Idag fick jag reda på att du inte finns i livet längre, du är inte kvar på jordklotet, du finns inte i min värld längre. Du har vandrat vidare, du har lämnat oss kvar här. Underbara människa, varför var du tvungen att gå nu för? Jag hann aldrig visa dig hur långt jag har kommit - jag hann inte.
Det är så sjukt, du var alltid så långt bort, du fanns inte ens i det här landet, men ändå så finns alla minnen här i mitt rum. Boken, den där boken, jag ska alltid behålla den. Brickan med ditt namn graverat, jag ska fästa den på väggen, för jag vill alltid minnas dig, vilken underbar person du är.
Den tiden du var här i landet kommer jag aldrig glömma, ditt sätt att växla mellan svenska och engelska bara för att jag skulle förstå, när du pratade så lyssnade jag utan att blinka, alla dina upplevelser, dina kramar.
Jag minns särskilt när vi gick på grusvägen fram med armarna krockade runt varandra, mot den vackra byggnaden och du pratade så lugnt och jag kände hur hela livet kändes vackert, på något sätt så var allt så rätt då. Men nu är du inte kvar, du är inte där om jag åker till Florida och hälsar på, du är inte kvar där längre.

Jag beundarar din styrka, hur du kämpade med livet och levde ut i sista stund. Jag beundrar ditt sätt att insperera, ditt sätt att insperera mig.

Jag kommer alltid minnas dig, underbara människa.
Vila i frid Annie Pelligra
1922 - 2010
"You have to find a nice boy, one boy who makes you strong, a boy who never betray you."
Kloka människa, det är dags att vandra uppåt.
/S