När jag hade vaknat och insett vad jag skulle göra idag så blev jag nästan lite nervös och grinig. Jag tog bilen bort mot jobbet för att hämta lite papper och sånt som väntade på mig. En delegering helt enkelt. Jag ska fixa en delegering innan jag börjar jobba. Jag klev in i korridorerna med mina rosa skor och kände mig helt, opassande? Men det är ju ändå jag, helt jag. Jag bet ihop och gick med snabba steg och log mot dem jag mötte. Jag kom ihåg koden till avdelningen, fel avdelning. Det kändes som att tiden stått stilla, att det fortfarande var oktober månad och att jag skulle in på den avdelningen med sopporna, så sån praktikanter gör. Men jag har växt, som person. Till något starkare, även om det inte alltid känns som så.

Jag åkte vidare på SEB för att lösa ut(in?) en utbetalning som suttit på kylskåpet alldeles för länge. Jag klev in på banken och jag hann fundera en hel del i den långa kön, men det gjorde inte så mycket. Det var en yngre kvinna som hjälpte mig, hon var väldigt trevligt och det kändes så lätt. Hon sa att mina tatueringar var väldigt fina och att det var häftigt att jag hade dessa, för hon själv vågade inte. Jag sa att det var värt smärtan och skrattade lite, hon log och sa att hon också en dag skulle tatuera sig.

Man säger ju att väder är det typiska svensson ämnet, jag tror att tatueringar snart kommer bli det ämnet..?

Men iallafall, hon gav mig en enkel vardag. Ett paket som är gratis som är till för att hjälpa myndiga att ha kontroll på sin ekonomi. Jag var snabb med körkortet men steget in till banken satt långt inne.. Jag skrev under papper, nickade och log. Hon sa att jag nu kunde sköta min ekonomi som alla andra myndiga och att jag skulle ha stor nytta av detta. Jag nickade och tog emot alla papper hon gav mig.

När jag klev ut på gatan så kände jag mig, vuxen? På ett nytt sätt tror jag. Jag gick med stolta steg mot min käraste bil och jag kunde inte annat än att skratta när jag såg den. För den stod parkerad mellan två ruskigt snygga (dyra..) bilar och rosten riktigt glänste och det såg rart ut på något sätt. Jag satte mig i bilen och kollade på papprena från banken och delegeringen som jag la i sätet bredvid, utan att läsa. Jag njöt lite extra när jag startade bilen och startade min mp3 som är kopplad till kassettbandspelaren. Jag höjde till max och lyssnade på musiken på mp3:n som är sedan högstadiet. Takida, som enligt mig var världens bästa band förut. Jag avgudade dem verkligen. Jag kan varenda låt, varenda textrad.

Så, jag vet inte. Men nu räknas jag alltså som vuxen?
Körkort, Bil, Jobb, Delegering, Enkla vardagen och ett glansigt Visa kort..
Jag tror att jag gillar't.
/S