Igår bröt jag ihop, totalt. Jag har nog aldrig kännt mig så där riktigt värdelös som jag gjorde igår, kraften rann ut och jag bara skrek, luften försvann och det kändes som jag sakta skulle kvävas. Jag orkade inte ställa mig upp, jag orkade inte att någon såg mig och jag ahde ingen livsgnista kvar, den försvann för några timmar. Jag bröt ihop igår för att orka med morgondagen, för att få gå vidare. Men jag orkar inte ändå, jag vill inte gå under - jag vill hålla mig på ytan. Vem som helst får läsa det här, det är fullkomligt frivilligt. Jag är trött på att folk ska gömma sig för verkligheten, det är dags att visa omvärlden vad som faktiskt händer. Idag är ett jäkla bra exempel för att gömma sig för omvärlden, jag orkade inte gå upp imorse med svullna ögon och mattheten i kroppen hindrade mig och vet ni vad jag sa när jag kom till skolan? Att jag hade försovit mig. Va fan sa jag det för? Jo för att det är lättast, det är den smidigaste vägen att ta. För vem vill visa sig svag inför andra? När ska jag någonsin släppa mitt pokerface? För man behöver faktiskt inte vara stark hela tiden. Det är okej att bryta ihop. Jag bryter ihop för att jag inte klarar av saker, jag gör det för att få ur mig all ilska och all förtvivlan. Jag skriker tills jag inte orkar mer, dagen efter så reser jag mig upp och går till skolan ändå. Vet ni vad det rätta ordet för det är? Styrka.

Ingen orkar bära på alla känslor hela tiden och aldrig stanna och andas. När jag inte orkar mer, när jag tappar andingsförmågan, då bryter jag ihop. För jag behöver det, fast jag inte vill - men det är starkt att orka resa sig upp igen.

Jag tycker om mig själv fast jag hamnar i svackor ibland, för det är okej. Jag är en stark person och jag vet att jag kommer klara det här.
Nu ska jag unna mig lite kvalitéts tid och åka upp till min häst.
/S

Jahaja, nu sitter jag åter här igen - helgen spenderades utan internet.
Precis, det betyder att helgen spenderades i käraste sommarstugan i läppe, vilket var väldigt mysigt! Jag, Rebecka, Anna & Paulina bodde där och ja, vad säger man? Skönt att få komma hemifrån! Vi har tränat på att slå "brännbolls slag med runt slag", stått på en brygga med höga vågor, (härlig känsla) spelat minigolf och jag vaaaaaaann! (: Vi har användt grillen flitigt och pengarna har spenderats på gott godis. Jag kan medela att det inte är sååå skönt att sova i skarven på en dubbelsäng, haha.
Jag ska sammanfatta helgen, med att den var härlig!

Jag ser faktiskt fram emot midsommar, dricka och dansa känns kockande, favorit i repris; kullen! Men innan dess har vi ju faktiskt skolavslutningen.

Var och kollade på två hästar idag - men ja jag är kräsen. Men egentligen är jag inte så jäkla kräsen, för jag vill bara ha en häst som jag fattar tycke för. Jag vill ha en "Robin Hood häst" fast som är typ 20 centimeter högre än vad min lilla ponny är. Är det alldeles för omöjligt? Aboslut, inte.

Sitter även och funderar på vad jag ska ha på min imorrn, antingen shorts med skjorta eller kanske en hög kjol? Jag blir galen på mig själv, jag blir galen på min självkänsla.

Två veckor kvar i skolan nu, lite smått ångest? Ja. Det ska bli så jäkla skönt med sommarlov, men får lite smått ångest över att jag faktiskt inte kommer träffa alla som jag träffar varenda dag. Jag menar, klart man träffar kompisarna, men allt annat folk som man träffar på då? Sluta tänk Sofie, sluta.

Jag ska njuta av den här sommaren som aldrig förr, med massor bra sällskap. Fan vad jag ska njuta, punkt.

/S

Jag vill så mycket med mitt liv, jag vill framåt. Det är så mycket jag vill få gjort, så mycket att se. Jag vill förändras folks syn på saker, jag vill beröra. Tänk om jag skulle skriva en självbiograf? Heter det så? Tänk om jag fick skriva en bok om mitt liv, blotta mina tankar för att beröra och insperera andra. Jag vill ta fram dammet under mattan och visa det för alla så de kan se, så de kan se med egna ögon. Jag vill att folk ska hålla i en bok där inget lämnas åt slumpen, där folk får läsa om hur verkligheten är och vad verkligheten kan förstöra för en människa - jag vill att folks kinder ska bli alldeles blöta av tårar som de släpper fram, inte som de pressar fram. Jag vill att det, de ska vara min bok. Mitt liv, min verklighet. Jag vill att folk ska få en insikt i hur ett liv kan brytas mitt i tu och bara falla medan omvärlden ser på - för att sedan resa sig upp och gå framåt med små och rädda steg. Jag vill visa på papper med egna ord, hur ett liv kan förstöras så lätt för att sedan få tillbaka livsgnistan och gå vidare.
Jag blev inspererad av Greys Anatomy avsnittet ikväll, av Karev's hårda ord till en man som inte ser livet på allvar. Karev fick med några väl valda ord denna man att inse hur skört hans liv var och att han lät det rinna ur hans händer.
Jag vill påverka folks val och deras livsstil, jag vill att folk ska se omvärlden på det sätt som andra tvingats sätt det på.

Jag vill ge folk en inblick i det livet man inte väljer själv att leva, jag vill visa att man kan tappa greppet - men lyckas komma tillbaka.

Jag är en klok människa, många uppfattar mig säkert som trög och virrig - men jag är klok. Jag har en vettig syn på livet, för jag har sett. Jag har sett mycket och jag har självbehärskningen att kunna vara mig själv, eller åtminstonde att försöka vara mig själv. Jag viker mig alldeles för lätt, men tänk om jag fick möjligheten att skriva en bok. Jag skulle bli stolt över att jag tog mig i kragen och började kämpa igen.
Jag vill insperera, punkt slut.
/S

Mamma snodde laddningssladden från min dator som jag hade snott från hennes dator (vi sitter mitt emot varandra) och det betyder att jag måste förflytta mig in i ett annat rum och hämta en egen sladd. Och det rummet är mitt som ligger bakom ryggen på mig, bekväm eller vad?

Idag så har jag gått klädd i skjorts, linne, GLADIATORSKOR och min älskade kavaj. Älskar't!
Efter skolan så fikade jag med Anna, Paulina och Rebecka - vi smed planer till helgen. Föresten så åt jag glutenfritt fika, det var mums! Ja men iallfall så i helgen ska vi bo i sommarstugan heeeela helgen, behöver jag säga att det ska bli så jävla grymt skönt? Frihet så det heter duga. Vi ska bara sola, steka, grilla, brännboll/kubb och så ska vi upp och tömköra min lilla plutt också. Åh, kan inte den här veckan bara susa förbi? Jag vill hemifrån lite faktiskt, men kommer bli tomt att inte ha min käre hund i sängen - men va sjutton, två nätter klarar jag mig!

Imorrn är det meningen att vi ska jogga på idrotten, det kan de ju glömma. Ska jag jogga? Pytsan heller, sån kondis har jag inte i överflödighet... Men kan ju göra ett test?

Vem har fixat sommarjobb då?! JO JAAAAG!
Härligt.

/S

jag njuter av livet.

Idag fick jag reda på att du inte finns i livet längre, du är inte kvar på jordklotet, du finns inte i min värld längre. Du har vandrat vidare, du har lämnat oss kvar här. Underbara människa, varför var du tvungen att gå nu för? Jag hann aldrig visa dig hur långt jag har kommit - jag hann inte.
Det är så sjukt, du var alltid så långt bort, du fanns inte ens i det här landet, men ändå så finns alla minnen här i mitt rum. Boken, den där boken, jag ska alltid behålla den. Brickan med ditt namn graverat, jag ska fästa den på väggen, för jag vill alltid minnas dig, vilken underbar person du är.
Den tiden du var här i landet kommer jag aldrig glömma, ditt sätt att växla mellan svenska och engelska bara för att jag skulle förstå, när du pratade så lyssnade jag utan att blinka, alla dina upplevelser, dina kramar.
Jag minns särskilt när vi gick på grusvägen fram med armarna krockade runt varandra, mot den vackra byggnaden och du pratade så lugnt och jag kände hur hela livet kändes vackert, på något sätt så var allt så rätt då. Men nu är du inte kvar, du är inte där om jag åker till Florida och hälsar på, du är inte kvar där längre.

Jag beundarar din styrka, hur du kämpade med livet och levde ut i sista stund. Jag beundrar ditt sätt att insperera, ditt sätt att insperera mig.

Jag kommer alltid minnas dig, underbara människa.
Vila i frid Annie Pelligra
1922 - 2010
"You have to find a nice boy, one boy who makes you strong, a boy who never betray you."
Kloka människa, det är dags att vandra uppåt.
/S

Nu är det äntligen helg igen, så härligt.

Gårdagen spenderades med några brudar vid djulö i stan, det upsskattades. Det var dock lite mycket mygg ute, kan ju säga att jag är totalt sönderbiten idag. Mamma räknade 9 myggbett bara mellan bh banden.. haha. Slänger in några bilder sen igår, tänkte jag.

Idag så gick jag upp och gymmade före maten, grymt jobbigt var det. Efter maten så följde jag med mamma ut och cyklade och vi hamnade vid fågeltornet, där har jag inte varit sen jag gick i fyran - tror jag. I skogen innan "bron" börjar var det massor mygg och jag blev ännu mer sönderbiten. Men iallfall så vad jag mindes var det inte alls långt att gå på "bron" men attans, det vare! Kändes som vi gick i en evighet på halvlösa och sjunkande plankor, men fint var det ändå. I alla fall, till slut kom i fram och jag insåg hur litet tornet var? När jag var där sist så beundrade jag tornet för att det var så högt, men nu hade jag väl växt och, ja de var inte så stort ändå. Jag utmanade min höjdskräck och knallade upp i tornet och fottade med min systemis och mamma sa om och om igen att hon inte kunde gå upp och hjälpa mig ner, för det vågade hon inte. Jag gick halvvägs upp och kände kalla kårar i tyggraden samtidigt som vinden yrde i mitt hår, så va fan, jag gick upp. Första steget upp på "balkongen" tvekade jag, jag hann tänka - nu rasar det. Men icke! Jag gick upp där och fottade som aldrig förr, härligt var det! Sen ville mamma att jag skulle kolla in i rummet på "mellanvåningen" men jag var tvärsäker på att det skulle ligga en blodig man där inne, så jag öppnade dörren så mamma såg nerifrån marken om det var tomt och det var det ju.... haha. Slänger in lite bilder i nästa inlägg!

Nä, nu ska jag ta tag i Islam och näringslära arbetena. Visst är min blogg söt nu? (:
/S

Idag så känns det bättre, faktiskt. Ikväll blir det grillning och mys nere vid djulö, det ser jag fram emot!
/S

I tidningen står det nästan varje dag att det är risk för regn, så vad sjutton då tar man på sig så det heter duga. Men i själva verket så blir dagen stekhet och man vet inte vart man ska ta vägen, för värmen kommer hela tiden ikapp en. Men jag ska inte klaga, sommarn är uppskattad, ändå.

Det känns som om jag springer i mörkret, jag vet inte vart jag ska, jag vet inte vart jag vill, men det jag vet är att om jag faller så faller jag hårt och då gör det ont. Jag kännder mig tom på känslor samtidigt som det känns som det ända min kropp består av, är känslor. Jag känner mig velig och jag vet inte riktigt hur jag ska sätta mina fötter, ibland känner jag inte igen mig själv.

