Någonstans igår, mitt i rn redig fylla så insåg jag hur många vänner man har lämnat, både ofrivilligt och av vilja. Tänk alla de timmar man har ägnat åt en människa och senare, efter många år så kommer man knappt ihåg en tredje del alla dessa timmar. Tänk så många människor som jag möter dagligen och inte hälsar på, många av dem kan vara gamla bästa vänner, bekanta och barndoms vänner. Men jag hälsar inte och den människan hälsar inte. Tänk vad många människor som jag kommer att lämna i framtiden. Den jag har känt längst? Den jag tycker mest om? Den jag bara hälsar på ute? Den jag verkligen inte vill mista? Människor kan slitas ifrån varandra av olika anledningar. Men samtidigt så skulle man aldrig kunna ha kvar alla i all evighet, hur skulle man ha ork och tid?