Idag har jag vart grymt effektiv. Även om jag inte klev upp från sängen fören kvart i ett. Sprang hemåt och fixade mat och sedan åkte jag upp till stallet. Det blåste utav helvete så drog på mig mjukisbyxor istället. Mockade och fixade lite och sedan drog jag på mig ett par skor. Stack ut och gick och avslutade med att jogga, det var grymt jobbigt. Men blev förvånad över ig själv, att jag fakttiskt orkade springa. Dock så tog det en jäkla lång stund innan jag kom igång med tempot när det gällde att gå.

När jag kom till stallet så fick hästarna gå in.
Hämtade stolp och tog tråd och gick ner i Dinas hage och stoplade. Hon har ett så fruktansvärt lerigt hörn som det är så onödigt att hon står i hela tiden. Så jag begränsade hagen, så att hörnet i hennes hage hinner torka upp innan snön kommer. För någon gång snart kommer den väl..? Suck.

Passade även på att schamponera Dinas ben, hon blev nästan alldeles skinande ren. Mys gumman. Vädret har hindrat mig från att rida, både igår och idag. Så nu jäklar börjar jag drabbas av rid abstinens. Imorrn måste jag få rida!

Påväg hem så började jag gråta, av chock kanske. Eller av medkänsla. Körde förbi en olycka. Någon hade kört på en älg. Och älgen låg helt livlös mitt på vägen och bilen såg ut att vara total kvaddad. Kanske började jag gråta hysteriskt för att jag såg den bucklade bilen och undrade om de hade klarat sig, utan alltför allvarliga skador. Kanske berodde det på att jag såg två stora, mäktiga och fina älgar härom dagen. Jobbigt var det rent känslomässigt.

Imorrn har vi komp ledigt och jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag uppskattar det.



Kolla på det här klippet. Hur imponerad blir man inte av publiken?
/S