Tretton jävla timmar.
Nu ska jag sova.
/S

Ibland är det fint att leva. Min lediga fredag innehöll mycket av det goda. Först en ridtur mellan skurarna, hon var super härlig idag. Sedan så blev det tjurskalle hemma hos P med henne och A&R tillsammans med gott. Vi kasta oss sedan i poolen, Anna var mest fotograf och åskådare. (Stavas det så?)
Sen så framåt eftermiddagen så drog jag mig till sällskapet och jag bestämde glatt att vi skulle kolla ikapp på grey's. Rart som det var så fick jag ju som jag ville.

Jag har nog vart med om mitt galnaste samtal idag. När jag pratade i mobilen, i poolen så hann P på den korta tiden knyta upp mina trosor och hon knöt fast mig i R och henne själv. Plus att hunden slickade mig i ansiktet samtidigt.

Vi hade det härligt i poolen. Det var mest "Jag vill ha mina trosor!", "Vilka vassa ben du har!", "Nu druknar jag!", "Sluta pilla mig i röven!" och "Jag tappar min bh!".

Försöka sova? Börjar 07:45 imorrn..
/S

Drömmar är otäcka.
Drömde att jag och Sofia var ute och galopperade på en skogsväg på sommaren, men skogen slutar och vi kommer ut på en stor äng, ser det ut som först. Men det är vitt, det är tunn snö och jag upptäcker att det hovarna landar på blänker. Jag gör halt och tittar bakåt, "Sofia, är det här en sjö?". Och så vaknar jag.

Tänk vilken vidrig dröm det kunde ha blivit. Jag avskyr att vara på is.

Inatt sov jag nästan tolv hela timmar och det var rusktigt skönt. Men måste nog skärpa mig lite? Vissa nätter sover jag bara fem-sex timmar och andra sover jag såhär länge. Visserligen har jag sommarlov, men jag jobbar ju ändå.



Imorrn är jag ledig, jisses så skönt! Sen hoppas jag att helgen går super fort, för jag jobbar hela jäkla helgen. Missar Saras födelsefirande och det är så himla synd, hade behövt komma ut och se lite andra ansikten. Och inte bara de som dreglar och snorar.....

Juste, rubriken ja. De har höjt eller ska höja latmansåren till hela 69 jäkla år. Så ja, jag har ungefär 50 år kvar att arbeta. Tack för det!
/S

Jag behövde inte oroa mig. Även om jag gör det. Oro är nog fel ordval, men kommer inte på något annat.
Hör, men lyssnar inte.

Idag var det ingen rolig dag på jobbet. Jag skrattade vid fel tillfällen, höjde rösten förskräckt vid fel tillfälle. Skulle jobba till ett, fick vara kvar till fyra. 

Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad. 
Gå över en gräns, jag ska bryta mig ut.
Jag älskar dig så, som att vara beväpnad.  

Väntar på Sofia, vi ska ut och rida. Efter det så ska jag och Agge ta ett kvällsdop på en ny spännande strand, om vi hittar dit..
Åh, jag har ont i huvudet.
/S

Sluta. Sluta. Sluta. Sluta.
Jag är nog dum i huvudet, eller åtminstonde för dum för mitt egna bästa.
Eller?
Tvekar och tvivlar.

Jag vet inte vad jag ska göra med mig eller dig.
Jag hör, men jag lyssnar inte.
Orden väger för lite i min tunga syn på det hela.
/S

Så ta av dig skorna. Ta av dig skorna.
Vilken hemsk låt! Och ännu värre är att den är fem- sex minuter lång. Ta av dig skorna. Ja jag förstod det. "Låtar vi minns". Jag kan varenda låt utantill nu.

Idag var det rätt så roligt på jobbet. Men man blir ju verkligen som man umgås.... hehe.


Nu ska ni få höra! (läsa?)
Idag jobbade jag 6:45-13:00. Helt okej, men den där extra morgon kvarten är jobbig när man är morgontrött..
Imorgon: 7-13, på en super läskig avdelning.
Torsdag: 16-20
Fredag är jag ledig! 
Lördag: 6:45-16:15 som är det absolut tristaste passet, suck. Men OB!
Söndag: 7-20 som är det absolut träligaste passet.

