det.

Men glöm inte det, du är unik så som du är.
Låt ingen annan ändra på mig, för då blir du precis som alla andra.
/S

Det har jag lärt mig nu.
/S

Jag tror på det.

Jag måste sluta skjuta upp saker och ting, som körkortsteorin...
Jag måste sluta oroa mig för saker.
Jag måste sluta tänka på min andning, jag kommer inte sluta andas helt plötsligt.
Jag måste sluta gå runt och spänna varje muskel i kroppen, i tron på att vara beredd.
Jag måste sluta att gäspa och börja sova istället.
Jag måste sluta att titta på mobilen var femte minut.
Jag måste sluta att sakna och undra om hur det kunde ha blivit.
Jag måste sluta att tvivla på mig själv.
Jag måste sluta att vara ängslig.
Jag måste sluta att vara hel spänd när jag rider förbi krondiken och alla "dikesstaket".
Jag måste sluta vara rädd för oförberedda saker, man är aldrig beredd ändå.

Jag måste tro på mig själv.

Ännu en gång sitter jag och gäspar och lyssnar på Jonny Boy.
Idag har vi börjat städa kontoret som ska tömmas och total renoveras och sedan hyras ut till någon annan.
Jag kommer sakna den lägenheten. Jag gick runt i lägenheten och bara stirra rätt in i väggarna och lät tankarna ta över. Det är en trygghet, de har haft den lägenheten sen innan jag föddes. Det är ännu en sak här i livet som jag inte kan vara med och påverka alls. Jag har alltid sagt att när han säger upp den lägenhten så vill jag flytta in där. Den har himla fint läge och är stor, högt i tak och luftigt.
Det är en fin lägenhet och nu ska allt i den bort, allt ska bli nytt och jag kommer antagligen aldrig mer få vara i där. Jag har alltid haft nyckeln dit. Jag har alltid kännt lugnet som finns där uppe.
Jag trivdes där.

Ibland känns det som att jag ska gå sönder.
Jag vill skratta och känna känslan av att det går framåt.
/S

Klev upp halv åtta imorse och åkte upp till stallet och mockade och släppte ut hästar. Dina är verkligen hur go som helst. Vi stod i solen och myste, eller rättare sagt hon stod och myste med min mössa.
Sedan hem och ta en snabbdusch och springa bort till tandläkaren och bli karvad i munnen, fi fabian vad de blödde i munnen på mig. Stackars mig.
Direkt när jag kom innanför dörren så blev det en tur upp till stallet igen för att se hur det stog till i hagen, allt var lugnt så vi åkte hem igen.
Efter en timma så åkte vi upp igen, med Sofia i baksätet då. Vi red ut en sväng i det härliga vädret. Dina tyckte att djup snö var otäck, men annars gick det finfint.
En riktig tuff donna det där, mitt tålamod kommer nog gå på max mycket i framtiden innan jag hittar "knapparna". Men det känns bra det här!
Och nu sitter jag här och lyssnar på Jonny boy och njuter av att bara luta huvudet bakåt.
För om några minuter måste jag äta för att sedan åka ut till ridskolan, där väntar en markarbetslektion på mig.

Inatt kommer jag forhoppningsvis somna gott.
Idag är jag en riktig hästnörd, men det är ju så med nya hästar i nya miljöer.
Men fan va härligt de känns!
/S

Slog på femman och sitter nu och skrattar åt scary movie 2.
Så jäkla min humor.
Snart kommer favorit scenen när den läskiga tjejen spyr på prästen.

Den här dagen kommer vara minnesvärd för idag blev jag hästägare.
Dina är bra söt hon.

Nu kommer scenen, dags att skratta.
/S

Nu har jag fått förståelse för det uttrycket.
Nu har andra vägar öppnats.
/S

Idag är en sådan dag som jag är less på precis allt.
Ibland funderar jag på om jag verkligen ska ägna tid åt hästar, det går ju ändå bara i botten hela tiden.. Jag sa förut idag, "går hon inte igenom så lägger jag av". Jag har ställt in mig på det värsta. Men jag lär ändå inte lägga av. Men just nu känns det som att det kvittar för jag är så fruktanvärt trött på alla motgångar jag får. Kommer turen tillbaka? Iband tvivlar jag.

