Jag är dödsjuk. Min hals är sjukt svullen, det både syns och känns, på utsidan. Jag har förskylningsblåsor på läpparna och jag får inte äta på en timma nu eftersom jag har smetat på något bedövningsmedel på läpparna. Inser ni hur otroligt synd det är om mig? Dödssjuk på jullovet, första dagarna på nya året. Jag tycker inallafall fruktansvärt synd om mig själv, vilket är fullt tillåtet.

Men iallafall, jag tänkte skriva lite nu. Om nyår och så. Jag ska börja men att skriva att jag har sett miljontals nyårs bilder på fb, samt sjukt mycket statu uppdateringar om hur kul folk hade och hur sjukt bakis de har blivit. Vet ni vad? Jag är inte ett dugg avundsjuk.

Dagen började med en ridtur och vi galoppa och hoppade som galningar i skogen över träd. Jag tackar Dagmar för att hon har placerat ut de perfekta träden åt mig. Sen gjorde jag mig iordning på en kvart, ungefär. Plus minus noll, ni vet. John (se och häpna, jag skriver han namn - så att ni ska förstå) kom över och vi firade min bror som fyller år på årets sista dag. Efter maten så åkte jag och mamma till stallet och tog in hästarna, pussade lite extra på Dina. Sen sov jag, i en hel timma.

Sen så gick jag över till John och vi spelade kinect och jag kan nog tyvärr inte skryta om att jag vann, för det gjrode jag ju inte. Agnes ringde där någonstans och även fast jag ändå har träffat henne lite (men inte lika mycket som vanligt) så saknade jag henne. Så fort jag inte är smittsam med min jäkla förskyning måste jag se till att träffa allesammans, för det är fan inte lätt att ha lov. Får lite abstinens.

Men iallafall, vi fortsatte med maten. Skala potatis det var ju helt klart min uppgift, även om jag fick stå ut med att jag stank rå potatis. Medans vi väntade på potatisgratängen (som tog sån otrolig tid) så hann jag bli förvånad över hur människor förändras. Jag säger bara det: gamla skolkataloger!

Jag hoppar fram några timmar - efter att vi hade ätit både mat och efterrätt så myste vi, såklart. Men jag hoppar fram lite till, sådär en kvart innan tolvslaget. Jag hade sedan några timmar redan bytt om till min turkosa kick suit som jag förövrigt spillde choklad på. Men iallafall, en kvart eller tio minuter innan tolvslaget så gick vi upp en trappa, till en balkong som är på framsidan av huset. Där var det tända ljus, rosor, "happiness" pappret med vår meny, champagne (som inte var så äcklig) och även thailänska lyktor. Vi skickade iväg lyktorna som var underbart fina och vi skålade.

Vi stod på balkongen och kollade på raketer och lyktor och drack champagne och jag höll min hand i hans och det kändes bara så himla rätt. Att fira in det nya året med honom. Förstår ni vilken toppen kille jag har hittat? Det är knappt så att jag gör det själv.

Min kille. Min bästa vän. Min.
Så det kändes  rätt att säga det på nyårsdagen. Ni vet, de stora orden. De kändes inte skrämmande med honom. Det kändes bra.

Jag hoppas att ni hade ett fint avslut på 2011. Det hade verkligen jag.
Någonstans i mig så känns det forståss konstigt att inte fira det med järngänget men till er - vi får skapa ett mini nyår och fira tillsammans!
/S