Måndag: 6:45-13
Tisdag är jag ledig!
Onsdag: 16-20
Torsdag: 16-21
Fredag: 7-13 och direkt efter jobbet så åker jag till Arvika!
Lördag och söndag är jag ledig och dessutom i Arvika.

Måndag: 16-21
Tisdag: 16-20
Onsdag: 7-13:15
Torsdag och Fredag är jag ledig!
Lördag: 6:45-16:15
Söndag: 7-21

SEN ÄR JAG LEDIG TILLS SKOLAN BÖRJAR!

Nu har jag den bästa delen kvar, rätt så många kvällar och korta pass. De där två helgerna plöjer jag igenom med lite ångest, men de fixar jag ju.

Jag är rejält less på det här nu, men sista spurten nu. Le och vara trevlig, det är så man klarar sig. Det är ju ingen hemlighet att jag skenar ut till bilen, drar upp volymen på musiken på högsta och njuter av att få köra hem.

Nu ska jag göra absolut ingenting fram till klockan fem, då ska jag till stallet och pussa på Dina. Sen blir det Falk med sällskap!
/S

Den filmen var länge sedan jag såg, faktiskt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, med vad. Känns som jag har hur mycket som helst att skriva. Men har jag verkligen det?

I lördags jobbade jag, hela dagen. Det pendlade mellan dötid på balkongen med fika och total katastrof. Två katastrof tillfällen och jag var själv, helt själv. Stackars mig. Fick nog högt blodtryck, som de andra skulle ha sagt. Efter jobbet sov jag en stund, sedan tömde jag första glaset och skenade iväg till Murvel som var bakis och för övrigt fyllde arton år. Nästan hela ligan samlades och vi (speciellt jag) hade så himla roligt. Jag drack och blev bakis, eller vänta. Spola tillbaka. Eller nej, ni behöver inte veta.
Vaknade på söndagen, bakis. Bäst av allt, att inte vakna upp själv. Att vakna och någon ligger bredvid. Tro det eller ej, men söndagen spenderades framför tvn, till golf. Jag halv sov nog mest kanske. Men golf, ja.

På eftermiddagen hämtade jag upp Agge, vi åkte till spåret och pratade, välbehövligt! Spåret var påfrstande, mitt tunga huvud och mina släpande fötter gjorde det inte dirket lättare. Jag åkte upp till min fina donna och longerade henne, hon var busig och glad. Efter det kollade jag på film och hade det bra, med sällskapet. Är sällskapet nog kryptiskt? Han tyckte att Harry var mer passande, men jag menar Harry? Det blir ju mer Hajy när jag säger det. Funkar helt enkelt inte.

På begäran så ska jag ha ett kodnamn till mitt andra sällskap. Jag hade tänkt döpa honom efter Joel Kinnaman: JV eller kanske Ronald? Jag kommer (tragiskt) roligt nog döpa honom efter världens otäckaste låt. Lite komiskt ändå, kanske? 
Tiptoe Through the Tulips med Tiny Tim.

Jag gick och la mig i morse, klockan sju. Vaknade vid tio i fyra.. Jag har aldrig någonsin sovit så långt in på eftermiddagen. Jisses.
/S

2011-02-07 @ 10:28:03
Igår kväll efter att ha skrattat åt solsidan kände jag mig sådär låg igen.
Försökte somna i evigheter, låg och stirrade in i väggen. Vaknade av alarmet vid klockan sex, sminkande mig och fixade håret. Satte mig på kistan i hallen och började gråta. Tvättade av sminket och drog på mig den gröna tröjan, sjukanmälde mig och la mig på soffan och somnade.
Ibland har jag sådana dagar, när allt känns motarbetat. Och då är det bäst att jag går och lägger mig igen, för de mornarna är hemska.
Nu känns det okej, inte helt bra men okej.

Imorrn är det en ny dag, men först måste jag ta mig igenom den här.

