Så berätta hur du gör och jag ska utstå all den ensamhet som följer när du går, om du berättar hur du gör.

Sitter och försöker skriva lite på det muntliga föredraget i svenskan. Jag tror att jag har bestämt mig. Jag ska dra fram den lite undangömda delen om mig själv. Jag ska öppna upp mig, lite grann. Inte alls sådär djupt som man skulle kunna. Jag vill ha det lite djupt men ändå lite kryptiskt.

Det är ingen hemlighet. Men på ett sätt så har jag lagt det väldigt mycket bakom mig. Kanske är det dumt att ta fram det, när han är så långt bort i mina tankar. Kanske kan det vara skönt att berätta om det utan att känna efter. För jag har gått vidare, så grymt mycket. Det är inte ofta jag ägnar en tanke åt honom längre. Men ändå blir jag varm i kroppen och magen vrider sig, lite. Men konstigt vore det väl om jag inte kände något, jag har ju inte dirket gått och blivit känslokall. Det är mänskligt att känna. Jag får lite ångest. Men det handlar mycket om mognad också, att kunna hantera saker man har vart med om. Även om jag kanske kommer känna mig ledsen sekunderna innan jag pratar så är jag överygad om att jag kommer känna mig lättad efteråt.



Stänger ute alla röster och ljud tack vare Lasse. Han är underbar såhär när tankarna skenar iväg. Lyssnar på hans texter och blir plötsligt så mycket lugnare.

Jag har förresten inte skrivit ett ord om helgen, krogrundan med Rebecka. Jag gick in med tanken på att jag skulle få henne full men någonstans knappt halvvägs så ändrade det sig. Jag söp mig själv under bordet och blev riktigt rackig. Tog ett par shottar för mycket och den sista drinken kunde jag lika gärna hällt ut.. Eller gett till Rebecka?
Svamp. Törstig.
Det var nog det jag var i helgen.

Hade sådan sjuk ångest när jag vaknade och rummet snurrade. Men jag hade roligt. Av det lilla jag minns. Av att dömma från korten och filmerna så var det nog en lyckad kväll ändå. Rebecka säger att hon hade roligt och jag får tro henne. Nästa gång så ska jag förbli lite nyktrare och hon lite fullare. Hon verkar iallafall vilja följa med igen och det ser jag fram emot, kanske lite nyktrare då. (som sagt..)



Jag är nu mera brunhårig och har även bytt den svarta kajalpennan till en brun, till ögonbrynen.
/S

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Anna

Ja, jag tänkte på igår att jag aldrig fick se hur du såg ut i håret nu.. Snyggt!! :-)

Postat av: Sofie

Tack Anna! :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback