Jag har kommit fram till att jag är otroligt fräck och framåt, rak på sak. Och hungrig..

I hate to turn up out of the blue
Uninvited
But I couldn't stay away
I couldn't fight it
I'd hoped you'd see my face
And that you'd be reminded
/S

Det nya programet Herr & Fru är rätt underhållande att titta på.

Dagen har innehållt sovmorgon, alldeles för varm buss, äcklig kycklinglangsett eller hur det stavas och en jätte trött bussresa hem. Ibland är jag så trött att jag inte orkar lyssna på musik, då är det rätt illa.

Alltså, jag har inget vettigt att skriva? Nödvändigt..!
/S

Är förbannad. Blir less och frustrerad på allt som händer och på det som inte händer.
Känslan av att inte räcka till är för stor just nu.
Men ändå var jag glad förut, jag kände mig duktig och bara glad.
Men alltid kan någon konsten att vända på mit humör..
/S

Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you say
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead

Ikväll är en sådan kväll som jag vill härifrån. Ta nyckeln till bilen och skruva upp musiken på hög volym och bara
gasa. Men ja juste, jag har inget körkort. När jag har körkort kommer nog körningen bli en ännu mer terapi för mig. 
Jag trivs i bilen, jag trivs där bakom ratten. 

Texten där uppe kommer från en grymt bra låt som jag upptäckte idag. Adele är en grym kvinna, helt klart.

Har idag skrivit ett rörigt arbete om boken Kort kjol, jag vet inte. Det blev nog mest tankar, om livet och olika 
normer som vi ständigt tvingas följa. Om hurvida det är rätt eller inte rätt. Analysera, massor och massor. 

Imorrn är det skola och jag har nog lite ångest. Mest över alla väntande prov.. 
/S

Mellan de här två dagarna har det gått en månad och femton dagar. Vinkeln är inte riktigt densamma. Men ser ni att på den korta tiden har hon blivit rundare och finare? På bilden till höger är hon väldigt kantig och omusklad. Och mellan de här dagarna har hon bara fått mer mat och gått rakt fram i skogen.

Tänk om ett par månader, då kommer hon nog vara ännu finare i kroppen.

Det är rätt mycket hästsnack på min blogg just nu, men jag är väl trots allt en hästnörd..
Ikväll har jag tittat på film, Due date. Skit bra var den! Har även börjat få lite struktur på min ena externa hårddisk och nu ska jag fortsätta att kolla på big brother.
/S

Idag var första gången på lovet som jag sov längre än till klockan nio, väldigt skönt! I för sig la jag mig inte i sängen fören klockan blev runt fyra. Efter att kommit hem någon gång efter halv tre så blev jag sittandes i uterummet med några pratglada personer, en timma där ute gick fort. Så ja att jag kunde sova ända till halv elva var väl inte så konstigt.

Just nu har jag intagit soffläge. Jag är helt slut och mina axlar och låren värker, men på ett skönt sätt? Smärta som man fått för att man har ansträngt sig är härlig. Jag och Sofia var ute på en långtur idag, det var så jäkla roligt! Jag har ridit först, sist och bredvid. Fan vad häftigt det känns! Just nu känns ridningen för jäkla fint!

Funderar på att dra igång någon film?
/S

Ni vet, snart fyller jag år. Lilla jag fyller arton hela år. Familjens minsting blir myndig. Sista ungen blir vuxen. Häftigt? Ja jag vet inte. Hur mycket skillnad kommer jag märka? Får i för sig införskaffa mig
ett körkort, gå på krogen, köpa tobak och andra fina grejer. Så ja,
lite lär det väl ändå märkas?

Att fyll arton innebär massor, massor ansvar väl? Det är inte alltid min grej men det ska väl ändras också. Jag kommer ju för sjutton inte att blir utkastad på gatan när jag fyllt. Men jag kommer nog känna lite press faktiskt, att flytta hemifrån.

Nu ska jag fortsätta att kolla på körslaget och snyta mig...
/S

Jag halvligger i min soffa och snorar, har en dånande huvudvärk och hela min kropp gör så jäkla ont. I onsdags drog jag på mig en dunder förskylning, suck! Just nu firar de flesta av mina vänner Anna som fyllt arton år, de äter antagligen jätte god mat och dricker sig runda om fötterna. Och här ligger jag med flottigt hår och inlindad i filtar. Suck igen. Lite synd om mig är det ju faktiskt. Hoppas att de skrattar och dricker en hel del åt mig också.

Satt och skummade igenom mina inlägg jan-feb-mars och då såg jag verkligen på svart och vitt hur mitt humör förändras så fort något händer. Det kunde vara ett sjukt deprimerande inlägg och efter det kunde det komma ett inlägg där jag skrivit om hur lycklig jag är.

Jag blir orolig för mig själv, jag faller lätt för olika frestelser.
"Jag ska lägga mobilen på andra sidan av rummet, jag ska inte ens titta åt den.
För hur gärna jag än vill skicka iväg ett ynka sms, så ska jag inte det.
Inte ikväll."

Detta skrev jag en lördags kväll och jag kommer ihåg precis hur jag kände, längtan. Sån jäkla längtan. Den lördags kvällen hade jag ingen aning om vad jag vet idag, jag hade ingen aning om hur saker och ting skulle gå. Men när jag idag läser de där meningarna kan jag le. Hade jag vetat det jag vet idag den lördagen hade jag lett då med.
Ikväll har jag en liknande längta, men ändå inte på samma sätt.
Är jag en komplicerad person?
Jag tänker nog bara för mycket, precis som alla säger.

Imorse tvingade jag mig upp från sängen vid halv sju, egentligen tvingade jag nog inte kroppen. Det gick rätt så lätt, faktiskt. Jag sköt min förskylning åt sidan och följde med Sofia till stallet. Jag har ridit Mirre en period nu och fårr hjälp med min dam, då jag känt att ridningen inte var rolig och jag belv alldeles för osäker på mig själv. Det var skönt att någon annan satte sig upp så jag fick se att det funkade. Så idag iallafall så skulle jag rida henne. Jag longerade henne innan och hon snosade mig som vanligt i håret innan jag drog ner stigbyglarna. När jag satte foten i stigbygeln så blev jag för en sekund helt svag i kroppen, tänk om, tänk om.. Sköt ifrån mig tankarna och satte upp, när jag kände att hon accepterade det och gick rakt fram så kunde jag inte annat än att le. Det är svårt att förstå någon annans rädslor, helt klart.

Jag blev alldeles facinerad över henne, vi kunde trava bredvid Sofia utan att hon skuttade. Efter första galoppen var jag alldeles salig och tårarna var inte så långt därifrån. Jag skrattade och jag log så jag fick ont i kinderna. Det var så jäkla häftigt att sitta på henne utan att hon skuttade. Hon är så modig också! Visst ibland kanske hennes mod sviker lite, men inte alls som förut. Nu går hon framåt med lite moraliskt stöd.

Idag kunde jag rida min egna häst. Imorrn eller någon annan dag kanske hon skuttar jätte mycket. Men de dagarna som går mindre bra ska jag minnas den där galoppen. Dag till dag. Nästa mål är att hon ska börja söka sig nedåt och jobba i form, men det får ta den tid det tar. Jag har inte bråttom!
Som Sofia sa, det verkar som poletten har trillat ner.
(Peppar peppar, ta i trä)

Som sagt, med denna donna får man ta en dag i taget. Precis som med alla andra?
/S

Igår var ingen bra dag. Slutade med att jag bröt ihop och grät samtidigt som mensvärken höll på slita mig i stycken. Jag måste lära mig själv vart mina gränser är, igår överskred jag de och då fungerar jag inte. Jag vill så mycket och jag vill att allt ska gå så bra, men jag har gränser. Jag klarar inte hur mycket som helst. De som läser den här texten fattar antagligen inte ett ord om vad jag menar men jag har inte ork att förklara heller. Det är den där känslan, att vilja men att inta kunna.

Igår var jag så utmattad, jag sov elva timmar i natt och jag som bara brukar sova runt åtta timmar.

Jag hade i tankarna att jag skulle plugga, plugga och plugga massor på det här lovet. Men börjar inse att jag inte kan plugga dygnet runt, jag mår inte bra av att isolera mig med pluggandet. Lov ska man passa på att vila upp sig och ha roligt, inte gräva ner sig i böckerna och gråta förtvivlat..

Nu ska jag ta nya tag och inte låta resten av lovet bli som igår.
/S

För visst ser hon bra rar ut?
/S

           

Min kamera och mina två obejektiv tillför en himla kärlek till mig just nu. Jag njuter av att ta kort i solen nu. Det är så jäkla roligt!

Något annat som var riktigt roligt idag var att rida på Mirre. Härligt väder och en galenpanna som inte heller var fullt lika galen som vanligt. Man får se det dag från dag!
Nu är det lov och jag ahr intagit soffläge, klingar fint det!
/S

Kunna rida min häst - inte så check.
Kunna kratsa bakhovarna på min häst - inte så check.
Kunna rida över tränbron utan att få dödsångest - nästan check.
Kunna rida förbi krondiken utan att hålla andan - inte så check.
Kunna hoppa hinder över 70 cm utan att knäna skakar - lite check.
Ha ögonen öppna och komma ihåg att andas när saker blir otäcka - någon gång kommer jag skulle skriva check.