Det där skrev jag den sjunde februari, i år. Jag minns ännu den morgonen, jag hade svårt och somna efter ett sms som jag fått. Inte alls något negativt egentligen, men tillräckligt för att få mig att känna mig ledsen. Det var från han som var så spännande. Jag minns den natten, hur jag vred och vände på mig. Och morgonen, hur jag släpade mig upp, tittade upp och suckade. Sminkade mig och kände hopplösheten, den gjorde mig så svag. Jag grät och mamma sa att jag antingen får bita ihop eller sjukanmäla mig. Jag såg mig själv i spegeln, en suddig bild av mig själv för tårarna i ögonen. Jag såg utsliten ut, jag såg mig själv som misslyckad. Jag la mig igen och när jag vaknade så började jag städa, i massor. För att hålla tankarna borta.

Dagen efter när jag mötte ansiktet på personen som skickat smset så kunde jag inget annat än att le. Fast min besvikelse. Vi skrattade och det där smset vägde tygndlöst, jag hade överanyliserat, som vanligt.

Jag hade sådana dagar då, alldeles för ofta. Jag vaknade och kände att hela världen motarbetade mig. Jag har inte haft en sådan dag på otroligt länge.

I månad februari mådde jag inte särskilt bra, men nu gör jag det. Jag är lycklig.

Men man kan läsa mellan raderna om honom. Hur han omedvetet fick min vardag att gå ihop. Hur han log när jag kom och hur han log när jag gick. Hur han fick mig att skratta. Och det gör han fortfarande, men nu medvetet.

Förmodligen fattar ingen vad jag skriver om, vilket känns rätt så skönt ändå. Eller jo, mina närmsta vänner läser nog och förstår. Det gör inget, de vet allt från början - till nu.


/S

Sitter nu här hemma, har stallet och allt annat klart. Red på eftermiddagen och ibland kan det faktiskt vara skönt att ha kvällen fri såhär. Hade tänkt hitta på något, men nä. Jag är bara sugen på att vara ensam och vara här hemma. Jag ska för första gången på länge, vara hemma med vilja. (Fast det finns ju förstås en anledning till det.. hehehe..) Det kan ni suga på!

Jobbade idag 06:45 - 13:00. Men kom inte därifrån fören typ vid klockan två. Fixade delegering så nu ska jag skrämmande nog börja att dela ut piller. Men det ska nog gå bra, hoppas jag.

Nä, ska man kanske dra hem någon bra film? För det är verkligen inget bra på tv ikväll..
/S

Tatuerings abstinens? Jajamen.
Har nu åtta olika tatueringas motiv som jag vill placera på min kropp. Alla de ska dit, men det får ta den tiden det tar. Åh.
Studion har semsterstängt till den 29/7 nu, direkt efter det ska jag kliva in där och boka en tid, eller två antagligen... Eller om jag kör två stycken på samma sittning.

Annars lever jag och står i, eller jobbar och står i. Det roligaste på dagarna när jag jobbar är antagligen när P kommer gående i korridoren när vi väntar på matvagnarna. Men ja, det går bra men är fruktansvärt segt. Jag lever gott på alla komplimanger jag får iallafall, de är så rara de!

Imorrn jobbar jag fyra-åtta (SKÖÖNT) och efter det så ska jag och Rebecka ut och galoppera. Kan vid något svagt tillfälle ha lovat att hon ska få bestämma farten. Blir nog en blandning av Rebecka-tant-galopp tur. Inget negativt med det inte!

Resten av dagen ska jag spendera i stallet och sedan blir det en Falk kväll med sällskap!
/S

Bitterfitta. Det är vad jag är ikväll. Jag grälar och blir irriterad.

Jag ska inte skriva med honom, jag blir bara arg.
Jag ska inte prata med honom, jag blir bara arg.
Jag ska inte titta åt honom, jag blir bara arg.
Men hur i helvete ska man kunna le och vara trevligt när det bara kokar i en? Jag blir galen, frustrerad och förbannad.

