Idag är en sådan dag som jag är less på precis allt.
Ibland funderar jag på om jag verkligen ska ägna tid åt hästar, det går ju ändå bara i botten hela tiden.. Jag sa förut idag, "går hon inte igenom så lägger jag av". Jag har ställt in mig på det värsta. Men jag lär ändå inte lägga av. Men just nu känns det som att det kvittar för jag är så fruktanvärt trött på alla motgångar jag får. Kommer turen tillbaka? Iband tvivlar jag.

Ibland eller rättare sagt idag så tvivlar jag också på mig själv.
Skulle jag må bättre av att inte bo i huset med den gröna balkongen? Just nu känner jag mig bara så jäkla värdelös. Jag har alltid kommit bra överens med min mamma men nu får hon mig att känna mig värdelös och så jäkla otillräcklig.
Jag vill bara skrika.
Jag vill bara härifrån.

Jag känner mig fast i något som jag absolut inte trivs i.
Ovetande.
Är det här rätt plats för mig?
Ska en person få mig att tvivla på allt som jag trott på förut.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva för att det ska kännas bättre. Jag vill bara grina åt allt, men vad finns det att grina åt? Osäkerheten att bryta sig loss, rädslan att bli ensam eller bara känslan av otillräcklighet.
Jag är i behov av någon slags trygghet.
Men vart finns den och hur når jag den?

Jag vill någonstans här i livet men jag är alldeles för vilsen för att hitta dit, idag.
/S