Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Har omprov och uppgifter som släper efter mig. Får ångest och lite smått panik. Jag brukar vara så ordentlig och aldrig skicka in saker i efterhand. Eller jag försöker åtminstonde att skicka in allt i tid. Men det gör jag inte nu. Jag trodde det berodde på att jag ville ha lov efter praktiken, att jag skulle få en chans till att nollställa. Inte fan hjälpte det. Jag är lika trött på skolan för det. Jag har inte pluggat på riktigt på hur länge som helst. Visst har jag gjort uppgifter men kanske lämnat in de på tok för sent, men jag har inte ansträngt mig. Jag skriver inga bra arbeten och proven ska vi inte ens prata om. Varför pluggar jag inte till prov? För att jag inte orkar.

Jag ser inte ens fram emot studenten nu. Hur sjukt är inte det? Jag ser inget att se fram emot. Ingenting. Jag är frustrerad. Och ledsen. Jag höll på att börja grina igår bara på tanken att behöva gå till skolan. Så ja, jag blev hemma. Och inte fan känns det bättre det heller. Skuldkänslor. Men mot vem eller vad ska jag känna skuld för? Den frågan är rätt så obesvarad men ändå mår jag dåligt över den. Jag ska inte ha skuldkänslor. Men känner mig bara så jäkla värdelös.

Jag vill egentligen ha så bra betyg och jag vill vara så duktig. Jag avundas verkligen dom som orkar och de som kämpar. Sån vill jag också vara.

Jag har aldrig haft ett sådant här bra anpassat schema men ändå så känns det så jobbigt?
Var hittar man motivation? När blir man glad? När blir man lugn?

Igår kväll blev jag nästan rädd för mig själv. Apatisk. Tyst. Orkeslös. Och för nästan första gången kunde jag inte sätta ord på det jag kände.
Vart tog min energi vägen?
/S