Men snäll som jag är så lyssnar jag och fortsätter och lyssnar, hur arg jag än blir.
Hade hoppats att jag skulle slippa de gnälliga meningarna lite längre..
GODNATT..
/S

Funderar på att knalla hemåt och tvätta bort sminket och lägga mig i sängen. Lägga tankarna åt sidan, ta en dag i taget. Är förbannad på mig själv, varför låter jag känslorna ta överhand?
Man kan inte ändra på en annan människa.
/S

De här bildena är båda från 2006. Nästan precis fem år sedan. Var jag bara tretton år där? Om jag räknat rätt. Jag tyckte att jag var så vuxen, så stor. Jag tyckte att jag var värdelös och överviktig. I själva verket har jag aldrig vart smalare än vad jag var då. När jag tittar tillbaka på bilderna så ser jag hur otroligt smal jag var, men det såg jag inte då? Jag var trotsig och trodde att jag kunde allt själv och bäst. Men samtidigt gnodde känslan av rädsla i mig, att bli ensam kvar.

Sjuan var nog mitt bästa skolår. Åttan var kass. Nian var min väg tillbaka, till livet. Jag minns allt det osäkra och alla tårar, men på alla bilder ler jag. Jag ser lycklig ut.




Sommaren till sjuan - Sommaren till trean. Vi håller ihop ännu. Vi skrattar precis som vi alltid gjort. Vi berättar hemligheter precis som vi alltid gjort. Vi delar saker, precis som alltid.
Fan vad nostalgisk jag blir. Från tretton år till arton år. Vi har blivit myndiga, vuxna.

Jag sitter i soffan i vardagsrummet, jag har underbara vänner, en fin häst och hund, bil och körkort, jag tar studenten om ett år och snart ska jag iväg till jobbet. Jag är lycklig.
Jag trodde, sorligt nog aldrig att jag skulle lyckas såhär i livet. Jag trodde att jag skulle stupa tidigt. Men jag fick en nystart och idag mår jag bra.

Jag är lycklig över att alla har ställt upp för mig. (Nu kommer tårarna..)
Åh, vad jag kan bli känslig ibland! Men jag vill på något sätt uttrycka mig, så att folk förstår hur mycket det betytt för mig. Hur mycket allt och alla har hjälpt mig. Förstår ni det?
Puss på er!
/S

Finns en sak som rör sig i huvudet nu.
Jag blir alldeles rastlös, förvirrad. Måste koncentrera mig på att ligga still, att andas in och ut. Att behålla lugnet.

Jag ska snart jobba. Kommer bli tokig. Får inte tanken ur huvudet.
Undrar om det bara är i mitt huvud den tanken rör sig.

Vill så gärna slå numret, ringa. Vill inte känna mig påstridig.
/S

Jag är arg på mig själv. Igår körde jag lite för vilt, lite för fort och lite för okontrollerat. Alldeles för fort över ett fartgupp och alldeles för nära ett djupt dike.
I vinter kommer jag att bli tvungen att ställa av min bil. Eller lära mig att köra tryggt. Sistnämda kanske?


Idag ska jag jobba, 16:30-20:45. Efter det ska jag hem och äta och byta om för att sedan åka till min favorit där uppe i skogarna, Dirty Diana. Hade tänkt att vi skulle rida lite på gärdet.

Ska när jag har piggnat till gå över och städa lägenheten lite. Sen fördriva tiden?
/S

Att man kan bli så löjligt glad över ett sms. Ett kort sms från rätt person, i rätt ögonblick. Lycka? Något sånt.
Nu borde jag kunna somna lätt iallfall. Imorrn är jag ledig, också!
/S

Jag insåg när jag idag vaknade väldigt utvilad att jag har sovmorgon resten av veckan. Idag, imorrn, torsdag, fredag, lördag och söndag. Kan det bli härligare?
Ja det kan det.
För igår insåg jag något, när jag låg i soffan i lägenheten med sällskap. Jag insåg hur otroligt roligt jag hade och hur lätt det var att skratta. Jag har nästan jämt satt mig i kategorin "trasig människa" och alltid tyckt att det vart fruktansvärt negativt. Men igår kände jag mig så hel jag kan bli. Efter en bra kväll när jag vaknar så har jag oftast tappat den känslan, men imorse när jag vaknade så hade jag kvar den känslan.