Ibland eller rättare sagt idag så tvivlar jag också på mig själv.
Skulle jag må bättre av att inte bo i huset med den gröna balkongen? Just nu känner jag mig bara så jäkla värdelös. Jag har alltid kommit bra överens med min mamma men nu får hon mig att känna mig värdelös och så jäkla otillräcklig.
Jag vill bara skrika.
Jag vill bara härifrån.

Jag känner mig fast i något som jag absolut inte trivs i.
Ovetande.
Är det här rätt plats för mig?
Ska en person få mig att tvivla på allt som jag trott på förut.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva för att det ska kännas bättre. Jag vill bara grina åt allt, men vad finns det att grina åt? Osäkerheten att bryta sig loss, rädslan att bli ensam eller bara känslan av otillräcklighet.
Jag är i behov av någon slags trygghet.
Men vart finns den och hur når jag den?

Jag vill någonstans här i livet men jag är alldeles för vilsen för att hitta dit, idag.
/S

Det blev inte som jag tänkt mig, hon gick inte igenom - just idag. Är det lika imorrn så blir det inget.
Suck.
Ska turen någonsin komma?

Efter att jag gråtit kändes det inte lika illa men jag förbereder mig på det värsta.
/S

Nu skriver jag igen, mest för att försöka tänka på annat. Försöker trycka undan tankarna som surrar runt i huvudet. Blir lite smått galen på mig själv.
Självkontroll, det är något jag saknar.
Fantasi har jag gott om.
Behöver något annat att tänka på.
Varför?
Förbjuden mark är alltid mer spännande än den välklippta gräsmattan.

Jag är värdelös på sånadär jämförelser som jag skriver hela tiden.

Idag var jag ute och skrittade i kylan. Tio minus med solsken var riktigt härligt.
Det är sånt som verkligen spelar roll, när man får en chans att njuta av tillvaron.

Kontrollera tankarna.
Suck på mig själv, just nu.
/S

På måndag väntas en vetrinärbesiktning, så nu är det skrivet.
Jag känner inte efter hur det känns, jag låter bara detta ske nu. Att känna efter leder till osäkerhet och ångest. På måndag när hon förhoppningsvis står i boxen in till höger, då ska jag känna efter - för då kommer jag bara att le.

För sådan är jag, överanalyserar alltid. Jag ska lägga av med det. Det kan ju inte vara bra för en fläck? Låt det ske, blir det fel - gör om gör rätt.
Undra om det kan funka?

Ikväll ska jag försöka att slappna av, äta min glutenfria pizza och kolla på melodifestivalen. Jag ska äta mig mätt och sucka åt artister som framför dåliga låtar.
Jag ska lägga mobilen på andra sidan av rummet, jag ska inte ens titta åt den.
För hur gärna jag än vill skicka iväg ett ynka sms, så ska jag inte det.
Inte ikväll.

Jag faller alldeles för lätt för frestelsen.
/S

Just nu, idag så skulle jag vilja vakna upp i en tyst varm lägenhet som inte ligger på den här gatan. Idag skulle jag välja bort det kalla huset fullt med hundhår som ligger längst ner på gatan.
Imorrn skulle jag säkert aldrig vilja lämna huset.
Men ibland bllir jag galen på allt som rör sig i detta hus och framförallt att vakna upp i ett iskallt rum när det är tjugofyra minus ute, inte härligt..
/S

Inatt blev det inte så mycket sömn, magen kände visst för att kriga med mig. suck.. Så nu sitter jag här återigen och är trött som ett as.

Sitter och funderar på färger och sånt som ska införhandlas. Baa det går hela vägen nu!
/S

Har slarvat med min fiber kost och det straffar sig med att jag knappt kan hålla ögonen öppna på en fredagkväll och klockan är bara snart elva..
Så jäkla trött!
Funderar på att lägga huvudet på kudden och blunda..
/S

Beslutet är taget men än har jag inte fått någon ångest, lite igår natt när jag inte kunde somna. Men funkar det äre inte kört, känns skönt att veta.

