Konsten att inte bryta ihop.

Suck.
Tre och en halvtimmes lastträning har resulterat blåsor i händerna och blåmärken på kroppen min men ingen jäkla häst stående i transporten. Fanskapet gick inte in. Jag blir ledsen av att skriva det, hon är egentligen inget fanskap, hon är min fina rödhåriga häst som jag annars avgudar. Men idag var hon för jävlig. Det fungerar inte att vänta ut henne, att jaga in henne eller ge på henne. I nya transporten så slog hon dessutom i huvudet och har nu fula sår. Så nu ser hon alltså förjävlig ut rent ut sagt..

Känns förjävligt att vi var tvugna att ge upp. Vi gav upp. Känner mig värdelös. Jag får inte in min egna häst i transporten. Vad fan ska jag göra? Jag har inget svar på det iallafall..

Imorgon ska jag smörja hennes sår och ta en ridtur. Ikväll hoppas jag på sällskap.
/S

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback