Ni ser inte i syne, jag lovar. Det är två bilder på Mr J. På han med det. Första gången han gör sig synlig på min blogg. Känns nästan lite naket, blottat och osäkert.

Men det är det här jag använder honom till. Som en butler. Nejdå. Men ibland kanske. Som när jag sätter mig och ber honom att ta fram mitt bröd och en kniv. När jag själv hade kunnat hämta det. Men han var ju närmast, trots allt.. Oj, det låter nästan som att jag är super bortskämd. Men ja han låter mig nog vara lite bortskämd men det skulle jag aldrig erkänna högt.

Det här är den stjärnan som låter mig titta på dåliga tv program, han som masserar mig när jag önskar det, han som kittlar mig så för jäkligt så att jag vrålar i ren panik, han som väldigt ofta skäpper mina händer när han hjälper mig upp från golvet.
Han som ägnade varje söndag åt mig för att vi skulle se på BB.

Och någonstans halvvägs när vi satt uppe halva nätterna, så insåg jag nog att det ändå var vi. Även om vi drog ut på det båda två så är det ju ändå här vi är nu. Han får mig att skratta, precis som han gjorde för ett år sedan. Då vi lärde känna varandra. Tänk vad fort ett år går?
Tänk vad tid vi har spenderat tillsammans och tänk vad mycket jag har saknat honom när vi inte har vart tillsammans.

Tänk vad många timmar vi har umgåtts och tänk vad mycket tid vi har kvar.
Och jisses, vi har skrivit kontrakt på en lägenhet. Vi ska bli med katt. Vi ska bli sambos.

Vilken fin människa jag har träffat. Och nu har ni fått se honom. Honom som jag har turen att se dagligen.
Jag kommer inte träffa honom fören fredag natt och det känns som en hel evigeht. Hur kan man sakna någon som ändå är så nära?
/S