Jag vill aldrig mer i mitt liv jobba på ett sådant här ställe igen. Suckar högt och inser att det bara är något jag säger, nästa sommar kommer jag vara där igen, antagligen. Men jag ska söka massor andra jobb till nästa sommar.

Idag rann bägaren över för mig. Jag avskyr när det är kaos, försvunna personer och arga personer som kastar saker. Åh, så fruktansvärt jobbigt..
Efter en helg full av jobb och alldeles för många tidigt mornar så sa kroppen ifrån, tillslut. Jag är absolut inte lat, fast jag klagar. Jag har en stress mage och alldeles för mycket tankar i huvudet. Det var nog inte värre än vanligt, eller jo. Fick springa fram och tillbaka, bokstavligen talat faktiskt.

Men iallafall, magen började krampa, svetten rann, kräkreflexerna satte igång och paniken kom skenande. Mamma fick komma och hämta mig, efter tre timmar. Jag satt i hörnet av toaletten och tårarna rann. När jag bryter ihop så gråter och skriker jag mest, hyperventilerar. Men idag så sa hela kroppen ifrån och det är en så jäkla otäck känsla. Såg inte klart när jag stödde mig mot handfatet, fick andas djupa andetag för att inte ramla ihop. Det är otäckt när det svartnar för ögonen, magen krampar, illamåendet, tårarna och kallsvettig. Det är inte ofta det händer, men när det gör det - då mår jag inte bra.

Efter att få legat på badrumsgolvet i en timma så mådde jag ganska så bra. Gick ner och mötte Pim, "Har du spytt klart nu?" och så gav hon mig en lång kram.

Jag kör på max framtill det blir såhär. Jag gör det om och om igen.


Imorrn åker jag och Effe till Arvika, JA TACK!

/S