2011-02-27 @ 21:47:08
Åh.
Jag vill bara flytta ut ur det här huset, ha något eget. Slippa ta hänsyn åt de andra.
Fan vad skönt.
/S

Så skrev jag för lite mer än ett år sedan. Jag kommer verkligen ihåg hur gärna jag ville bo själv, i en tyst lägenhet med att bara ta hänsyn till mig själv. Jag längtade så jävla mycket över att vara själv. Att flytta hemifrån. Tänk om jag hade vetat för ett år sedan att jag skulle flytta, nu om ett par månader. Visserligen hade jag inte trott på det. För hur kan ett sådant stort beslut tas under ett år? Jo, man träffar någon.

2011-02-18 @ 10:19:54
Beslutet är taget men än har jag inte fått någon ångest, lite igår natt när jag inte kunde somna. Men funkar det äre inte kört, känns skönt att veta.

Den här dagen bestämde jag mig och mamma om att vi skulle köpa Dina. Jag vågade knappt tänka på det. Vi bestämde oss i stallet och det tog flera dagar innan vi pratade om det igen. Mamma ringde och bestämde med försäljningsstallet att vi skulle köpa henne. Jag vågade knappt prata om det för jag var lite rädd för att det var fel beslut vi tog. Jag blev skrock full och trodde att det skulle hända något negativt om jag pratade om det. Jag gick på nålar fram tills 23/2 då vi fick hem henne. Jag skrev då "Den här dagen kommer vara minnesvärd för idag blev jag hästägare. Dina är bra söt hon."
Efter två veckor var provtiden slut och jag minns vad jag grät, mamma trodde inte att Dina passade oss så bra. Hon var svårskodd och lite halv lynnig men jag kände verkligen att det var rätt häst. Jisses vad jag grät. Jag försökte övertala och mellan alla dessa övertalnings försöken så grät jag om och varannat. Sen att ridningen blev en helvetes kamp med många tillfällen då jag faktiskt gav upp, det är en helt annan historia.

Men vad jag är glad över denna fin, fina häst.

2011-02-14 @ 21:21:01
Jag har skrattat oroligt mycket idag.
Idag har jag på praktiken haft sönder en blomkruka, pysslat och klippt hjärtan, ätit popcorn, suttit på bromsen, gissat oändligt mycket låtar som hörs från radion och skrattat ännu mer.
Halv fyra började jag och tjugo i nio var jag hemma, vart tog de timmarna vägen?
Det är lixom aldrig tråkigt.

Jag är nöjd med tillvaron nu.
/S

Det här skrev jag på Alla hjärtans dag förra året. Jag hade haft praktik och ja, ni förstår väl vem den här texten handlade om. För det var ju trots allt han som gjorde att jag skrev det här inlägget. Imorgon kommer vi att vara tillsammans på denna omtalade dag, i år igen. Men nu på ett helt annat sätt. Den här gången kommer vi att träffas som de två människor som vi är. Som ett par. Det här blir vår första riktiga Alla hjärtans dag.

Nu ska jag springa över och pussa på mina favorit killar.
/S