Den här veckan kommer skena iväg..
Idag har vi vart hos kusinerna, hoppat studsmatta, ätit, fikat och haft vattenkrig. Det är inte allt för ofta som jag bjuder till och springer runt i underkläder med vattengevär och skrattar. Någon skulle ju faktiskt kunna se en. Men ute på landet känns det rätt okej. Särskilt när man får höra "Sofie, jag tycker att du är bäst!" från ens härliga små kusiner. Borde kanske sluta skämmas och lätta på spärrarna? Jag får helt enkelt sluta att avsky min kropp.
Imorgon så ska jag rida på morgonen, klippa mig vid lunch och på kvällen ska jag kolla på DH finalen med sällskap. Onsdag, torsdag, fredag kommer spinna på som vanligt. Lördag är det skolavslutning och studenten. (jisses, ångest..) Söndag hoppas jag på världens sovmorgon och träning på Vårnäs på kvällen. Och på måndagen ska jag på första inskolningen.. Stopp. En vecka i taget, eller ännu bättre: en dag i taget? Kört, det är kört. Men okej, en vecka i taget.

Har ännu inte hänt något med mitt ultimatum, antagligen kommer det inte hända något heller? Mer än att jag kommer gråta (läs vara ledsen) för att ingen verkar lyssna på vad jag har att säga. Jag tänker inte vänta ända tills hösten, det kommer inte bli bättre. Jag tänker inte byta rum, det blir inte bättre. Jag tänker inte flytta på sängen, det blir inte bättre. Jag tänker inte sova med öppen dörr, det blir inte bättre.
Det sköna med att sova blir en pina när man aldrig kan somna.

Vill härifrån, vill iväg, hinna andas. Vill inte härifrån, vill inte missa något, vill inte tappa den röda tråden.
Men vilken människa skulle inte må dåligt av att inte kunna sova?

För att få det här inlägget lite muntert så slänger jag in några bilder från fredagen, tagna direkt från agges blogg:

/S