Mitt månadsstens halsband som jag bärt ända sedan jag konfimerade mig, har jag tappat. Känns alldeles för ledsamt.

Mina ridkläder ligger i en hög på hallsgolvet, jag vet att alla i huset avskyr när jag lämnar de uppe i huset. Men för att väga upp det laddade jag diskmaskinen förut som jag faktiskt planerar att tömma också.
Behöver plugga men det tar emot som sjutton.
Var ute och rastade hundarna för en stund sedan men det var så jäkla kallt, så gick snabbt in igen och la mig på min blåa soffa. Jag kan inte vara ledig, jag är riktigt dålig på det. Jag blir sittandes här och gör absolut inget vettigt. Jag skulle kunna gymma, plugga eller vad som helst, men det lockar mig inte alls.

Sen ska jag iallafall övningsköra in till stan och lätta på tankarna lite, efter det ska jag upp och rida en sväng. Och slutligen till kvällen ska jag försöka locka hit Agnes och spela kinect elelr något sånt.
/S

Som Jossan skrev, att träningsvärk har man med gott samvete.
Anledningen till min träningsvärk är att jag först red en lång sväng med Sofia och efter det så red jag Trollet också.
Det är otroligt vad jag saknat att rida uppe i skogarna i Hökhult, så himla mysigt! För där uppe finns omkretsens bästa ridvägar.



Titta så fina de är!
Jag kan inget annat än att älska min systemkamera. Så fort det blir lite varmare ute så ska jag börja umgås lite mer med den.

Hästar måste ju vara världens bästa livsstil?
/S

Just nu känner jag inte sån ångest, kan bero på att jag hade riktigt roligt förut på praktiken. Fabian vad jag älskar att skratta. Och har också insett att det förhoppningsvis inte är sista gången jag gått i korridoren där.
Mamma och jag har tagit ett beslut som nu ska genomföras, det får bära eller brista - förhoppningsvis bär det.

Om några minuter ska jag bädda ner mig i min sköna soffa och kolla på Scary movie som går på femman.
/S

Ikväll var sista kvällspasset och imorrn går jag min sista dag.
Vill inte tillbaka till skolan, jag trivs bra med min tillvaro nu.
Jag bara skrattar och trivs.

Lämnade över ett personligt brev till en chef idag, hoppas hoppas, verkligen.
För första gången på riktigt så känns det som att jag hittat en plats som kan fungera för mig.
Blir låg när jag tänker på att det är sista praktikdagen imorrn men förhoppningsvis är det inte sista gången mitt skratt ekar i korridoren.
/S

Har lust att släcka lampan och gråta lite. Kollade på en hemsk dokumentär som gjorde att jag fick en klump i magen. Den handlade om hat, ilska och hämnd.
Just nu uppskattar jag mitt egna liv men har ändå lust att gråta, för alla de andras skull.
Vart tog min glädje vägen?
/S

Jag har skrattat oroligt mycket idag.
Idag har jag på praktiken haft sönder en blomkruka, pysslat och klippt hjärtan, ätit popcorn, suttit på bromsen, gissat oändligt mycket låtar som hörs från radion och skrattat ännu mer.
Halv fyra började jag och tjugo i nio var jag hemma, vart tog de timmarna vägen?
Det är lixom aldrig tråkigt.

Jag är nöjd med tillvaron nu.
/S

Den låten är härlig. Kite spela på Arvika festivlen, men jag kan ju inte åka dit bara för att se EN låt? Kan och kan, men ja..

Alltså egentligen har jag inget vettigt alls att skriva, men känner för det?
Var på 3D bio igår, Trassel med effepuffen. Den filmen var riktigt rar! Blev as rädd några gånger, faktiskt. Blev alldeles för chockad när fjärliar och fåglar kom mot en i en jäkla fart.
Effe och jag bestämde även att vi ska gå på nya pirates of the caribbean filmen sen som också visas i 3D.
Jag tycker om 3D!

