Var ett tag sen Rebecka påpekade det, men nu vet jag; ormar har ingen ryggrad.
Ibland vet jag inte vad som föregår i mitt huvud? Men det är jag, tvättäkta jag - att glömma själva tänkandet.
Men jag är inte på väg att bli dement iallafall! Rebecka gjorde ett test på mig i sociala omsorgen, tror hon var ganska snäll med bedömningen i för sig. För snabbtänkt är jag inte, skulle dra av 7 från 100 och neråt tills hon sa stopp. Det blev ungefär nittionio, nittioåtta... nittiosju..nittiosex, nittiofem......nittiofyra..? Typ.
Det var inte min grej, att räkna alltså. Dock så kunde jag vilken årstid och veckodag det var.. haha!

Om ni går in på youtube och söker på "Look ar yourself after watching this" Jaja, jag vet inte hur man länkar så proffsigt som alla andra gör.. LÄR MIG!
Men tillbaka tilld e jag skulle skriva. Han säger att han är lycklig och älskar sitt liv, men han ligger säkert också hemma ibland och gråter, gråter över det som blivit och det som inte blivit, han blir säkert också deprimerad och undrar vart fan det brast. Jag tror inte att man kan vara lycklig hela tiden, är man aldrig olycklig hur ska man då veta att det faktiskt är lycka man känner?
Visst är det häftigt att han kommit så långt som han gjort, absolut! Men verkligheten är hård, man kan omöjligt vara på topp hela tiden.
Men han ger insperation.
/S