Jag tycker inte om att tänka - att vara en djuping. Födds man som det eller påverkar livet en? Är alla djupingar - men på olika stadier? Kanske, kanske inte. Men vad var det där nödvändigt för? Hade jag ens någon poäng med det jag nyss skrev? Nej.

Tror ni att man kan bli psykisk störd - av sig själv? Det tror fan jag.
Kan man bli störd av sina egna handlingar? Av att tänka för mycket? Jag menar, skulle jag titta bakom min egna axel var femte minut så skulle jag ju bli helt paranoid. Jag menar, man skulle ju då tvinga sig själv att tro att någon är bakom en och inbilla sig själv att det faktiskt är skadligt. Det är ju negativ respons jag ger mig själv? Men skulle det vara samma sak om jag titta bakom axeln var femte minut och log? Då skulle det ju bli positiv respons.

Jag tycker om citat, tänk om jag skulle samla alla mina favorit citat i en bok och sedan se till att något bokförlag käer det av mig - då skulle jag bli rik.
Okej, kanske inte. Men det är tanken som räknas brukar man säga ju. Man kan ju alltid tro på't?
Men erkänn, det skulle vara lite häftigt.
Vardagens mest använda citat - Sofie Skoglundh
Inte illa va?
Fast då skulle jag vara tvungen att regristrera om mitt efternamn, för ska sanningen fram så stavas inte vårat efternamn med h, det är bara en överflödig bokstav som utökar namnet med en bokstav. Men jag gillar't.

Onödigt inlägg - men skriver som aggge, jag tvinga er inte att läsa det. (: