Simple man måste vara en av de mysigaste äldre låtarna som man aldrig tröttnar på.

Imorse kom jag faktiskt iväg till skolan, även om det blev lite senare. Jag lämnade humöret hemma och pratade som vanligt oändligt mycket. Skrattade en del också. Sista lektionen var dock tuff, jag lämnade den och ångesten kvar i rummet. Jag tog på mig skorna och jackan och gick ut i blåsten, satte mig på bussen till vingåker. Att sitta och lyssna på varför kvinnor som blir misshandlade inte lämnar sina män och varför kvinnorna skyller på sig själva - det stärker mig inte direkt. Ångesten kom och jag gick därför ut därifrån, utan att gråta.

Som människa får man stå ut med mycket. En olycka kommer sällan ensam, säger man ju också.

Än har jag inte tillåtit mig själv att känna efter så mycket, jag försöker att bara vara. Jag kan inte påverka det här, jag kan bara leva vidare. Det är ju trots allt min vardag och den ska jag själv ha makt över.

Nu ska jag klara mig fram tills lovet, då ska jag ta tid att dra några djupa andetag. Han har inget med mitt liv att göra längre och människorna runt mig som jag umgås med nu ger mig energi att andas och att le.
Imorgon är det äntligen fredag.
/S