Dagens ridlektion var inte rolig alls, kändes som bingo skulle gå av på mitten, det kändes inte rätt. Hela kvällen komme rjag att sitta med dåligt samvete, jag vet såklart att han inte skulle gå av - men ändå.

Jag hatar mitt nya glutenfria liv, det suger bokstavligen. Och ingen förstår hur jäkla äckligt allt smakar, det är jobbigt. Visst äre bara att vänja sig men ändå, jag saknar allt gott bröd.

Jag skulle vilja lägga mig i sängen och bara ligga kvar där tills kraften kom tillbaka.
/S

Kraften är tillbaka, nästan helt och hållet. Nu är det bara imorrn som jag inte ser fram emot, slut prov i omvårnad.

Hoppas att det inte börjar regna ikväll, ska ju dra med becka ut och rida (:
/S

Sova ut på en måndag är ruskigt skönt. Ja, jag blev hemma idag. Gick faktiskt upp i morse och "kände efter" men nej, jag orkade inte gå till skolan, halsen svider och huvudet dånar. Fick sova ända till halv tolv för då ringde mamma och väckte mig, jag som hade en sån bra dröm, suck.

Igår rann kraften ur mig igen, jag vet inte vad jag ska göra då. All lust försvinner och benen viker sig, allt känns omöjligt och tårarna bara rinner. Vad gör man när man tappar allt? Ibland orkar jag inte, vem vet, det kanske är meningen att den där känslan kommer, men jag vill inte. Jag vill inte känna sådär, jag vill inte att orken ska försvinna, jag vill framåt, bara framåt.
Risk för att det blev för personligt, men jag vet inte vad jag ska göra av mig själv ibland.
Jag vill bara skrika tills rösten skär, men jag orkar inte.

Det är såna här dagar som man ska se det ljusa i dagen, något positivt måste det ju finnas att se fram emot - ja sommarlovet.
/S

Igår den 16 maj tog jag (vi) årets första dopp och det var faktiskt inte så hemskt. Och inte nog med det så var klockan runt 11, på kvällen. (:
Kan ju säga att det var uppfriskande!

Idag har jag sjukt ont i kroppen och blåmärken kan man inte räkna på en hand heller, högra armen har drabbats av blodkärls bristning, stackars arm! Hemskt typ nära döden upplevelse - nästan. Men skräck blandat med lite förtjusning iallafall - men jag gör inte om det.

Mamma bakar glutenfritt bröd, kommer väl bli lika snuskigt som allt annat glutenfritt bröd...
Allt som är glutenfritt är så kompakt, men det är väl bara att vänja sig.

Skulle behöva plugga både matte och omvårdnad, men är grymt otaggad.
/S

Ännu en kväll spenderad med skönt folk.
Men denna kväll lyxades det till med grillning och det var grymt gott också.

Nöjd och trött som ett as, skulle vara sådär fruktansvärt skönt att få sova nu, så godnatt!
/S

Har precis börjat mitt mjölfria liv, brödet som mamma köpt var inte gott.
Var på undersökning igår, det gick bra men var lite mystiskt ändå. Fick byta om och lägga mig på sidan i en säng, fick något att skölja bort magbubblor med, tre sprutor med lugnande och fick det i handen och det sved när det spred sig i armen, satan alltså. Se fick jag syrgas, som jag hatar.

Vaknade upp och var grinig, (som vanligt) skrek lite om syrgasen och började jiddra om att jag var ute och red och att jag behövde ringa. Men så var det sist med och inget minns jag av det heller, haha.