Fick också skylla mig själv att jag åt alldeles för mycket godis med mjöl i på bion. Blev liggandes dubbelvikt i min blåa soffa och kollade på melodifestivalen. Blev lite kär i Brolle, vilken man!

Nu skulle jag behöva läsa den jäkla hemska boken som vi fått i en kurs och läsa lite körkortsteori. Men har större lust att dra min gosiga filt över huvudet, blunda och låta min spotify lista bara spelas.
/S

Vaknade nyss och trodde för någon sekund att jag hade sovit bort hela kvällen, läskig känsla!
/S

Jag vet inte hur många av mina rubriker som kommer ifrån Melissa's låt Långa nätter, den är så jäkla fin.

Allt du ser har ett värde utan ord
Den meningen kommer förhoppnings smycka min vänstra/högra arm så småning om.
Kommer ifrån en disney låt som har fastnat i mitt huvud.

Ikväll ska jag kicka skiten ur ragge&murvel i bowlinghallen!
/S

Ikväll bestämde jag mig, jag ska satsa på stort och uppdatera mig med en ny mobil. Min älskade grå sony som inte tål kyla och som nu vart med på tre vin duschar och andra gödselstacks äventyr ska nu få ett lugnare liv. Nu är det dags att vara odräglig med en betydligt ömtåligare kompis, som jag får imorrn.
HÄRLIGT SOFIE!
Nu måste jag bara lära mina feta tumspetsar att kontrollera en nyare finare mobil.
Men rent nöje, säger jag.
/S

Ikväll är jag glad, sådär skrattigt glad. Vad jag älskar känslan av att inte kunna sluta skratta och att bara sitta sådär fånigt och le. Jag älskar det, verkligen.
Fan vad jag är glad.
/S

Ibland är jag fullständigt idiotiskt oallmänbildad.......
Trodde på fullt allvar att karln var död.
Det känns ju skönt att jag kan få folk att skratta iallafall.
Awkward som Rebecka skulle sagt.

Klantig och oallmänbildad, charmigt va?
/S

Ibland är jag fullständigt idiotiskt oallmänbildad.......
Trodde på fullt allvar att karln var död.
Det känns ju skönt att jag kan få folk att skratta iallafall.
Awkward som Rebecka skulle sagt.

Klantig och oallmänbildad, charmigt va?
/S

Försöker skaka av mig alla jobbiga känslor jag är överfull av nu..

Måste börja läsa en hemsk bok och skriva ett arbete om den - igen. När vi kommer tillbaka till skolan ska vi börja med ämnet kvinnomisshandel, mår bara illa av tanken. Hur mycket kommer jag inte att gråta då? Jag vill verkligen inte. Jag försöker njuta av den här praktikperioden och bara låta dagarna gå, men det är svårt.

Inatt drömde jag om att jag vaknade och såg honom i rummet. Jag kommer nog aldrig att sluta drömma det och jag kommer nog aldrig sluta vakna i panik när jag hör något som smäller utanför. När det blåser ute ligger jag i sängen längst bort i rummet och är hel spänd och försöker anylisera varenda ljud som hörs.
Eller som när det ringen på dörren och jag inte kan öppna. Dörrar kommer alltid vara min svagaste punkt, jag kan inte öppna. Det är så himla skönt på praktiken att man ser genom dörren vem som står där.

Jag vill inte tänk tillbaks och minnas min rädsla, jag vill komma ihåg så mycket annat. Jag vill inte minnas alla sömnlösa nätter och alla ångestattacker. Jag vill minnas när jag skrattar och drar efter luft och nästan viker mig på mitten eller när jag bara sitter och ler för att allt känns så bra.

