Som en svår och jobbig grej.

Är fortfarande trött efter helgen, men de var värt allt. Skönt att få ett avbrott i vardagen. Den här veckan var från början väldigt planerad, nu är den inte det. Behöver göra sådant som jag vill göra, stallet, träffa vänner som får mig att må bra och få sova. Behöver lite tid för sådant som får mig att må bra helt enkelt.

Ord som får mig att må bra, som får mig att skratta gör mig bara förvirrad just nu. För fort fram? För långsamt fram? Vad vill jag? Något som jag frågar mig själv alldeles för sällan. Jag vill höra mer, mer bekräftelse. Men det får ännu mer fart på mina tankar.

Bara jag klarar av den här sista jobbveckan så kommer jag tygndlöst kunna kliva upp på morgonen. Iallafall tills skolan kör igång igen.



Jag trivs med mitt liv, ändå. Om man bortser från när jag får saker kastade på mig på jobbet. Jag kan ibland göra saker rätt så komplicerade men än så länge har jag rett ut allt som blivit för stort.
/S