Jag mår bra. Jag trivs med tillvaron. Jag trivs med livet.
Idag har jag ingenting att göra fören ikväll klockan åtta och det känns bra!

Och ännu bättre känns det att jag har fått lönebesked och min timlön chockade mig rejält kan jag säga. Fi fan vad jag är glad idag!
/S

Om jag stänger av tankarna för en stund så kan jag med gott samvete skriva; jag är nöjd med tillvaron.

Om jag bortser från att jag inte sova något alls i natt, att jag höll på att somna på jobbet flera gånger och att jag saknar en person som alltid kan få mig att skratta. Men annars, så ja. Jag är nöjd.



Inget funderande idag. Har nog mest gått runt med ett leende på läpparna och ja.. gäspat också då..
/S

Ligger i den sköna soffan tillsammans med min kära hund, vi (jag?) lyssnar på Soran Ismails, världens sämsta bloggjävel ni vet. Han är inte så rolig, faktiskt.. Men ibland får man till det ändå.

Okej, hon gick inte in i transporten idag. Efter att jag såg Anna's kommentar så blev jag arg på mig själv. Varför ska jag hela tiden nedvärdera mig själv för? Att hon inte går in i transporten beror ju inte på mig, inget personligt iallafall. Kära nån, det är en häst och hon har väl bara bestämt sig för att testa oss till max.
Så nu: Fixa om transporten så hon inte kan slå upp massor sår och kolla upp olika träningsmetoder och testa igen. Ställer in träningen på tisdag och börjar nu från början, precis som vi gjorde med ridningen.
Någon gång går hon in.

Ikväll ska kvällen spenderas med lite vänner och imorrn ska jag ta mig en välbehövlig sovmorgon. Imorrn är det söndag, då ska jag ladda om och få in lite positiv känsla i mitt huvud.
/S

Suck.
Tre och en halvtimmes lastträning har resulterat blåsor i händerna och blåmärken på kroppen min men ingen jäkla häst stående i transporten. Fanskapet gick inte in. Jag blir ledsen av att skriva det, hon är egentligen inget fanskap, hon är min fina rödhåriga häst som jag annars avgudar. Men idag var hon för jävlig. Det fungerar inte att vänta ut henne, att jaga in henne eller ge på henne. I nya transporten så slog hon dessutom i huvudet och har nu fula sår. Så nu ser hon alltså förjävlig ut rent ut sagt..

Känns förjävligt att vi var tvugna att ge upp. Vi gav upp. Känner mig värdelös. Jag får inte in min egna häst i transporten. Vad fan ska jag göra? Jag har inget svar på det iallafall..

Imorgon ska jag smörja hennes sår och ta en ridtur. Ikväll hoppas jag på sällskap.
/S

Hemma i huset så blir jag arg och skriker, här hemma blir jag ledsen och gråter, här hemma tappar jag känslan och känner mig alldeles apatisk.
Maktlöshet.
I lägenheten så känner jag mig ensam, här känner jag mig kvävd.

Jag blir så arg.
Hästen har krånglat med lastningen, sist tog det en och en halv timma innan hon tillslut hoppade in i transporten. Min mor säger "att vi tar det som det kommer" och visst har vi gjort det för någon lastträning har det inte blivit. Det har blivit uppskjutet och på något sätt så har det vart skönt men nu måste vi iväg och då måste hon gå in. Jag målar fan på väggen och jag är mycket medveten om det, men så är jag. Imorrn ska vi ta tag i det och lastträna och jag har mått dåligt över det ända sedan vi bestämde dag.
Det är ett jätte problem för mig just därför att jag är i det här beroden av hjälp. Skulle jag kunna lösa det hela själv så skulle det inte vara något som oroade mig alls. Men nu känner jag mig maktlös och då blir jag frustrerad..



