Idag målade jag fan på väggen men kom ut ur tegelhuset med ett lite lättare hjärta.

Alla killar och män är inte svin.
Det är lätt att skriva men att själv säga det, de är svårt.

Idag var jag i en skrämmande tegelbyggnad med alldeles för mycket tankar snurrande i huvudet. Jag skakade hand med en främmande man som ville att jag skulle berätta för honom om hur mitt liv ser ut idag. Där satt jag livrädd och frustrerad, på bordet framför mig låg rättegångspapprena fint i hög och utanför sken solen. Osäkerheten är total men ändå hörde jag mig själv prata med stadig röst. Jag fick höra vilka datum saker och ting skett, adresser och namn som jag helst av allt vill tränga bort. Men jag var stark, fan vad stark jag var.

Jag berättade om min rädsla, mina sömnlösa nätter och om hur ledsen jag är. Jag sa att jag bara vill vara i fred och bygga upp mitt egna liv.
Jag var tvungen att le när han sa att han förstod och att han skulle försöka hjälpa mig.

Det är samtal som ska ringas och papper som ska skrivas under.
Men vet ni? Alla män är inte svin.
Och jag är stark, jag klarar det här.
/S

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Rebecka

Gillar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback