Igår var ingen bra dag. Slutade med att jag bröt ihop och grät samtidigt som mensvärken höll på slita mig i stycken. Jag måste lära mig själv vart mina gränser är, igår överskred jag de och då fungerar jag inte. Jag vill så mycket och jag vill att allt ska gå så bra, men jag har gränser. Jag klarar inte hur mycket som helst. De som läser den här texten fattar antagligen inte ett ord om vad jag menar men jag har inte ork att förklara heller. Det är den där känslan, att vilja men att inta kunna.

Igår var jag så utmattad, jag sov elva timmar i natt och jag som bara brukar sova runt åtta timmar.

Jag hade i tankarna att jag skulle plugga, plugga och plugga massor på det här lovet. Men börjar inse att jag inte kan plugga dygnet runt, jag mår inte bra av att isolera mig med pluggandet. Lov ska man passa på att vila upp sig och ha roligt, inte gräva ner sig i böckerna och gråta förtvivlat..

Nu ska jag ta nya tag och inte låta resten av lovet bli som igår.
/S