Igår var det även marknad, uppskattat! Ska visserligen ut idag med. (;

Åkte hem till beckis sen och kollade på Zombieland och The Univited. Båda de filmerna är faktiskt bra och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket till en komedi som jag gör åt zombieland, den är så grymt sofie humor. Älskar't!
Ja juste, innan det slog jag i huvudet och fick väldigt leriga skor = vilket inte är lätt.
Spillde ut ganska så mycket zingo också, men nu är vi faktiskt kvitt, äntligen!
Det var en väldigt rolig kväll med välbehövt snack. (:

Ikväll ska jag till beckis igen förövrigt, men va sjutton, beckis? Mario ska det ju vara. För ikväll ska vi grilla, muuums.

Tänkte skriva att jag inte kan sitta här längre för effe kommer sen och jag måste duscha, men duschen blev precis upptagen.
Det är inte lätt när det är svårt.

Känner lite sådär att jag har en såkallad time of my life känsla nu, wunderbarty! (The Beatles gör det bara bättre)
/S

När jag har tråkigt, då tänker jag. Och jag finner styrka i saker omkring mig, sånt som håller mig på fötterna. Jag är, eller kanske ska säga vill vara en stark person, utan att skrämma andra. Men jag viker mig alldeles för lätt, jag lägger mig lätt i underläge, för i vissa stunder trivs jag med att bara flyta med. Men egentligen skulle jag nog vilja sätta ner foten och beta ut taggarna. Jag vill inte vara svag, men jag vill inte vara sådär skrämmande stark heller. Jag vill finnas, jag vill höras och jag vill se.
Jag vet att jag lätt viker mig för jag inte alltid orkar ta tag i allt, men jag trivs inte med det. För viker jag mig så kommer tankarna smygandes, dåligt samvete över mig själv, bekräftelse och alla dessa jävla tankar om vad alla andra tycker.
Tänk att bara ställa sig rätt upp och skrika tills rösten sviker - tills all ilska försvinner.

Satt och funderade lite på gamla vänner och klasskompisar, det är läskigt vad fort man går vidare. Vissa ansikten har man nästan glömt - men de finns väl där ändå? Men som alla säger, livet går vidare, ofrivilligt eller frivilligt.


Nu blev jag på bra humör, fick bilder av Julia sen vi var i Norge. (:
/S

What would you think if I sang out of tune,
Would you stand up and walk out on me.
Lend me your ears and I'll sing you a song,
And I'll try not to sing out of key.
Oh I get by with a little help from my friends,
Mmm,I get high with a little help from my friends,
Mmm, I'm gonna try with a little help from my friends.

Jag smälter, så jävla bra.
/S

Var på sista föreställningen igår - grymt jävla bra. Kan ju säg att jag hade gåshud i stort sätt hel tiden och tårarna var inte lågnt ifrån!

Nu är det lång helg, det njuter jag verkligen av. Okej, igår var jag bara på två lektioner, men jag hade faktiskt ont i magen. Och idag ska jag försöka plugga lite och senare ska jag rida och gymma.

Jag och becka snacka lite om igår om man spelar en roll i en film/pjäs eller liknande, fatta om man skulle fastna i rollen? Tänk om man levde in i den så mycket att tänket fortfarande skulle finnas kvar efteråt? Som han som spelade Hannibal, han var ju rädd att han skulle börja tänka så som hans karaktär gjorde. Se bara på Joel Kinnaman när han spelade rollen Frank Wagner, han sa ju själv att han fortsatte i det där "badboy" livet ett par veckor innan han kom ner på jorden igen. Eller för er som har sett filmen Shutter Island, fatta och fastna i det betendet som huvudrollen har? Läskigt..

Nä, vare näringsläran man skulle ta tag i?
/S

Idag har det vart en såndär suverän dag, det har nämligen vart distansdag och då har vi fått plugga hemma - grymt skönt! Och tro det eller inte men jag har faktiskt fått klart 3 arbeten! Det känns riktigt jäkla bra alltså! (:

Kvällen ska spenderas hos Rebecka, jag har beställt fika hemma hos henne, Paulina ska även med. Ska bli roligt! Nu får jag ju också träffa Frans & Elvira som det snackas om ofta, haha ;)

Var ute och red nu på eftermiddagen, det var härligt kan jag säga. Strålande väder och ingen huvudvärk, livet är härligt! Nää, nu ska jag hoppa in i duschen!