Det är mina mål med hästar och ridning just nu. Att komma över mina största rädslor.

Idag var jag ute och red men på Mirre då. Ridningen med Dina går framåt även om det inte är jag som sitter på, det är skönt att få se från en annan hästrygg att det funkar, stundtals. Nu har hon iallafall skor fram! Men iallafall, mina rädslor ja. Idag red jag över den otroligt as äckligt vidriga träbron. Det var värre än att hoppa en oxer, faktiskt. När jag släppte på tyglarna och drog djupa andetag, fäste blicken och försökte tänka på fina saker, så gick Mirre snällt över. Den rädslan sitter långt, långt in och det kommer nog alltid suga tag i magen när jag rider över den bron. Krondiken är inte min grej heller, fast egentligen så var det inte Robins grej. Han hotade alltid med att backa och hoppa mot dem. Och det sitter i ryggmärgen. Att hoppa hinder som ligger på 70 cm eller strax över gör att mina knän skakar och jag blir alldeles salig. Men oftast kommer jag över, men jag ska komma över de hindrena ska jag komma över en dag utan att blinka.
Och så ska jag komma ihåg att hålla ögonen öppna och att andas när allt det här händer, jag har en ovana att hålla andan och knipa ihop ögonen.

Det är små framsteg som får mig att bli glad. Egentligen så att rida över en träbro inte sån stor grej egentligen men för mig är det stort. Jag släppte alla mina känslor och litade på att S&C sa att han skulle gå över snällt. Jag släppte på mitt kontroll behov och alla mina förtvivlade känslor och litade på någon annan.
Jäklar vad jag blir stolt över mig själv.
/S

Efter att klarat ett fas A prov blev jag motiverad. Gjorde ett fas B prov förut, fick tio fel och jag skrek bokstavligen ordet "fan" rätt ut, till och med hunden reagerade. Jag muttrade för mig själv "då gör jag väl om skiten" och öppnade ett nytt prov. Bara för ett par dagar sedan om jag inte klarade ett prov så tängde jag ner datorn och blev ledsen, kände mig då otillräcklig. Men nu blev jag frustrerad och ville bevisa för mig själv att jag visst kunde klara ett fas B. Och visst gjorde jag det!

Framför mig låg en bok som det kryper i mig när jag läser den. för den är så bra. Men ändå tog jag de två tjocka teoriböckerna med mig till min slitna soffa i rummet. Jag läste lite om avgaser och vilka föroreningar det blir i luften. Nu ska jag göra klart mitt arbete om internationellt perspektiv och låta min spotify lista spelas. Därefter ska jag laga(!) mat och slå mig ner i soffan igen. Och när jag gjort det ska jag köra ännu ett fas B prov, misslyckas jag så gör jag ett till.

Motivation? Jajamensan!
Någon gång idag ska jag också ta ut hundarna och sparka lite boll med dem. Och ikväll ska jag ut och rida!
Och imorrn ska jag gå till skolan.

SEN JÄVLAR ÄR DET LOV!
Är jag glad? Verkligen!
Inget jäkla analyserande idag inte.
/S

Nu står den nere på gården och väntar på mig.
Panikpanikpanikpanikpanikpanikpanikpanik.
PANIK!
Om mindre än en månad är jag 18 år.
Måste plugga, måste lära mig, måste tro på mig själv.

Nu äre fan inte långt kvar!
/S

Somnade hårt på soffan förut, vaknade upp alldeles förvirrad och snurrig en timma senare. Jisses vad trött jag var och nu är jag sådär efter seg.

Fick sluta vid klockan elva idag med, vilket var otroligt skönt och välbehövligt! Tog kvart i ett bussen och satan i gatan vad jag älskar att åka hem med den bussen. Skulle kunna vänja mig vid det.
Väl hemma så åkte jag och mamma upp till stallet. Dina som har tappat en framsko fick stå inne idag så jag tog med henne ut i hagen medens mamma mockade. Satt på favorit stenen i mina solglasögon och tittade på min rödhåriga dam som njöt av att rulla sig utan täcke. Jag satt och lyssnade på fågelungar som skrek från toppen av en tall medan Dina gick runt i hagen och letade efter gräs, som äntligen har börjat komma fram. Jag satt där och njöt. Man borde oftare stanna upp och lära sig att se det man har. Jag har en rödhårig dam som just nu testar mig som ett riktigt as, men hon är fin, så otroligt fin att se på. Och hennes kloka ögon kan få mig alldeles knäsvag, hennes fina rådjurs ögon. Någon dag kommer det funka mellan oss, annars hade det ju aldrig klickat?

