Hemma i huset så blir jag arg och skriker, här hemma blir jag ledsen och gråter, här hemma tappar jag känslan och känner mig alldeles apatisk.
Maktlöshet.
I lägenheten så känner jag mig ensam, här känner jag mig kvävd.

Jag blir så arg.
Hästen har krånglat med lastningen, sist tog det en och en halv timma innan hon tillslut hoppade in i transporten. Min mor säger "att vi tar det som det kommer" och visst har vi gjort det för någon lastträning har det inte blivit. Det har blivit uppskjutet och på något sätt så har det vart skönt men nu måste vi iväg och då måste hon gå in. Jag målar fan på väggen och jag är mycket medveten om det, men så är jag. Imorrn ska vi ta tag i det och lastträna och jag har mått dåligt över det ända sedan vi bestämde dag.
Det är ett jätte problem för mig just därför att jag är i det här beroden av hjälp. Skulle jag kunna lösa det hela själv så skulle det inte vara något som oroade mig alls. Men nu känner jag mig maktlös och då blir jag frustrerad..



Ännu en gång sitter jag och lyssnar på Melissa Horn..
Den här gången skulle jag vilja veta vad jag ville med mitt liv...
/S