Idag var jag hemma, passade på att plugga ikapp lite. Känns himla fint att känna sig lite mer i fas med skolarbetena igen. Skulle jag vara ledig en dag i veckan så skulle jag aldrig ligga efter, någonsin. För sjutton vad jag har jobbat bra idag!
Blir stolt över mig själv, som en knuff i rätt riktning.

Var ute och red en längre sväng i dag med min donna, vi fick ta ett par diskussioner faktiskt. Ett steg bak, två åt sidan, halt, tre steg fram. Så såg det ut ungefär. På ett ställe fick jag faktiskt sitta av och gå med henne. Hon är ibland en riktigt rödhårig primadonna! Tur att hon är så söt, annars hade mitt tålamod inte alls vart såhär fint. Hon är ett riktigt busfrö, så fort hon inte fryser fast vill säga då.

Jag kan inte (än) bli arg på min hariga flicka.

Men vi behöver varandra.
Jag älskar känslan av att borra in nästippen i hennes varma mule och dra in ett djupt andetag och känna världens goaste hästlukt. Hon börjar verkligen att lukta häst nu, förut lukta hon mest surt hösilage och pälsglans. Det är bara så, Hökhult hästar luktar bäst.
Jag älskar häst lukt. Men vem gör inte det?

När jag har vart hästlös nu i höst och vinter, hur har jag orkat med vardagen? Vart hitta jag ork, energi och motivationen? Hur orkade jag att inte ha något att komma hem till? För hem för mig, det är det lilla stallet i skogen. Mitt rum är inte hem och det kommer det nog aldrig riktigt att bli. Det är bara en mellan landning där jag sover och har min dator.
Jag hittar mitt lugn där uppe i skogarna och så har det nog alltid varit.
Och idag när jag red så kände jag på riktigt att våren är påväg, från ryggen på min häst såg jag alla leriga vägar och alla de gröna fina granarna. Det får mig att njuta ännu mer. Jag blir kär i känslan, att snart är det vår.

Jag har så mycket jag oroar mig för, men de timmarna jag är i stallet - då kopplar jag bort allt det där.
/S