Hela dagen har jag haft känslan "det-kryper-något-på-mig" runt halsen och axlarna. Har flera gånger känt efter och även frågat andra om det kryper något på mig, men nej det har det inte. Hemska känsla!

Annars hade jag rätt, P och Rebecka skrattade åt mig när jag glatt berättade vad jag hade att visa dem. BUSIGT!
/S

Fan vad busig jag är! Imorrn ska jag visa mina kära vänner, de kommer skratta åt mig. Särskilt Rebecka, mest över att jag faktiskt lyssnade på henne. P kommer skratta ännu mer, tror jag iallafall.
Heal tiden kan man faktiskt inte vara mogen och allvarlig, ibland måste man få skratta och känna sig omognast av alla. Det ska jag göra imorrn!

Mina senaste söndagar ha vart härliga, jag har trivts med dem. Att få bli bortskämd och att få skratta, visst låter det härligt?
Nu ska jag öppna fönstret en stund, försöka varva ner och sen lägga mig i sängen.


På den här bilden ser Pepzi söt ut, inte sådär ängslig som hon annars gör när kameran åker fram.
/S

Fick förut alla rätt på Fas A, kollade endast EN gång i boken för att jag var osäker på ett vägmärke.
Fabian vad härligt det känns!

Fast kroppen är seg och mitt vänstar öga är svullet så ler jag.
/S

Jag känner ett motivations rus komma nu.
Jag längtar till den dagen då jag bokar uppkörning och skrivining.
Jag längtar till den dagen då jag kan ta med mig mina vänner i min rostiga bil.

Jag har motivationen till att ta kameran och fixa mig en portfölj med hjälp av Agnes, Rebecka och andra motiv. Ni kan inte ana vilka planer jag har för just er två!

Men framförallt, det är en vecka kvar i skolan sedan är det påsklov som ska bli grymt skönt!


Så sött, visst?
/S

Idag red jag ut med Sofia och Catarina tidigt, det var härligt väder ute då. Har fått utt motivatinen lite mer nu. Fick rida Mirre idag som är otroligt rar, det var skönt att bara få rida rakt fram och inte behöva oroa sig. Min galenpanna fick lite utlopp för sina starka känslor och efteråt ledde jag ner en svettig men nöjd häst i hagen. Vem som helst skulle kunna se att hon absolut inte är elak, hon är lycklig. Hon tuggar på bettet, skuttar runt och tacktar. Visst blir det kortslutning i huvudet på henne ibland. Men vem blir inte ibland blockerad på grund av alla känslor?
Det finns inget ont i henne, bara massor energi och känslor.

Efter stallet tänkte jag ta en halvtimmas powernap, men den blev visst en timma längre än planerat. Det känns i skallen.



Vore hon inte så otroligt mysig skulle jag antagligen bli galen på henne. Tur för'na att hon är så söt.

Nu käka, sen teori och körning!
Efter det har jag ingen aning om vad jag ska göra, antagligen däckar jag tidigt i soffan eller något sånt.
Hörs!
/S

Simple man måste vara en av de mysigaste äldre låtarna som man aldrig tröttnar på.

Imorse kom jag faktiskt iväg till skolan, även om det blev lite senare. Jag lämnade humöret hemma och pratade som vanligt oändligt mycket. Skrattade en del också. Sista lektionen var dock tuff, jag lämnade den och ångesten kvar i rummet. Jag tog på mig skorna och jackan och gick ut i blåsten, satte mig på bussen till vingåker. Att sitta och lyssna på varför kvinnor som blir misshandlade inte lämnar sina män och varför kvinnorna skyller på sig själva - det stärker mig inte direkt. Ångesten kom och jag gick därför ut därifrån, utan att gråta.

Som människa får man stå ut med mycket. En olycka kommer sällan ensam, säger man ju också.

Än har jag inte tillåtit mig själv att känna efter så mycket, jag försöker att bara vara. Jag kan inte påverka det här, jag kan bara leva vidare. Det är ju trots allt min vardag och den ska jag själv ha makt över.

Nu ska jag klara mig fram tills lovet, då ska jag ta tid att dra några djupa andetag. Han har inget med mitt liv att göra längre och människorna runt mig som jag umgås med nu ger mig energi att andas och att le.
Imorgon är det äntligen fredag.
/S

GB's nya magnum glass, spansk skitgubbe som jag fuskade massor i, grey's, big brother och sällskap som kan få mig att skratta.
En bra onsdagskväll? Ja verkligen!

Imorrn är det en ny skoldag och jag ska tvinga mig till skolan, även om jag inte riktigt vet med vilken buss det blir. Men jag ska dit och jag ska le.
Gråta det kan jag göra någon annan dag.
/S

Ännu har inga tårar kommit, men det kommer. Varför har en högre utbildad man rätt att ge mig avslag? Kan han någonsin föreställa sig hur rädd jag är? Men det klart, det bryr han sig väl inte om...
/S

Mina ögon avslöjar att jag har gråtit idag.
Min röst avslöjar att jag har skrikit idag.
Inget beslut är fattat.
Ingen förändring med ridningen.

Imorrn ska jag iallafall gå till skolan, sucka över provet som jag inte pluggat til.
/S

Kom inte upp ur sängen imorse, var äckligt trött och huvudet värkte. Ångest, jag får sån ångest. Men jag blev hemma iallafall. Ska försöka plugga, men har ingen ork.

Är trött på saker och ting. Väntar fortfarande på beslutet, som skulle tagits i torsdags eller fredags. Blir orolig, varför har dom inte hört av sig? Kommer jag få ett nej? Får jag det kommer jag lägga mig ned och gråta.

Har massa press på mig nu, alldeles för mycket och alldeles för lite tid.

You're the reason why I'm close
Tell me when you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn't show  
/S

Här sitter jag i soffan med mina glasögon, stora och lufsiga kläder med mitt hästluktande hår. Jag sitter och lyssnar på ångestfylld musik som får mig att rysa. Lykke Li med låten Possibility. Det är grejer det.
Jag har nyss suttit i min ensamhet och skrattat åt Big Brother, innan det åt jag en glutenfri pizza med glädje.
Jag skulle gärna vilja ha en fin slimmad kropp men samtididgt skulle jag aldrig kunna tacka nej till pizza..
Hårt liv? Självklart.(...)

Min primadonna har verkligen sina dagar. Igår när jag red så var det så himla roligt, hon var avslappnad och vi kunde till och med jobba lite emellanåt. Idag var hon spänd som en fjäder, studsade och frös fast. Jag vill inte säga något ont om henne för det är ju inte hennes fel.
Det kommer ju gå över, visst? Hon kan ju inte vara såhär för evigt? Det måste ju ge sig.
Men det gäller att ta en dag i taget och glädjas åt det lilla.
Imorrn ska hon och jag vara ifrån varandra. Mamma ska få longera henne och promenera med henne så ska jag bara få umgås med mina vänner imorrn.
Sen på söndag ska jag testa och ta en tur igen.

Men fabian vilken ångest jag får. Men samtidigt ska jag inte bära henne på mina axlar, jag måste kunna släppa taget och låta någon annan hjälpa mig ibland. Jag måste lära mig att ha lediga dagar. Men ja, jag får ångest. Ska jag ta det lugnt? Ska jag låta någon annan ta ansvaret?

Det är mycket här i världen som jag får ångest över.
Nyss satt jag och skrattade, nu sitter jag här och tampas med känslan av att känna sig otillräcklig.

Borde nog sortera tankarna och försöka göra något vettigt av dem?
/S

Inatt drömde jag om konstiga saker.
Min vän Josefin bodde i en takvåning och hon hade en inneboende, iprenmannen. (JAG RYSER!)
Vi alla tjejer var i hennes lägenhet och vi var verkligen skitfulla och det spårade ganska rejält när iprenmannen ville dricka tillsammans med oss. Han pallade inte trycket helt enkelt.
Men iallafall, Jossan och han hade byggt ett gym i källaren så vi allihopa trängde ihop oss i hissen som endast tålde 25 kg. Hissen fungerade som en karusell och det var så jäkla otäckt och alla kräktes när vi kom ut. Att gymma dyngrak var inte så lätt, hela rummet snurrade. I hemlighet hade iprenmannen gjort halva källaren till en Oas (från Big Brother) så vi fick se massa rumpor guppandes längs väggarna.
Sen kommer jag inte ihåg mer av den drömmen.
Men sjuk? Ja.
Får rysingar när jag tänker på iprenmannen.

Idag har vi studiedag och det är så jäkla skönt! Har inte pluggat ett smack för idag fick jag sova ända till halv tio och fram tills nu har jag bara suttit och lyssnat på musik och rakat benen. Nu ska jag lägga mig raklång i soffan och kolla på tv, därefter ska jag laga mat.
Sen åker jag till stallet!
/S