Jag vill verkligen framåt, det vill jag.
När jag sprang ut från hans dörr för sista gången med tårarna rinnandes och pulsen skyhög, då trodde jag aldrig att jag någonsin skulle kunna känna mig fri igen. Jag trodde att jag var fri då, att alla kände som mig. Hur sjukt är inte det? Att tro sig känna sig fri när man bokstavligen är inlåst i en lägenhet. Min frihet var då att få komma till skolan och se allas ansikten, idag är skolan en av mina icke friheter, jag måste gå i skolan för att ta studenten. Förr så gick jag till skolan för att jag kände mig fri där, för där var inte han och vakade över mig om man bortser från många tillfällen som han gjorde det då.
Jag blir så jäkla deprimerad när jag tänker på hur jag levt, hur jag har slösat med mitt värdefulla liv. Jag visste inte bättre då. Och vilka jäkla djupa ärr jag fått av det här. Det är också sjukt att jag ens säger idag att jag är glad att jag lever, för det jag blivit utsatt för kunde ha slutat på ett helt annat sätt.
Som alla gånger jag faktiskt trott att det var mina sista sekunder i livet och så har han släppt, det borde ingen människa behöva uppleva. Att tro att det är ens sista sekund.

Jag kämpar för allt jag är värd. Varje dag som jag inte gråter är ett steg i rätt riktning för mig.
Nu är jag fri.
/S

Från den stunden man kommer till jorden är man oskyddad. Man är oskyddad för allt som kan ske, hemskheter och allt som kan få en att falla. Det är verkligen ledsamt när man tänker på hur en del männsikor lever. Och samtidigt tycker man själv att man har en jobbig livssituation. Man tänker nog sällan på hur omvärlden har det.

Att det finns ett ig i mitt betygspapper eller att min ständiga ryggsmärta finns, det verkar just nu så lamt. Att man bryter ihop och reser sig, men tänk de som faktiskt inte reser sig igen.
Man är så jäkla dålig på att uppskatta det man har, för det finns ju där dygnet runt framför en.
För när det kommer till saken, så tror jag att de flesta faktiskt är glada att de är just dem de är.

Jag hoppas att du kommer till ett bättre ställe där tyngndnen kan lyftas bort från dina axlar.
/S

Hade körlektion med körskolan i eftermiddags och när fem minuter av lektionen gått så fick jag en jäkla tant i häcken på bilen. Känns ju iallafall skönt att skriva att det absolut inte var mitt fel. Hon tog för givet att jag skulle svänga i en korsning där jag hade väjningsplikt fast det kom bilar. Virriga tanter, säger jag bara.
Fast det absolut inte gick fort så var det helt klart en otäck känsla.

Sitter just nu och skrattar åt Vänner, så jäkla underhållande.

Imorrn ska jag försöka fixa lite välbehövliga saker. Plugga teori, matte och kanske knalla bort till gymmet.
Jag vill så gärna flytta hemmifrån, på tal om allt. Ingen som skulle klaga på min musik, höga volymen på tvn, öppna fönster, min röriga garderob och jag skulle slippa gömma allt som är ätbart.
Det måste vara jäkligt ensamt att bo själv? Och att tvätta, äta, laga mat och städa själv.
Blir nog kvar i mitt fyrkantiga rum ett tag till, men ibland skulle jag bara vilja ha eget.

Vad ska man hitta på nu då?
/S

Igår kväll efter att ha skrattat åt solsidan kände jag mig sådär låg igen.
Försökte somna i evigheter, låg och stirrade in i väggen. Vaknade av alarmet vid klockan sex, sminkande mig och fixade håret. Satte mig på kistan i hallen och började gråta. Tvättade av sminket och drog på mig den gröna tröjan, sjukanmälde mig och la mig på soffan och somnade.
Ibland har jag sådana dagar, när allt känns motarbetat. Och då är det bäst att jag går och lägger mig igen, för de mornarna är hemska.
Nu känns det okej, inte helt bra men okej.

Imorrn är det en ny dag, men först måste jag ta mig igenom den här.
/S

Jag har tänkt på en sak, jag är den enda i min familj som inte bär glasögon dygnet runt. Jag försöker att använda mina läsglasögon, faktiskt. Just nu sitter de inte framför ögonen, de hamnade på hårfästet istället. Ibland är de mer i vägen än vad de gör nytta.