Ännu en gång sitter jag och lyssnar på Melissa Horn..
Den här gången skulle jag vilja veta vad jag ville med mitt liv...
/S

Sitter i en tyst lägenhet och lyssnar på Melissa Horn. Skullei annars fall njutit och och tanken på att inte behöva gå hem hade vart njutningsbar. Men inte ikväll. Jag ska snart släcka lamporna här och knalla hemåt, till vårt hus.

Ditt jävla sabla pucko. Lär du dig aldrig? Suck.

(inte världens smickrande bild men är det mys-time så är det.)
/S

Får lite smått kanske sådär halvt panik. Har insett att mina dagar just nu är ganska så långsama och meningslösa och att jag har glömt att njuta av det. Får lite ångest över att jag börjar jobba på onsdag och det känns som att mina veckor kommer gå dunder snabbt nu när jag ska jobba. Jag kommer att missa så mycket? Men ändå, just nu känns det lite som att jag slösar min tid? Jag är ju rätt rastlös person av mig. Fungerar inte riktigt att gå hemma såhär, behöver den där sociala biten varenda dag. Just nu skrattar jag mest åt knasiga saker och det börjar märkas att jag går min familj på nerverna när jag bara skrattar, skrattar och är tjurig. För just nu är jag antingen tjurig eller så skrattar jag. Så fort jag träffar någon av mina vänner så maler jag på som en jäkla energi människa. Behöver verkligen den där sociala biten som skolan ger mig i annars fall.

Se nu maler jag bara, bara massa onödigt trams? Ja kort och gott, jag är en social människa. Så att, det jag ville komma fram till med lite kortare meningar var att det kan vara bra för mig att börja jobba nu, så jag kan få vara social. Så jag inte blir tokig..

Jag intalar mig själv att jag har tok bra tider, antingen jobbar jag 7-13 eller 16-21. Och ja, det är ju fan as härligt. Tror inte riktigt på mig själv, tror att det kommer bli piss jobbigt. Men va sjutton, det kommer gå bra. Men framförallt, jag tjänar ju för sjutton pengar. Jag kommer att få lön. Åh, vad härligt.

Imorrn: sovmorgon, försöka byta bort en delad tur, sjukhuset, sola(?), stallet och Johan Falk.

Har hört att jag är snål med bilder? Ska väl försöka skärpa mig.



Att få veta att en ruskigt snygg kille är gay som man har spanat på lite i smyg, det känns ungefär som att bli kliven på tån av en rödhårig donna. Smärtsamt och frustrerade..?
/S

Har sen sist hunnit med mycket, för mycket?

Har spenderat tid i stallet, guldsporrarna, blivit bränd i ansiktet, sovit alldeles för mycket och för lite, pressat i solen och igår var jag i stora staden också. Jag är fortfarande trött?
Märks sorligt nog att man är ifrån landet, pinsamt.. Hade ansiktet limmat mot fönstret när vi åkte runt i Stockholm och hela tiden "titta där!". Facinerad? Bara förnamnet. Såg allt vad en människa kan se, tycker iallafall jag. Under en bråkdels sekund så var jag sugen på att flytta dit, till staden där allt händer? Men insåg ganska fort att den staden inte är något för mig. Fast jag satt bredvid och hade noll kontroll över bilen så var det ändå jag som skrek och suckade åt alla, va de inte invalider så var de psykopater hela högen..

Min far som körde sa att jag skulle få magsår av att hålla på att irritera mig över alla och deras missar som de ständigt gör. Sant? Ja antagligen. Inga magsår fick jag inte men huvudvärk och tröttheten var total. Stackars mig. Jag har kommit fram till att jag inte kommer att flytta till en sådan stor stad, tyvärr.

Om man kör till och från Stockholm två gånger om dagen i 365 dagar så förlorar man väldigt mycket pengar. Nytt för mig, men där uppe (nere?) så får man betala avgifter för att köra? Skumt, men antagligen rätt så smart..

Har för er som vill veta inte sminkat mig sedan midsommar, så ikväll blir det smink och lite alkohol!
/S