/S

Åkte hem med kvart i 12 bussen idag, hade såndär konstig huvudvärk igen. Tog iallfall moppen upp och red en sväng, kan säga att det gjorde susen! Alltid lika härligt att strosa omkring och bara slappna av.

Eftersom jag var hemma tidigt från stallet så tog jag tag i I-search arbetet och imorrn ska jag bara finslipa det lite.
Morgon dagen ser så ut att jag ska göra en debatt, ett referat och jobba med måltidshäftet. Glömde såklart att skicka över lite filer från skoldatorn till min dator, good shiet! Kanske ska ta måltidshäftet i helgen och försöka ta tag i mina kompliteringsfrågor istället? Kom också på att jag har matteprov om lite mer än en vecka, och jag ligger nästan 20 sidor efter. Vad äre för jäkla linje jag går, samhäll? De som sa att det inte var ngt plugg på omvårdnad måste ju skämta!

Ska iallfall bli skönt med distansdag imorrn!
/S

Nu sitter jag här igen.

Imorrn ska jag rida och plugga. På tisdag måste jag gymma, plugga & rida. Onsdag är det musikal. Torsdag ska jag kolla på häst, eventuellt. Mitt vanliga problem - när ska jag hinna sätta mig ner och andas? Det är ganska så vanligt Sofie fenomen, att alltid ha något att göra. Men har faktiskt lite smått panik över Tisdag, för svenska arbetet ska skickas in då, gymma måste jag verkligen göra - har inte hunnit göra det på typ 2 veckor? Och rida, ja det är ju en självklarhet just nu. Bara jag lyckas ta mig genom tisdag utan att kollapsa så är det lugnt. Ja juste ja, på fredag får jag en jävla kamera nerkörd i magen, ingen konstigt alls med det va? Ser inte fram emot det...

Sen har jag fyra frågor som jag måste besvara i religionen - som jag skjuter upp hela tiden.

Men va sjutton, det är ju snart sommarlov - tack och lov!

Musikalen har smittat mig - jag har fastnat i The beatles, grymt skön musik.

Har blivit firad hela helgen, både fredag, lördag och idag kommer också några släktningar.

Var i parken igår också - de var ruuuligt.

Nu blir det sådär fula rader med meningar bara, för jag är trött och orkar egentligen inte skriva något. Men kände ändå lusten?

Skrapade fram 50 kr på trisslotter, vem vet jag kanske blir miljonär på de två nya jag kommer få? Skulle inte sitta så fel. Nä, nu kommer folket snart. Dags att svida om!

/S

Jag tycker inte om att tänka - att vara en djuping. Födds man som det eller påverkar livet en? Är alla djupingar - men på olika stadier? Kanske, kanske inte. Men vad var det där nödvändigt för? Hade jag ens någon poäng med det jag nyss skrev? Nej.

Tror ni att man kan bli psykisk störd - av sig själv? Det tror fan jag.
Kan man bli störd av sina egna handlingar? Av att tänka för mycket? Jag menar, skulle jag titta bakom min egna axel var femte minut så skulle jag ju bli helt paranoid. Jag menar, man skulle ju då tvinga sig själv att tro att någon är bakom en och inbilla sig själv att det faktiskt är skadligt. Det är ju negativ respons jag ger mig själv? Men skulle det vara samma sak om jag titta bakom axeln var femte minut och log? Då skulle det ju bli positiv respons.