Skulle kolla på oth men det laggade sönder så blev kvar här. Fått vänta en hel vecka och så sviker vårt jävla internet mig...
Jag har tråkigt.

Igår blev det utgång, dock inte så spårat som planerat, ja jag vet. Man skriver inte så. Jag skrattade väldigt mycket och dansade sprättigt och psykopatiskt, precis så som det ska vara? Däremot spårade mitt undermedvetna ganska så rejält, undra vad sjutton jag tänkte på när jag lämnade lägenheten och promenerade bortåt. Ingen skada skedd dock. Livet är ingen film som man kan pausa om det inte går som planerat. Jag tog mitt förnuft till fånga igår kväll, men det kommer ju fler kvällar där galenskapen är hög.

Vaknade av fest/bakis lukten i rummet, hade lust att smälla upp fönstret men klokt nog gjorde jag inte det.
När jag vaknat till så fick pappa glatt köra mig till badhuset där jag fick agera badvakt åt mina rara små kusiner. Fast det var alldeles kvavt och varmt så skrattade jag åt dem när de plaskade runt. Hur trött och slut man än är kan man inget annat än att le åt dem.
Sen bärde det av mot ridskolan, hade stalljour. Fick som sagt någon allergi chock på armen, svider inte lika mycket nu som tur är. Mögligt hö kan aldrig vara trevligt.


Saknar för övrigt min kära vän effe.

För det blir lätt så när man har praktik, tiden bara rullar iväg. Går ju på helt andra tider och sen ska man ju hinna bara vara också. Imorrn går jag 7-13, sen körlektion och stallet på kvällen. Den dagen lär ju bara skena iväg. Har bra tider annars nu i veckan, skönt! Tis&Ons kväll, Tors&Fre 8-16 eller något sånt.

Har börjat fundera på tatueringar också. Är så grymt sugen på att göra den där på skulderbladna nu. Men har satt en gräns nu, faktiskt. Nästa ska inte göras fören jag faktiskt fyller arton år. Får lite abstinens av tanken, men så är det bestämt. Beroende framkallande, absolut.

Vet inte om jag överhuvudtaget har skrivit något vettigt alls i det här inlägget?
/S

Efter att bokstavligen ha rullat och grävt i mögligt hö så har jag fått en allergi(?) chock, har röda utslag på armen och de svider som rena varma helvetet gör.
Satan i gatan vad ont det gör.
Tycker synd om mig själv för sjutton vad jag avskyr mögligt hö.
/S

Har mitt personlig brev klart nu, nästan. Har lite till att trixa med innan jag är nöjd.

Förutom att jag red i morse har jag inte gjort något vettigt alls. Ikväll äre utgång som gäller, men vad fan ska jag göra tills dess?

Även om jag saknar alla barbackaturer så är det annat som spökar nu..

Jag har en okontrollerbar och obotlig längtan som jag inte vet vad jag ska göra av. Huvudet snurrar och förvirringen är alldeles för hög.
Den här gången handlar det inte alls om hästar.
Det är så att jag inte orkar känna efter, försöker bara att sätta den ena foten framför den andra och försöka hitta något att ta stöd på, för framåt måste jag väl?
/S

När jag kom innanför vår blåa dörr idag så var jag glad, sådär busigt glad. Jag skrattade åt mig själv och allt annat. Jag övningskörde in till sjukhuset, känner mig så jäkla duktig. Efter att fått rensa skallen lite så kändes saker och ting lättare.
Idag har det vart en bra dag och kvällen fortsätter nu.
/S

Jag har fått en blod nagel, för första gången och jag kan säga er, att det är inte skönt. Känns som att nageln ska ramla av i varje steg jag tar. Jag fick en snilleblixt(?) och sparkade på en sten som jag skrivit om, trodde att det bara skulle bli något blåmärke, men stackars min lilla tå. Ibland är jag bra klyftig.

