Just nu mår jag för himla fint. Jag trivs i nuet.
Här vill jag vara.

Bara att hästen fungerar gör mig lycklig. Våra nuförtiden lugna galopper och känslan av att kunna ställa sig i sadeln och låta henne öka tempot. Hur otroligt lätt det är att fånga upp henne igen.
Sitta i favorit bilen med några favorit tjejer. Hur de människorna kan få mig att skratta och känna mig tillräcklig. Bara åka iväg och shoppa och gå på bio, lämna samhället vi bor i för några timmar.
Komma in genom dörren, mötas av samma leende varenda gång.
Bara en sådan sak som att få ta en annan bil från gården utan att någon suckar, kan få mig att le. Inget prat om att min bil måste tankas och allt det där, bara få nyckeln och köra iväg.
Och känslan av att höra "Du behöver inte oroa dig, det där fixar vi på något vis.". Välbehövligt, verkligen!

Någonstans i mitt huvud har känslan funnits, att de kommer sätta sig på tvären. Men idag blev motsatsen bekräftad, jag ska få mina kortare dagar, som förut. Jag fixade förra året så bra med betyg och allt, så det här året ska inte behöva bli svårare - åh. Det känns så jäkla skönt att höra.

Jag är så himla glad.
/S