Idag har jag mest gråtit och höjt rösten. Tålamodet har vart sämsta tänkbara och motivationen finns inte. Jag är riktigt nere nu, bara ledsen. Sitter och kollar på tv utan an röra en min. Packar matlådan alldeles för mekaniskt. Gråter när mamma säger att jag ska ta en sak i taget. Vilket ska jag börja med? Allt känns bara hopplöst.

Ligger bara i soffan med min varma kofta och rummet är mörkt, vill inte tända lampan. Ligger i soffan och känner mig värdelös, äcklig och bara överflödig. Varför gör jag inget åt det? Orkar inte. Vet inte i vilken ände jag ska börja?

Idag gick ridningen verkligen inge bra. Hon bara sprang, var stark, studsa och tvärnita. Jag blev arg och det blev ju inte bättre för det. Höll på att ramla av henne ett par gånger och en av gångerna så höll jag mig kvar för kung och fosterland, för jäklar vad ont det hade gjort att ramla av där. Gjorde halt och var tvungen att ta några djupa andetag, blev lite skakis..
Hon har inte gått ordentligt de sista dagarna och det märks verkligen för idag var allt omöjligt. Det lär ta flera dagar av smått krigande innan vi är tillbaka som vanligt igen. Skulle verkligen behöva rida henne i volten imorrn och verkligen rida ur all energin. Men undra om det ens är värt att fundera på när jag känner såhär?

Fick ett sms och jag log när jag läste det, blev ledsen när jag svarade. Och nu sitter jag här och när jag läser det jag skrivit så känner jag mig bara så.. tragisk? Skulle behöva en kram.
Eller någon som jagade mig framåt. Eller några peppande ord.

Åh. Var fan ska jg börja? Med att gå och lägga mig? Hoppas på att jag mår bättre imorrn? Kan funka. Kan krasa.
Fan.
Vilken ände ska jag börja i?
Känner att jag håller på att spricka, har ingen kontroll på känslorna nu.

Imorrn åker masken på igen, dags att le och vara glad.
Jag är läskigt anpassningsbar.
/S