Har för övrigt lärt mig hur en torktumlare fungerar och även upptäckt att soffan på praktiken är fullt duglig till att sova en timma på.
Får ångest när jag tänker på att jag måste tillbaka till skolan, alla borttappade böcker och det där jäkla ig:et.....

Min dag har vart rätt bra känslomässigt, har skrattat massor igen.
Det är verkligen skönt att få vara glad.
/S

Känner mig låg.
Har skrattat idag åt allt möjligt men ändå, när jag kommer innan för vår blå dörr så tar tankarna över. Det ska bli skönt att få rensa skallen imorrn. För imorrn får jag en timma att göra det, det tackar jag för.

Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill så gärna.
Men jag kan inte.
Tankarna dyker upp i huvudet hela tiden, om och om igen.
/S

Idag är jag en riktig hurtbulle, som man säger. Började praktiken vid sju, red Trollet efter, gick ut och gick med Agge&Murvel och drog efter det upp till gymmet. Tänk om jag hade den här energin varenda dag!

Vet inte om jag har gjort ett velsamt beslut, om att leta vidare. Jag vet inte. Orkar verkligen inte vela fram och tillbaka. Jag vill ha den där verkliga wow-känslan-att-den-här-hästen-vill-jag-ha. Visst klickade det men jag vet inte, är så mycket annat som ska stämma. Blir så less på att det aldrig går hela vägen. Alltid två visningar - sen stopp.

Det måste ju finnas någon? De säger ju att det finns en kille för alla, borde inte det gälla hästar med?
Fabian i gatan vad jag saknar käraste Robin. Jag blir så ledsen för jag vet att han var den med det. Just nu tvivlar jag på allt.

Behöver en knugg i rätt rikning, igen.
/S

Tredje inlägget? Men har så grymt tråkigt.

Fick lite smått panik när jag kom hem från praktiken förut, hade så jäkla mycket saker i huvudet. Kände mig alldeles låg, så tog mp3n och stack ut och sprang med hög musik skrålandes. Det var riktigt skönt, har i för sig taskig kondis men själva grejen, att ut och springa. Jag trivs med det.

Jag är sällan ute själv i mörkret, avskyr det. Konstigt nog var jag inte helspänd. Ibland är jag starkare och ibland är jag osäkrare.
Så onödigt inlägg, men så kan de bli ibland.
/S

Gör jag? Ja, förut gjorde jag nog det.
Kunde verkligen inte räkna ut ur länge sen den första sommarn framför kassan var. Min bror fick räkna ut det åt mig, vilket år det var. jag har fortfarande inte kommit fram till hur många somrar det är. Tre? Fyra? Logiskt tänkande stod aldrig på min lista.

Har vart jäkligt duktig idag, har ringt och pratat med en viktig person som jag ska skicka något form av cv/brev till. Har även ringt och fixat mig en för jäkla fin referens.

Har inte gjort ett skit den här förmiddagen, tänkte ut och springa men icke. Mensvärk är så jäkligt, tycker lite synd om mig själv. C-F är inhandlade nu iallafall, snälla, rädda min dag!



Hade jag haft körkort nu så hade jag utan tvekan åkt till käraste stugan i Norge. I sommar lär någon få göra mig sällskap upp, sju timmar ska jag tvinga någon att sitta vaken bredvid mig. Upp ska jag iallafall.

Fortsätter att ta en dag i taget och att inte känna efter så mycket.
/S

Idag känns det mesta bättre, även om jag inte försöker att känna efter. Blev väl inte allt för glad när jag vaknade sju minuter över åtta och minutrarna efter det upptäckte jag att jag hafr besök. Trodde att cyklo-f tabletterna skulle rädda min dag, men icke. De gick ut 2010 08, de jävlarna. Behöver ta mig till apoteket..



Ser inte ut som att det blir någon Arvika för oss i år. De hr tydligen bestämt sig för att satsa på dansband och synth. Suck! Vi får väl se vart det bär nu, mot p&l kanske?

Måste ta tag i dagen, har suttit här och degat hela morgonen. Ge mig motivation..
/S