Jag tycker om citat, tänk om jag skulle samla alla mina favorit citat i en bok och sedan se till att något bokförlag käer det av mig - då skulle jag bli rik.
Okej, kanske inte. Men det är tanken som räknas brukar man säga ju. Man kan ju alltid tro på't?
Men erkänn, det skulle vara lite häftigt.
Vardagens mest använda citat - Sofie Skoglundh
Inte illa va?
Fast då skulle jag vara tvungen att regristrera om mitt efternamn, för ska sanningen fram så stavas inte vårat efternamn med h, det är bara en överflödig bokstav som utökar namnet med en bokstav. Men jag gillar't.

Onödigt inlägg - men skriver som aggge, jag tvinga er inte att läsa det. (:

Ja, jag är medveten om att jag alltid skriver låttitlar som rubriker.

Det enda jag vill säga med det här inlägget är, vad jag älskar att fylla år.

Min tid räcker inte till, jag hinner inte med mitt eget liv. JAG HINNER INTE ATT ANDAS! Får lite smått panik hela tiden, jag får inte tillräckligt med luft. Ibland känns det som jag bara ska falla ihop - jag andas inte.
Jag vill ha frihet, jag vill vara stark, jag vill kunna vara sådär modig, jag vill våga chansa.
Jag tycker inte synd om mig själv - det går bara lite trögt just nu.
Skulle bara vilja ställa mig rakt upp och bara skrika, tills rösten sviker.

Var på musikal igår: Come toGether, AS BRA!
Jag är så stolt, jag är stolt över allihopa - de va så jäkla duktiga! Ska se den igen nästa onsdag, taggad!

Hopplektion ikväll - otaggad. ursh, jag är nervös, punkt.

Jag vill tatuera mig - igen. Har skissat upp tre taueringar till och med.

Jag anväder streck(-) hela tiden, men jag tycker att det ser lite busigt ut.
Okej, nu glömde jag att andas igen.
Andas kvinna!

Ibland håller jag andan, när jag skriver, hoppar, springer, cyklar och ibland i dressyren. dumma dumma mig. ANDAS!
Blev lite panik över hela inlägget, men jag är stressad.
Måste upp till mig käraste och lulla ut med honom i skogen, vilket ska bli otroligt skönt att få andas och skäppa allt - men jag är så jävla stressad nu.

Allt handlar just nu om att inte glömma andas.

JAG FYLLER ÅR IMORRN!

17 år!

/S

Jag känner mig sådär äckligt hel igen - min käraste var bra, dock lite stel i bakbenen. Ska skritta i fjorton dagar, sedan sätta igång lite på rakt spår igen. Ska se till att latmasken börjar lyfta bakbenen lite mer framöver.
Puss på dig favoriten.
/S

Jag kan hålla din hand.
Jag vill hålla din hand.
Jag ska hålla din hand.

Sov tio timmar i natt och ändå är jag trött som ett as.
Skolan känns ganska så jobbig nu, måste ta tag i närlingsläran - annars riskerar jag snart ett ig där. Och svenskan vare också, måste göra ett "I-search" arbete, suck. Sa jag att det ska vara minst tre sidor? Matten ligger jag 17 sidor efter i, lyckat? Ska snart ha skrivning i omvårdnad, jag orkar inte.
Jag tyckte att dom sa att sista spurten var innan påsklovet? Bullshiet.

Du vill ha det du förlorat, men mig får du inte tillbaks.

Jag skulle vilja ha en röst som en gudinna, vackert.

Spar plats åt någon annan, låt det vara tomt.
Jag ska ge allt vad jag har, den här gången.
Om du bara visste.

/S

Har inte uppdaterat på ett par dagar nu - men jag lever!
Vad har hänt sen sist? Har cuttat av lite hår & så vare ju valborg ja..... Såna där helger är så grymt överskattade, dock så bjöd kvällen mig på lite skratt och snack ändå.

Dagen har spenderats på vårnäs, var tävling. (:
Sitter och lyssnar på Om du lämnade mig nu - om och om igen.

Morgon dagen ser så ut at det blir sovmorgon och kliniken med hästen, så ingen skola imorrn inte!
Får jag säga att det är skönt?
Hoppas innerligt att det går bra imorrn.

/S