Jag blir ännu mer ledsen av det jag har skrivit.
Det komplicerade kommer nog kunna bli okomplicerat, igen. Om jag ger det en chans att kunna bli det.
Det som egentligen känns mest jobbigt är att jag är rädd för att falla in i gamla banor och inte kunna ta mig ur det.

Det är väl ändå ingen som fattar vad jag menar, vem, hur och när?
Men för att lugna mina tankar: han är kvar, på ett eller annat sätt.
/S