Vart jag mig än i världen vänder så står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig.



Vad hände med känslan, "det ordnar sig"?
Mitt samvete får mig att må illa. Skuldkänslor.
Gjort fel, fel. Man lär av sina misstag? Var det ett misstag? Ett andningsuppehåll?

Borde byta nummer, borde ha gjort det för länge sedan. Är trött på att idioter från förut inte kan lämna mig ifred. Jag vill inte byta nummer. Måste jag? Behöver jag?

Visst klarar jag allt, bara om jag vill? Med styrka? Med motivation? Med energi?
Inget hopplöst fall.
Jag grejar det.

I vilken ände börjar man?
Trycker bort alla jobbiga känslor och fokuserar på det bra.
/S

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Rebecka

Sofie, this too shall pass. Trampa framåt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback